Hårdporr. Känsliga läsare varnas.

Efter hemtransport med hjälp av min gode vän P står nu äntligen min nya älskling avklädd framför mig. Luxman L-410, en japansk stereoförstärkare från det glada 80-talet. Lite sådär lagom svulstig. Absolut inte high-end, men den andas kvalitet. Hela härligheten väger in på 13 kilo och känns rejäl. Under locket lurar en ganska stor och tung transformator, inget Elgiganten-skräp här inte, och det bådar gott för strömförsörjningen. På slutstegsdelen sitter två hyfsat feta kondensatorer på 15.000 microfarad vardera och ett antal mindre varianter som jag glömde titta närmare på innan jag satte tillbaka locket. Förutom transformatorn domineras innandömet av en stor kylfläns i aluminium och på undersidan av den sitter slutstegstrissorna. Ventilation och kylning verkar alltså vara helt okej.

Fjärrkontroll? Glöm det. Volympotten utgörs av en fet ratt i metall placerad längst till höger. Den har decibelgradering och är belyst av en liten lampa. Trevligt. På fronten huserar ett par tonkontroller vilket är obligatoriskt på nästan alla äldre förstärkare. Som tur är finns det bypass så man slipper oroa sig för skit i signalvägen. Om man är vinylnisse finns det även möjlighet att växla mellan MM- och MC-pickup. Alla rattar känns mycket gedigna, men knapparna är inte lika trevliga om man ska vara petig. Jag tror inte det beror på slitage, utan det är nog helt enkelt så den är byggd.

På baksidan finns det Pre Out om man vill koppla på externt slutsteg, men i övrigt är det begränsat med anslutningar. Det har snålats lite också för det är bara guldpläterade kontakter på phono-ingången. Under Pre Out/Main In sitter en liten switch med beskrivningen "Signal Processing on/off", vilket jag tror betyder att det går att köra förstärkaren som rent slutsteg. Högtalarkontakterna är lite klena men tar i alla fall banankontakter.

Jag hittade knappt något damm eller smuts i maskinen när jag hade isär den vilket är ganska imponerande med tanke på att den är över tjugofem år gammal. Antingen var förra ägaren en manisk pedant eller så blåste han rent den precis innan jag köpte den. Säljaren var förresten en mycket trevlig herre som inte tvekade att dema sitt huvudsystem och de som känner mig vet att jag inte är den som backar för att placera ändalykten i sweet spot.

Affären gjorde mig 1200 spänn fattigare. Av en slump hittade jag samma förstärkare på e-bay för 349 euro, en bekräftelse på att jag inte köpt grisen i säcken, åtminstone pengamässigt. Efter ytterligare research hittade jag även bilder från den tyska tidningen Stereoplay anno 1983. Där var L-410 med i ett stort grupptest och Stereoplay mätte 85 watt i 8 ohm respektive 128 watt i 4 ohm, vilket får anses som godkänt. Den placerade sig i kategorin "Spitzenklasse gruppe 1". Det låter ju rätt sweet om man säger så!

Även om den här gamle japanen ska stå och puttra i sovrummet så måste den såklart fintestas. Nu återstår alltså bara att koppla in den och sätta på sig guldöronen. Jag återkommer såklart med lyssningsintryck.

Självrannsakan

Slaters bästa ever.

Dammar av den den gamla bloggjäveln genom att djupdyka i filmtopplisteträsket, något som jag länge velat göra. Jag gjorde det lite extra svårt för mig, eller lätt beroende på hur man ser på saken, genom att dela in det hela i olika genrer. Väldigt klurigt, för ibland kan en triller klassas som ett drama och vice versa. IMDB är kung så oftast gick jag på deras rekommendation. Men, det finns undantag. IMDB klassar till exempel Luc Bessons "Nikita" som ett drama medan jag väljer att se den som den perfekta actionrullen.

Som ni kanske förstår lackade svetten så det stod härliga till när detta gjordes. Förutom den inbördes placeringen så är det skitsvårt att sålla bort filmer som man faktiskt älskar, för det måste man när det bara får finnas tio rullar i varje kategori. Det finns med andra ord mängder med "femmor" som aldrig kom med.

Värt att notera är att skräckfilmsgenren saknas. Varför då kanske ni undrar? Jag dyrkar varken Hitchcock eller Dario Argento så ni får helt enkelt ursäkta tilltaget. Nä, men helt seriöst så har jag aldrig varit något stort fan av genren och jag tycker att man kan placera många av de icke renodlade skräckfilmerna i andra kategorier. Kolla nedan så ser ni själva.

Att göra sådana här listor är lite som att stå på Sergels torg och dra ner brallorna på sig själv, men det får jag leva med. "Who dares wins!", "Geronimo!" och så vidare. Ifrågasätt mig gärna, det finns inget roligare än att diskutera film.

P.S. Alla mina gamla topplisteförsök är härmed begravda. Må dom vila i frid. D.S.

Komedi:

1: Sideways (2004)

2: Office space (1999)

3: The Big Lebowski (1998)

4: Being John Malkovich (1999)

5: As good as it gets (1997)

6: Le fabuleux destin d'Amélie Poulain (2001)

7: When Harry met Sally (1989)

8: Vuxna människor (1999)

9: High fidelity (2000)

10: Groundhog day (1993)

Drama:

1: The Shawshank redemption (1994)

2: The Godfather (1972)

3: The Godfather: part 2 (1974)

4: Taxi driver (1976)

5: Lost in translation (2003)

6: The color of money (1986)

7: Naked (1993)

8: Scarface (1983)

9: American beauty (1999)

10: Rain man (1988)

Action:

1: Nikita (1990)

2: Die hard (1988)

3: Heat (1995)

4: Payback (1999)

5: Kill Bill: Vol. 2 (2004)

6: The Bourne identity (2002)

7: Léon (1994)

8: Die hard 2, die harder (1990)

9: Ronin (1998)

10: Hard boiled (1992)

Krig:

1: Das Boot (1981)

2: The deer hunter (1978)

3: Full metal jacket (1987)

4: Saving private Ryan (1998)

5: Apocalypse Now (1979)

6: Rambo, first blood (1982)

7: Platoon (1986)

8: Kelly´s heroes (1970)

9: The eagle has landed (1976)

10: Patton (1970)

Triller:

1: True romance (1993)

2: Pulp fiction (1994)

3: Wild at heart (1990)

4: The silence of the lambs (1991)

5: No country for old men (2007)

6: Jaws (1975)

7: Reservoir dogs (1992)

8: The shining (1980)

9: Rosemary´s baby (1968)

10: The game (1997)

Science fiction:

1: Aliens (1986)

2: Star Wars – a new hope (1977)

3: Alien (1979)

4: 2001: a space odyssey (1968)

5: Star Wars – the empire strikes back (1980)

6: Blade runner (1982)

7: Terminator 2 – judgment day (1991)

8: The Matrix (1999)

9: Clockwork orange (1971)

10: Predator (1987)

Fantasy:

1: Lord of the rings – The fellowship of the ring (2001)

2: Edward Scissorhands (1990)

3: Brazil (1985)

4: The dark crystal (1982)

5: Legend (1985)

6: Raiders of the lost ark (1981)

7: Batman – The Dark Knight (2001)

8: Jurassic park (1993)

9: Willow (1988)

10: Donnie Darko (2001)