Några år efter värnplikten började det rycka i avtryckarfingret igen. Det blev ett El Gamo även denna gång - ett CF-20. Köpte det mest för att det var en full size-bössa och för att annonstexten stoltserade med en utgångshastighet på hela 200 m/s. Mäktigt! Jag tyckte även att det var en snygg bössa. Idag hade jag aldrig valt ett gevär efter de premisserna (snygg är såklart fortfarande en inte helt oviktig punkt).
Fick aldrig bössan att gå speciellt bra även om jag provade en del olika ammunitionssorter. Minns också att den dieslade något alldeles förfärligt (blå rök ur pipan efter skott). Geväret hamnade på vinden och låg där några år utan att användas. Så en sommar flera år senare fick den följa med till landet. Inte helt oväntat gick den inte speciellt bra då heller, men ett sug efter bättre grejor väcktes och jag råkade ramla över den förträffliga entusiast-siten luftvapen.info när jag letade efter information på nätet.
En Crosman 2240 inhandlades och ett vansinnigt moddande tog fart. Till slut hade pistolen blivit en karbin och prislappen alldeles för hög. Det hade såklart varit smartare att köpa något bra från början istället, men till mitt försvar är jag långt ifrån den enda som fastnat i Crosman-träsket och lättat på lädret. Grejorna såldes så småningom av eftersom bössan inte gick tillräckligt bra och jakten på något bättre tog fart.
Efter att ha läst en hel del trådar på luftvapen.info beslutade jag mig för att inhandla ett Feinwerkbau 300S, ett tyskt matchgevär som lovordats över hela världen för sin kvalitet och precision. Ganska snart hittade jag en på Blocket och ett, tu tre så låg paketet på hallmattan.
Modellen var en Universal, den variant där halva delen av främre stocken är stipplad. Redan efter ett par skott insåg jag att detta var något utöver det vanliga, precisionen var enorm! Inga flyers, den käkade vilken ammo som helst och var dessutom rekylfri vilket gjorde den lättskjuten. Vad mer kan begära av ett luftgevär för runt 3000 svenska riksdaler?
I samband med inköpet av det tyska precisionsmonstret började jag bli sugen på att bli medlem i en skytteklubb, den som verkade ligga närmast Göteborg fanns i Lilla Edet och hette Fuxerna. Efter att ha snackat med de ansvariga åkte jag och en polare dit för att kolla läget. Platsen var en riktig idyll och medlemmarna trevliga.
Resten är historia ...
Ja det här är nog en början vi många haft egentligen, iaf om man inte är helt ung.
SvaraRaderaDVS man tog vad man kunde komma över när man var barn och ungdom och först när man hade nån form av egen ekonomi kunde man ändra det till bössor som var nåt att ens minnas.
Jag gick igenom fler än du av väl låg kvalitet, men jag fick ju iaf skjuta luftbössa för mina föräldrar om jag var försiktig hehe.
Men några klubbar blev det inte, sånt fanns inte ens utom för matchskyttar då, och det höll jag bara på med i skolan.
Jag har en El Gamo Expo den längre versionen av Cadeten :-)
En kompis hade en Cadet långt tidigare som vi plågade svårt, bla tvingade vi i nån form av krutkapslar för at skjuta utr en diabol fram, mins at metalklringen av vad det nu var fastnade stumt i pipan och då alltså sen alla diaboler tog i om man sköt.
Jag skaffade dock ingen FWB300S föreänn runt 2000tal, jag hade haft dem i sinnet sen skoltiden och alltid velat ha dem, så plötsligt började föreningarna sälja ut dem för småpengar.
Min första riktiga bössa var en BSA Superstar .22 som jag fick prångla ut med farsan då jag inte var 18 ännu.
wow .22 magnumkalibern, den har jag kvar ännu.