Vad rekommenderar man egentligen för sikte till en nybörjare?

Efter gårdagens banbesök började jag fundera. Vad ska man egentligen rekommendera för gevär och framför allt sikte till en nybörjare? Ofta kommer frågan från folk som haft något enklare gevär i sin barndom och nu vill plocka upp hobbyn igen.

Vilket gevär man bör köpa är ju ganska lätt att svara på om personen i fråga inte vill smälla iväg 30 skott under 10 sekunder - FX Typhoon, HW 97, HW30S eller ett begagnat Feinwerkbau 300S. Ja, det finns fler bössor men detta är välbeprövade doningar som levererar. Samtliga vapen kan prestera hur bra som helst i 10 joule och kostar inte skjortan.

Sikte då? Mitt standardsvar brukar vara Hawke Optics Sidewinder 8-32x56. Det kostar en slant, cirka 5000 kronor, men är beprövat och man kan växa i det i och med att det går att avståndsbedöma med det ut till 45-50 meter.

För att summera - lägger man 7-10.000 kronor får man en komplett rigg som håller länge. 

Nu till saken. Jag köpte ju nyss ett begagnat "Sniper 4-16x50" för 500 spänn som uppenbarligen fungerar om man håller sig till att skjuta med dots. Optiskt är det såklart dåligt, men en solig dag har jag inga problem att skjuta med det och se var träffarna tar på tavla ut till 60 meter. Om man lägger till en enkel avståndsmätare från Kjell & Company för 1000 kronor så kan man utöva roligt skytte mellan 10 och 60 meter utan att lätta speciellt mycket på lädret. Visst, något snabbskytte blir det ju inte fråga om när man ska byta avstånd och mäta sig fram till målet, men det blir det ju sällan ändå om man ska justera in parallaxen på ett finare sikte.

Jag tycker absolut att kombon billigt men ändå fungerande kina-sikte plus avståndsmätare är en mycket bra konkurrent till Hawke som jag nämnde tidigare. Inte för att tävla, men för att komma igång och plinka och skjuta med precision på varierande avstånd när man känner för det. Och det värsta som kan hända om man nu vill byta upp sig till finare optik är att man förlorar 500-750 kronor på siktet. Å andra sidan har man kvar en avståndsmätare som man kan ha användning för.

När man som jag håller på med Field Target är det lätt att snöa in på fina prylar och glömma av hur de flesta ute i landet nyttjar sina luftgevär. Bevisligen går det att ha roligt utan att ruinera sig.

Nedan den kombo jag kommer använda mig av på min lekbössa Feinwerkbau 300S "Juniversal". Totalt pris inklusive avståndsmätare landade på 3350 kronor.

Hur långt kan man skjuta med blott 9 joul?

Svaret lyder som följer: upp till 100 meter är faktiskt ingen omöjlighet om det är absolut vindstilla och materialet håller hög kvalitet.

Jag gav mig iväg till banan tidigt idag, var på plats när solen nyss gått upp och daggen fortfarande tyngde ner det överbevuxna skjutfältet. Flaggan, som alltid ska hissas vid skjutning, slokade och såg riktigt vissen ut. Med andra ord helt perfekta förutsättningar för att skjuta in riggen.

Tanken med det här geväret är inte att ha det som ett tävlingsvapen. Nej, det ska vara en enkel back to basics-bössa att plocka fram när man ledsnat lite på Field Target och bara vill panga och plinka för skojs skull utan själva tävlingsmomentet. Dessutom är den ju faktiskt licensfri vilket möjliggör utflykter till landet och lite skojskytte med polarna. Total kostnad för hela kalaset ligger på cirka 2500 kr. Alltså bössa, sikte, bipod och tillhörande fäste. Otroligt rimliga pengar i sammanhanget om man ser till vad utrustningen kan prestera.

Trots den ringa utgångshastigheten, cirka 195 meter per sekund med JSB RS, är tanken att oftast skjuta med den här bössan på över 50 meters avstånd. Visst, det krävs att vädergudarna är på ens sida, och även en del tur för att lyckas träffa objekt som inte är större än en 33 centiliters-burk när man börjar prata 80-100 meter. Men möjligt är det, och belöningen är stor när man lyckas och får i alla fall mig att flina som ett litet barn på julafton.

Efter att ha skjutit in "Juniversalen" på 10-70 meter bestämde jag mig för att prova lyckan på lite längre håll. Sagt och gjort, trampade ut i terrängen och ställde upp två burkar 85 meter från skjutplasten, allt enligt avståndsmätaren från Kjell & Company. Efter att ha nollat kikaren på 50 meter med 16 gångers förstoring visade det sig att jag var tvungen att dra ner till 8 gånger för att få den sista dotten i siktet att leverera kulorna dit jag ville ha dem. Efter det fick jag faktiskt in några träffar på raken! Slängde upp mobilen och filmade ett par skott. Blev ju inga spektakulära filmer direkt, men lite kul att få det dokumenterat ändå.

Om man tittar riktigt noga i fullskärmsläge kan man faktiskt se hur burken vinglar till av träffen.

Den här filmen innehåller bara själva promenaden från skjutplatsen fram till målet. Egentligen ville jag bara att man skulle få lite känsla för avståndet - 85 meter.

Inskjutningen med det snorbilliga lågbudgetsiktet "Sniper 4-16x50" resulterade i denna Reticle View:

Alla med lite koll vet att Feinwerkbau 300S-platfromen är grym, men ändå kan man ibland förvånas av hur otroligt bra de här vapnen kan prestera på längre håll trots den blygsamma effekten.

Kolvrenovering steg fyra - helomvändning!

Just som jag hade tagit det sista penseltaget med Herdins bets insåg jag det tråkiga i att ha ännu ett Feinwerkbau 300S med samma utförande på kolven som den jag redan hade. Ett beslut togs att hitta på något annat kul och det landade i att låta greppytorna vara mattsvarta och resten av stocken i svart, högblank finish.

Sagt och gjort, efter att de stipplade delarna sprayats med mattsvart färg och sedan stått och torkat ordentligt över natten började maskeringsjobbet ta fart. Nu ska det appliceras högblank färg och sedan avslutas med några lager högblank lack.

Att våldföra sig så här på ett gammalt matchgevär kan tyckas vara vansinne, men då ska man komma ihåg att detta är en bastard - delarna från en junior som gift sig med en Universalstock, så det är inte direkt som att ett stycke tysk konsthistoria går i graven. Dessutom har jag knappt tagit ett enda sliptag på kolven eftersom färgborttagaren gjorde ett så himla bra jobb, så att återställa kolven vid eventuell ågren kommer alltså inte ställa till några större problem.

Fortsättning följer!

Kolvrenovering steg tre

Var på banan en sväng idag. Underbart väder och skyttet flöt på riktigt bra. Väl hemma tog jag tag i renoveringen av Feinwerkbau-kolven.

Cyklade iväg och inhandlade bets, Herdins "Mörk valnöt", sedan var det bara att sätta igång. Pipvikten i aluminium fick lite svart färg på sig också.

Just nu ser inte stocken så kul ut, men den kommer få en djupare färg och mer framträdande ådring när lacken väl kommer på. På bilderna har betsen precis applicerats och vissa partier är fortfarande inte torra. De stipplade delarna tar jag sist och de kommer såklart att bli svarta som originalutförandet.

Kolvrenovering steg två

Körde Biltemas färgborttagning på stock och kolvkam. Två vändor behövdes för att lösa upp lacken och jag använde ett plastkort för att skrapa av resterna.

Det finns små, små lackrester kvar lite här och var, men det slipar jag bort med ett fint sandpapper innan det är dags att börja betsa. Jag tror jag kommer använda Herdins "Mörk Valnöt".

Åh nej, inte igen ...

En "Juniversal" (smeknamnet på en Feinwerkbau 300S Universal-stock som gift sig med mekaniken från en 300S Junior) låg till salu på luftvapen.info och jag kunde såklart inte hålla fingrarna i styr. Priset var rätt och det blev affär.

Första jag gjorde när bössan kom hem var att montera ner allt och förbereda kolvrenoveringen. På bilderna ser stocken rätt fin ut, men i verkligheten finns det en massa småmärken och all svart färg på de stipplade ytorna har blekts och slitits.

I dagarna som kommer drar jag till Biltema och fixar färgborttagning. Precis som min andra Universal kommer denna få en mörk bets och sedan flera lager lack, det blev ju lyckat förra gången.

Tredjeplats i Laxå Field Target

Som sagt blev det pallplats i Laxå Field Target-tävling i klassen 10 joule fjäder. Inte så himla mycket att vara stolt över kanske med tanke på att det var så få tävlande i klassen. Men jag är skapligt nöjd med insatsen och jag sköt bättre än i Onsala. Och det är det viktigaste just nu, att jag känner att jag gör framsteg och blir bättre.

En sak som var lite lustig, eller olustig beroende på hur man ser på saken, var att en funktionär räknade fel på mitt scorecard. Träffarna stod med, men när det skulle summeras så blev resultatet noll på två stationer där jag sköt fullt.

Av en ren händelse tog jag en bild på bössa och scorecard med iPhonen innan resultatet lämnades in till tävlingsledningen. Tur det, för annars hade jag missat felet.

Det blev lite snöpligt det hela, för det blev en särskjutning då vi var tre personer som hamnade på 19 poäng vardera. Jag sköt värdelöst och bommade på första skottet och det slutade med att en kille som är med både i Onsalas och Fuxernas skytteklubb knep tredjeplatsen. Trodde han, för det visade ju sig som sagt i efterhand att det var jag som skulle ha pallplatsen med mina 23 av 30 registrerade träffar. Särskjutningen hade alltså inte behövt äga rum.

Slutet gott allting gott. Tävlingsledningen ändrade resultatet strax efter det att jag skickat in min bild och de själva verifierat poängen. Så nu står pokalen där den hör hemma, närmare bestämt hos mig.

Jag är skitsugen på att sticka på nästa tävling som äger rum i Falun i slutet av juni. Tyvärr ligger det lite väl långt bort för att det ska vara praktiskt möjligt. Men man vet ju aldrig ...

Att nöta stående skjutställning

Svåraste skjutställningen enligt mig är stående utan stöd. En ställning jag helt klart behöver öva mer på. Här en tavla från idag. Avstånd 14 meter. Ett skott per ring utom längst ner till höger där jag sköt tio skott. Ett skott stack iväg åt helvete annars är detta en okej tavla för att vara mig.

Bössa Feinwerkbau 300S Junior.

Det här var ju korkat av mig ...

Vet inte vad som flög i mig, men helt plötsligt bestämde jag mig för att mitt Feinwerkbau 300S Junior skulle få sig en stockrenovering. Väldigt dumt så här mitt i säsongen när jag dessutom planerat att åka till Laxå nu på söndag och delta i deras Field Target-tävling. Jag borde ha passat på att tjuvträna lite mer isället.

Nåväl, jag slipade ner hela kolven med 80- och 240-papper (jag vet, jag är lat). Efter det betsade jag med Herdins "Mörk antik ek". Sedan blev det tre lager betslack, egentligen för inomhusbruk men jag tror och hoppas den ska fungera, och slipning mellan varje dragning. Tycker färgen blev bra med en lite mer exklusiv känsla och finish jämfört med originalet. Originalet var ju såklart inte svart, den looken är jag själv skyldig till, utan någon form av tråkig bokträ skulle jag gissa.

P.S. Jag använder ett 300S Universal-system i juniorstocken om någon undrar varför pipan ser annorlunda ut. D.S.

Före:

Efter:

Produkter som gick åt:

Nu snackar vi!

Fick till en, enligt mina mått mätt, mycket fin tavla. Börjar lossna lite nu känner jag. Gillar pistolen mer och mer. Avtrycket är fantastiskt.

Pistol Feinwerkbau 80.
10 meter stående utan stöd.
10 skott.
RWS Hobby .177.

Feinwerkbau Mod. 80

Stilstudie av min nya Feinwerkbau Mod. 80. Det här är en fin matchpistol med i princip samma antirekylsystem som 300S-seriens gevär. Mycket bättre blir det inte i fjäderväg.