Kolvrenovering steg tre

Var på banan en sväng idag. Underbart väder och skyttet flöt på riktigt bra. Väl hemma tog jag tag i renoveringen av Feinwerkbau-kolven.

Cyklade iväg och inhandlade bets, Herdins "Mörk valnöt", sedan var det bara att sätta igång. Pipvikten i aluminium fick lite svart färg på sig också.

Just nu ser inte stocken så kul ut, men den kommer få en djupare färg och mer framträdande ådring när lacken väl kommer på. På bilderna har betsen precis applicerats och vissa partier är fortfarande inte torra. De stipplade delarna tar jag sist och de kommer såklart att bli svarta som originalutförandet.

Kolvrenovering steg två

Körde Biltemas färgborttagning på stock och kolvkam. Två vändor behövdes för att lösa upp lacken och jag använde ett plastkort för att skrapa av resterna.

Det finns små, små lackrester kvar lite här och var, men det slipar jag bort med ett fint sandpapper innan det är dags att börja betsa. Jag tror jag kommer använda Herdins "Mörk Valnöt".

Åh nej, inte igen ...

En "Juniversal" (smeknamnet på en Feinwerkbau 300S Universal-stock som gift sig med mekaniken från en 300S Junior) låg till salu på luftvapen.info och jag kunde såklart inte hålla fingrarna i styr. Priset var rätt och det blev affär.

Första jag gjorde när bössan kom hem var att montera ner allt och förbereda kolvrenoveringen. På bilderna ser stocken rätt fin ut, men i verkligheten finns det en massa småmärken och all svart färg på de stipplade ytorna har blekts och slitits.

I dagarna som kommer drar jag till Biltema och fixar färgborttagning. Precis som min andra Universal kommer denna få en mörk bets och sedan flera lager lack, det blev ju lyckat förra gången.

Eldsjälar i luftvapensverige

Runt om i Sverige hålls då och då skyttefester som arrangeras av fullblodsentusiaster. För att åstadkomma den här typen av arrangemang krävs planering, hårt arbete och och ett brinnande intresse för luftvapenskytte. De renodlade Field Target-tävlingarna under ett år brukar bara vara mellan sju och åtta stycken (om man inte räknar in juniortävlingar), så den här typen av aktiviteter är såklart otroligt välkommet.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att delta på någon av festerna, men vill ändå berömma de som lägger ner veckor av arbete för att folk från hela Sverige ska kunna träffas och skjuta luftgevär under lite mer avslappnade former. Tveka inte en sekund på att åka om du själv har tid och möjlighet!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men nöjer mig med att hänvisa till luftvapen.info där det finns hur som mycket som helst att läsa (glöm inte att du måste registrera dig för att kunna läsa trådar som rör de här ämnena).

Hatten av för två av luftvapensveriges eldsjälar - Johanna och Andreas:

Psykologi

Bommade ju alla mål i stående nu senast i Laxå. Båda varven. Inte bra. Att jag missade med min Crosman 1720T är i och för sig inget jag förlorar sömn över, jag tränar typ inget med den.

Var på banan igår (första gången jag sköt sedan Laxå). Dukade i vanlig ordning upp målen på 25, 35 och 50 meter. På 25 meter brukar jag ställa kulfånget med spinners i. Ett lagom avstånd för att träna stående och de små rackarna brukar jag köra knästående på. Jag tror jag sköt 30 skott på 25 meter varav endast två missade på 25 meters avstånd i stående position. Slutsats - hjärnan är min största fiende på en tävling. Jag vet att jag kan skjuta mycket bättre än vad jag gjorde i Laxå och det är såklart irriterande. Detta är såklart inget unikt, de allra flesta skjuter bättre på hemmaplan utan stress. Jag har för mig att jag har hört att själva skyttet är 50% och den mentala biten 50% när det kommer till skyttetävling. Ligger mycket i det.

Det blåste ordentligt i Örgryte i går, vinden bytte riktning och jävlades ordentligt med mig. Jag missade vartannat skott på 50 meter trots noggranna studier av alla vindvimplar. En påminnelse om hur svårt det kan vara med Field Target oavsett hur mycket man skjuter.