Vårlaxen Field Target-tävling 2016

Efter cirka 32 mils körning kom jag och grannen fram till Mörrum. På vägen blev det ett litet stopp i Vittsjö, luftvapenbutiken Hurricane, för att fylla på förråden.

I vanlig ordning var flera tävlanden på plats för att övernatta i klubbstugan. Det blev lite grillning och skitsnack dagen innan tävlingen vilket alltid är trevligt.

På tävlingsdagen vaknade jag och kände mig duktigt trött. Fick inte i mig mycket frukost och kände mig allmänt eländig. När det väl var dags för inskjutning såg jag till att vara på plats direkt för att se till att allt fungerade som det skulle. Det gjorde det inte. Eller var det tävlingsnerver och mig själv det berodde på? Det kändes inte så. Satt ganska länge och sköt men det blev inte bättre för det.

Jag startade tävlingen urdåligt men några enkla missar och sedan var det utförsbacke. Vädermässigt var det ingen katastrof. Visst blåste det upp lite efter halva tävlingen (det snöade till och med lite), men jag har varit med om värre.

Vad tar jag med mig efter en sådan här skittävling (för egen del)?

1: Jag bet ihop och försökte göra mitt bästa även om det var jävligt svårt eftersom det gick så dåligt.
2: Jag satte tre av fyra i stående. Bommen bestod av ett skitskott på 40 mm killzone 12 meter bort.
3: Knästående gick ganska okej.

Resten var skit ...

Väl hemma drog jag rent pipan på bössan och testade därefter några skott på 14 meters avstånd. Vad i ... skotten tog 15 mm lågt?! Vred som en galning på höjdratten för att hamna rätt. Nu blev jag förbryllad. Vad hade hänt och hade det hänt efter eller under tävlingen? Idag ska jag förhoppningsvis låna grannens chronograf för att kolla att utgångshastigheten är som den ska. Ska också dra i kikaren för att se om det är fästena som spökar.

Två veckor kvar till Onsalas tävling. Tid som kunde använts för skytte på banan går nu åt till felsökning och inskjutning. Må jag hitta felet och åtgärda det fortare än kvickt.

Jag är lite deppig just nu.

Foto Kent "börne" Nilsson:

Tack Mörrum!

Höstlaxen blev en underbar tillställning med många deltagare. Det var fint väder med snälla vindar första hälften av rundan jag gick MPRen, men sedan blåste det upp lite. Andra rundan som jag gick med Feinwerkbauen var det lite värre med vinden. Det plus att jag knappt rört den bössan sedan i våras straffade sig och resultatet blev endast 20 av 40 fällningar. Fast det gjorde mig inte speciellt mycket eftersom jag fokuserat helt och hållet på PCP 10 joule i år.

Det gick kanonbra med PCPn, jag fällde 32 av 40 mål vilket jag är supernöjd med. Båda stående målen föll och jag missade bara ett av fyra skott i knästående om jag minns rätt. Allt flöt verkligen på jätte bra för mig. Hade jag varit lite mera avslappnad inledningsvis så hade nog några fler fällningar inte varit omöjligt, men å andra sidan så är det ju alltid så - man missar några mål som man vanligtvis alltid fäller, så är det för mig i alla fall. Det gäller att vara stabil och skjuta konsekvent bra tävling efter tävling, ha en hög lägstanivå.

Det blev en lång dag eftersom banan bestod av 40 mål och många gick två varv för att tävla i två klasser. Startskottet gick vid niotiden på morgonen och tävlingen avslutades först vid femtiden. Jag kände mig rätt så mör efter två rundor ska erkännas. Som tur var hade Mörrum fixat ihop en Tacobuffé som smakade jäkligt fint efter den första rundan, ett riktigt bra initiativ av dem!

Säsongen är alltså avslutad och nu blir det till att vänta till slutet av april eller början av maj, någonstans där brukar Field Target-karusellen dra igång igen.

>Länk till resultatlistan

Nedan lite bilder från tävlingen (foto jag själv, Martin Lindfors och Lasse Laursen):

I klubbstugan kvällen innan.

Det grillades såklart!

Jag fastnande på bild när jag gick mitt varv med MPRen.

Mitt scorecard.

Pallen 10 joule PCP.

Pristagarna i samtliga klasser.

Sista Field Target-tävlingen för i år

Ja jisses vad det här året rasslade på. Nu är det alltså bara en enda tävling kvar, höstlaxen i Mörrum. Jag och grannen sticker iväg runt 16:30 och jag är i full gång med att packa.

I år har det hänt en hel del. Jag har bytt klubb, gått med i den nystartade FT-sektionen i Örgryte och hela året har det blivit 10J pcp istället för 10J fjäder som jag debuterade med. Nu finns det inte mycket att orda om, går bössan bra i 16J så blir det till att slänga iväg en licensansökan fortare än kvickt efter det att Mörrum-tävlingen är avklarad.

I kväll ser jag fram emot korvgrillning, öldrickande och en trevlig stund med de skyttar som ska övernatta i klubbstugan.

I morgon börjar det roliga allvaret.

To be continued ...

Årets första Field Target-tävling i Mörrum

Så var då Field Target-året äntligen igång. Vi anlände till Mörrum dagen innan tävlingen och inrättade oss snabbt i klubbstugan. Efter lite korvgrillning och några folköl var det sängdags. Kan väl inte påstå att jag fick världens bästa sömn, men det var bättre än sist. Jag var bättre förberedd den här gången med bland annat kudde och lite fler filtar. Dagen därpå var jag uppe med tuppen bara för att Lasse bestämt sig för att sätta klockan på 6:15. Galenskap. Nåväl, det blev gott om tid till frukost och lite tjöt, så jag ska inte klaga. Klockan 08:00 började inskjutningen och jag ägnade väl en sisådär 40 minuter åt detta.

09:00 – tävlingsdags!

Banan bestod av 50 mål uppdelat på 25 stationer. Jag hade egentligen tänkt att tävla i två klasser, men eftersom det tog många timmar att gå en runda hade tävlingsledningen redan på förhand bestämt att varje deltagare endast fick skjuta i en klass. Jag var ganska mör efter min vända, så det var utan tvekan ett välgrundat beslut.

Hur gick det då?

Jag fällde 37 av 50 mål. Fyra av de tretton tretton bommarna sved som fan. Två stående på relativt nära håll, ett knästående som egentligen inte borde ställt till med några problem, samt ett 40 millimetersmål cirka 30 meter bort som man bara måste fälla. I övrigt har jag väl inte så mycket att klaga på. Även om jag hade satt de där målen som grämde mig hade det inte räckt till guld för jag hade då fortfarande haft två träffar för lite för att få till en särskjutning. Det var för övrigt väldigt gynnsamma väderförhållanden med mycket lite vind, så många skyttar gjorde väldigt bra ifrån sig under lördagen.

Nu blir det till att försöka klämma in lite mer träning innan det är dags för Onsalas tävling den tionde maj. Egentligen borde jag se över bössan och trycka i en ny fjäder, men det vette tusan om det hinns med.

> Resultat 

Foto Lasse Laursen.

En bit plåt fick följa med hem till Göteborg.

In action. Foto Lasse Laursen, Onsala luftgevärsklubb.

Gruppen jag gick med. Debutanten till vänster imponerade.