Den lilla händelse jag ska berätta om utspelades hemma hos min finske barndomskamrat Jari. Han hade på något sätt lyckas få tag på en extremt sunkig VHS-kopia av Rambo First Blood. Oklippt såklart. Detta kanske inte låter så fantastiskt, men för oss var det ett fynd utan dess like. Ungefär lika mäktigt som att hitta en attachéväska i skogen fylld med stålar och porrtidningar.
Det spelade ingen roll att bilden var skrattretande dålig och att det brusade och hade sig (förmodligen var det något i stil med åttonde kopian av kopian). Det var Rambo och det var så tufft det bara kunde bli. Vi satt stumma och hänförda genom hela filmen. Aldrig förr hade vi sett någon spöa snutar och använda pilbåge och kniv på det sättet som Stallone gjorde. För oss var han Gud.
3D-brillor och THX-certifierade biostolar är ingen garant för en stark filmupplevelse. Ibland räcker det med en kass piratkopia av en film som man inte hört ett smack om. Addera Stallone i sitt esse och det blir något oförglömligt för en blodtörstande elvaåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar