Dagarna innan hade jag kollat på yr.no hur många gånger som helst och bett till högre makter för att slippa regn. Vind, fästingar, koskit, mygg och stekande värme är vi Field Target-skyttar vana vid och kan acceptera, men regn är så jäkla trist och gör ingen glad. Som tur var slapp vi regnet. Någon droppe här och där kom det, men mer än så var det inte.
En del av skyttarna som bor långt upp i landet hade valt att åka till Onsala kvällen innan tävlingen. Vissa sov i tält, andra i sina bilar och de som ville ha lite extra komfort tog in på vandrarhem. De fick en trevlig kväll tillsammans med sedvanlig korvgrillning och bira.
Innan tävlingen hade jag satt upp ett mål för mig själv, jag ville fälla mer än trettio mål. En ganska tuff uppgift eftersom jag aldrig skjutit speciellt bra i Onsala. Jag vet inte riktigt vad det beror på att jag inte fått till det tidigare, kanske för att det ofta blåser mycket där eller så är det något annat.
Jag fick en ganska dålig start på tävlingen. Visst blåste det en hel del, det pendlade mellan sex och tolv sekundmeter enligt grenledaren, men några av de målen jag missade sätter jag tio gånger av tio när jag sitter och skjuter hemma på banan. Att det gick knackigt berodde helt klart på en kombination av nervositet och klurig vind. Inte bra, men jag bet ihop och lyckades ta mig samman någorlunda. På två stationer som låg på ett öppet fält fegade jag på tok för mycket och höll inte ut ordentligt för att vindkompensera. Svårt det där med vind. När jag tränar vill jag gärna ha snälla vindar för att veta att jag kan träffa där jag siktar, å andra sidan borde jag helt klart träna mer när det blåser ordentligt för att veta hur kulorna beter sig.
Inför sista stationen som skulle skjutas i knästående ställning hade jag samlat ihop 28 fällningar. Rafflande, inte sant? Jag har tränat en del på knästående senaste tiden, så självförtroendet var det inget fel på. Tyvärr blev det en bom där så jag slutade på 30 poäng av 45 möjliga. Jag får väl ändå vara skapligt nöjd med tanke på de luriga vindarna. Vind är tufft för alla men lite extra jobbigt för oss som skjuter 10 joule. Troyervärdet för tävlingen landade på relativt höga 32,31 trm efter att vindfaktor adderats på flera av stationerna.
Mitt Scorecard:
Ett par saker tar jag med mig hem från Onsala. 1: Jag lyckades fälla alla tre mål på en av de stående stationerna, något jag aldrig lyckats tidigare med på någon tävling. Det kändes riktigt bra! 2: Jag måste bli bättre på att läsa och kompensera för vind. Mera träning och att vara med på alla tävlingar som erbjuds är nyckeln till framgång.
Jag snackade med flera av skyttarna efter tävlingen. En av de tävlande i 10J pcp-klassen hade tappat bössan i backen på första stationen och fick bryta. En annan hade haft en riktig skitdag vilket resulterade i kuddkastning och ett antal svordomar. Tekniska bekymmer och att bli övergiven av skyttegudarna är något vi alla har upplevt. Mindre roligt, men man får bita ihop och tänka att det kommer fler tillfällen. Debutanterna fick kämpa som tusan och jag tror det kanske kom som en liten chock för vissa hur tufft det kan vara att skjuta bra när väder och vind ställer till det lite extra. Jag tror det är viktigt att försöka se sin första Field Target-tävling som en kul grej där man får träffa folk man bara pratat med på luftvapen.info samt känna på hur det hela fungerar. Resultatet får komma i andra hand.
Helt galet vad det här året har gått fort, det känns som att första vårtävlingen var för bara ett par månader sedan! Nu är det bara en tävling kvar i år, Scandinavian Open i Mörrum den 26 september. Hoppas att det blir ett stort deltagarantal och det dyker upp många debutanter.
Avslutningsvis så vill jag tacka Onsala och alla som hjälpte till att bygga banan, det var en riktigt kul och utmanande tävling! Om jag får önska något inför nästa år så är det några mål som står i extrema vinklar. Det kanske är svårt att få till med tanke på säkerhetsavstånd och hur terrängen ser ut, men det hade varit skojigt.
> Länk till tävlingsresultatet
Här lite bilder från tävlingen. Fototack till Kent Nilsson, Tomaz Holmström, Paal Andersson, Robert Bohlin, Martin Lindfors och Patrik Signal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar