Onsala Field Target-tävling 16/9

Min Steyr rasade en vecka innan tävlingen. Trasig regulator. Deppade ihop ganska ordentligt och var redo att kasta in handduken. Men så kom jag på att det ändå fanns en liten, liten chans att kunna vara med i 16j-klassen. Mitt Air Arms S400 MPR FT har levt ett liv som Bullpup efter det att jag konverterade den för ett knappt år sedan. Tidsmässigt fanns det en lucka att konvertera tillbaka den och skjuta in den innan tävlingen. En dag var allt jag hade till mitt förfogande för operationen och det var precis så att jag hann med. Gott så, men jag kände mig inte helt bekväm med bössan. Ska man jämföra med något skulle man kunna säga att det var som att byta cykelmodell dagen innan Tour de France. Men, men, bara att bita ihop och gilla läget.

Ett par dagar innan tävlingen kom nästa tråkiga besked, jag hade dragit på mig värsta förkylningen. Feber, hosta och snuva. Bestämde mig för att bita ihop och åka oavsett om himlen rasade ner. Det blev Ipren och Alvedon för att palla med skiten.

På söndag morgon samåkte jag och två Örgryte-medlemmar till Stefan ”gubbe” Olssons bana i Vårgårda. Det var där Onsala hade bestämt sig för att hålla tävlingen denna gång. Fritt från kor och en helt annan ban-layout, såklart, än vad det brukar vara i Onsala. Killarna hade lagt ner ett otroligt jobb på bana, inskjutningsbana och den ack så viktiga fikadelen. Det fanns absolut ingenting att klaga på. Tvärtom, de här killarna vet verkligen hur man dukar en Field Target-bana.

Jag gick första varvet med mitt Air Arms. Det kändes som att jag gjorde ganska dåligt ifrån mig och slutresultatet blev 25 av 30 möjliga fällningar. Jag är ändå ganska nöjd med det med tanke på allt strul som varit. 25 fällningar räckte till en femte plats i 16j-klassen denna gång. Varv två åkte Crosman-karbinen fram, dags för 10j pcp. Skrapade ihop 15 av 30 möjliga fällningar vilket jag var halvnöjd med. Resultatet innebar en andraplats.

Senaste nytt från Staffans Vapen är att min Steyr är lagad och på väg tillbaka till Göteborg. Det ser ut som att jag kommer hinna skjuta in den och vara med på SM om knappt två veckor.

Tar mig an en stående station med min Crosman.

In action med mitt Air Arms.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Resultatlistan.

Bullpup-stock till Air Arms S400 MPR FT

Efter att ha kommit över en "ryggsäcksbössa" i form av en begagnad Crosman 1720T började jag mer och mer uppskatta fördelarna med lätta och kompakta luftvapen, så när det visade sig att det var näst intill dödfött att sälja ett licensierat PCP-gevär i mellanprissegmentet började jag söka efter en Bullpup-stock till mitt Air Arms S400 MPR FT. Att behålla MPRen som fullfjättrad Field Target-rigg var inget alternativ då jag ganska nyligen skaffat en Steyr LG 110 för det ändamålet. Att deaktivera den för att få mer plats i vapenskåpet var såklart fullständigt otänkbart.

Googlade runt en del och fastnade slutligen för en Bullpup-stock tillverkad av Rapid-70, hans alias på diverse utländska luftvapenforum. På vinst och förlust drog jag iväg ett mail för att kolla om min MPR var kompatibel med någon av hans stockar. Efter flera veckors väntan plingade det till i inboxen. Javier, som han heter irl, ursäktade det sena svaret med att att han varit iväg på utlandsjobb och förklarade att hans stock passade min MPR då den har samma grundkonstruktion som en klassisk Air Arms S400. Han bifogade även priser på diverse utföranden. Jippi! Jag beslutade mig för att ta syntetmodellen då trästock på en bullpup känns helt fel för mig. Priset landade på 365 euro inklusive frakt. En rätt saftig slant kan tyckas, men för mig i den här specifika situationen kändes det rätt.

Med förskottsbetalningen avklarad följde tre veckors intensiv väntan. Inget paket. Fan. Att söka på kollinumret gav nada, så till slut kontaktade jag det spanska fraktbolaget. De svarade att paketet returnerats till avsändaren då det innehöll vapendelar. Jag började svettas lite eftersom Javier inte berättat att paketet returnerats för flera veckor sedan. Skulle jag bli stocklös och i värsta fall även 365 euro fattigare? Det kändes inte bra alls.

Det dröjde några dagar innan han svarade på mitt smått desperata mail. Min oro lättade något när han skrev att han skulle skicka stocken med ett annat fraktbolag. I nästa mail skickade han kollinummer och den här gången kunde jag följa stockens resa från Spanien till Sverige. Gott! En vecka senare hämtade jag ut paketet.

Javier förklarade att han skulle skicka monteringsanvisningar när jag mottagit stocken, men som med alla hans mail dröjde även det. Jag kunde såklart inte vänta utan skred omedelbart till verket. Det tog en liten stund att fippla ihop alla delar, men slutligen satt allt på plats. Jag passade även på att väderskydda tub och pipa med lite camovinyl.

Förstasteget justeras genom att stålpinnen som är förankrad i avtryckaren roteras med- eller motsols. Pinnen är monterad i en gängad hylsa och fjädern hålls fast av två små insexskruvar i den lilla metalldelen till höger. Jag Loctitade allt när jag var nöjd med justeringarna.

Till vänster den gängade hylsan och till höger delar av länkaget som hålls på plats av en skruv där främre delen av varbygeln normalt skruvas fast.

Här en detalj jag är lite skeptisk till. Sista delen i kedjan är en plastbit som omfamnar avtryckaren. Varför plast? Kanske för att en klassisk S400 har ett avtryckarblad i metall som man inte vill skada? Jag vet inte. Inte för att jag känner mig direkt orolig för att den ska gå sönder, men metall hade känts bättre. O-ringen som sitter på avtryckaren är tänkt att hålla plastbiten på plats, men jag skruvade dit avtryckaren för säkerhets skull. Blev stabilare med bibehållen funktion och allt ryms ändå i stocken så varför inte?

Här är kitet monterat och klart. Siktesmontaget blev en nödlösning då jag inte hade några 25 mm-ringar med Weaver-fattning liggandes. Hade ett styck ilägg för en 30 mm-ring och förbluffande nog fungerade det alldeles utmärkt, åtminstone på fjorton meters avstånd. Jag monterade även dit en rail som låg liggandes så att jag hade något att fästa bipoden på.

Fem skott, JSB Exact, på fjorton meters avstånd skjutet med bipod. Bössan är ställd till 16,3 joule.

Jag hittade en liten kolvkam i plast på http://www.airgunbuyer.com. Mycket trevligare att ha mot kinden än som nu en bit aluminium. Beställningen är lagd och paketet borde dimpa ner den här veckan.

Nu till det tråkiga. MPRen visade sig ha lite andra mått än en standard S400. Jag var tvungen att slipa ner toppen på pip-/tubbandet cirka en millimeter för att railen skulle ligga vågrätt i förhållande till pipan. Även skruven som håller varbygeln på plats (den fäster även i metallplattan på bild två ovan i inlägget) satt lite fel, så jag var tvungen att borra lite i stocken för att få det att lira. Inga kul operationer när man pungat ut en ansenlig mängd Euro för ett färdig-kit kan tyckas. Sedan tycks "syntet" på spanska inte vara det samma som "syntet" på svenska, stocken visade sig nämligen vara en mattlackad trästock. Inte för att jag bryr ihjäl mig, men rätt ska vara rätt.

Såklart har vapnet en helt annan balans nu jämfört med när det var en fullsize-bössa. Nödvändigtvis inte till det sämre, men jag är ovan vid viktfördelningen. Även laddförfarandet är lite tristare. Men totalt sett måste jag ändå säga att jag är nöjd trots att det strulade en del. Bössan går toppen, är extremt kompakt med en längd på endast 66 cm, och är något helt nytt i samlingen. Det ska bli skitkul att vädra den på banan framöver!

Avslutningsvis, Googla "Javier-70 bullpup" om du är intresserad av en liknande lösning till PCP-vapen från Air Arms, Crosman med flera.

Mitt Air Arms MPR FT samlar damm

Bössan har stått i vapenskåpet väldigt länge nu. Tyckte lite synd om den, så det fick bli lite knästående inomhusskytte. Pangade tre tavlor, tio skott på varje, på 14 meters avstånd. Sista serien blev jag nöjd med.

Utmaningen - tre bössor, tre tavlor

Utmanade mig själv genom att skjuta tre olika bössor i stående ställning från 14 meters avstånd. Blev lite förvånad över att det gick helt okej med 1720T. Steyern är tyngst av de tre vilket kan vara en fördel, men det var klart kännbart eftersom alla tavlorna sköts utan paus och jag avslutade med den.

Crosman 1720T.

Bästa serien jag skjutit med Crosman 1720T i stående ställning.

Air Arms S400 MPR FT.

Eftersom Air Arms-bössan inte används ofta är jag klart nöjd med tavlan.

Steyr LG 110 HP Hunting.

Bästa serien sköts med Steyern. Hade nästan blivit lite orolig annars ...

Scandinavian Open i Norge och Onsalas hösttävling

Två tävlingar avverkade - Scandinavian Open i Norge och Onsalas hösttävling. Bara två tävlingar kvar i år - Mörrum nu till helgen och Skepplanda i oktober.

Onsalatävlingen gick dåligt för mig. 18 av 30 fällda i 16,3J-klassen och ynkliga 10 fällningar i 10J fjäder. Fjäderbössan hade jag skjutit in dagen innan och det kändes både ovant och som att något inte riktigt stämde när jag gick rundan. En tävling att glömma.

Scandinavian Open gick bättre. Vädret var underbart och det blåste väldigt lite. Jag valde att bara ta med ett gevär och tävla i den internationella 16,3J pcp-klassen eftersom det gick så illa med fjäderbössan i Onsala. 31 av 40 möjliga fällningar blev det och det var jag relativt nöjd med.

Norrmännen är helt otroliga. Det finns inte så många aktiva skyttar i Norge, men de som skjuter är desto mer galna. De flesta äger en egen uppsättning fallmål så att de själva kan bygga en komplett bana med 50 mål! Egil Toft som höll i den här tävlingen dukade banan helt själv. Trots att han lade ner så mycket arbete sköt han jätte bra på tävlingen och slutade på en tredjeplats efter särskjutning med veteranen Andy Kays.

16,3J-klassen är tuff nuförtiden. Många har tävlat i VM och i princip alla som skjuter tränar mycket och har bra grejor. Apropå prylar så har jag införskaffat en ny bakkappa från Competition Shooter i England. Kunde såklart inte hålla mig utan monterade den härom dagen. Jag hoppas kunna skjuta med riggen innan det är dags för SM i Mörrum.

Knästående station som var rätt så marig.

Thorbjörn väntar på sin tur.

Reducerad killzone på ett av målen. 25 mm.

Norge bjöd på fin terräng och strålande väder.

Egil och Stefan tar sig an några mål i en sluttning.

Bröderna Camo-keps - Daniel och Daniel.

Veteranen Andy Kays.

Här skjuter jag lite stående inför Norge-tävlingen. Foto Tomaz Holmström.

Mitt resultat i Scandinavian Open.

Jag fick möjligheten att testa Tom Egil Overlands Whiscombe i Norge. En legendarisk bössa.

Resultat Scandinavian Open (pcp) senior 2016:
1. Tomaz Holmström 37
2. Andy Kays 36 (omskyting)
3. Egil Toft 36 (omskyting)
4. Fredrik Wessman 35
5. Stefan Olsson 32
5. John Wold Jahnsen 32
7. Ulf Mauritzon 31
7. Daniel Hultberg 31
9. Lasse Laursen 29
10. Maciej Pawlikowski 27
11. Tom Egil Øverland 25
12. Daniel Ryberg 24
13. Dean Kerr 16
14. Jan Arleij 14

Scandinavnian Open (pcp) senior damer 2016:
1. Eli Enerstvedt 33
2. Ellen Wessman 26
3. Jorunn H. Bakken Toft 25

Scandinavnian Open (pcp) junior 2016:
1. Natan Pawlikowski 16
2. Ludvig 15
3. Sindre Ø. 14
4. Aedan 13
5. Simon 10
6. Josefine 9
7. Kewin 8

Scandinavnian Springer senior 2016:
1. Thorbjörn Gustavsson 29 (omskyting)
2. Andy Kays 29 (omskyting)
3. Stefan Olsson 27 (omskyting)
4. Eli Enerstvedt 27 (omskyting)
5. Tom Egil Øverland 22
6. Fredrik Wessman 21
7. Dean Kerr 20
8. John Wold Jahnsen 18
8. Egil Toft 18
10. Ulf Mauritzon 7
11. Daniel Ryberg 5

Scandinavnian Springer junior 2016:
1. Lucas W. 15
2. Ludde 9

Tävlingen i Laxå - en kamp mot knott och vind

Det såg länge ut som att jag skulle få ta tåget till Laxå station och sedan taxi de sex återstående kilometrarna till Röfors Vandrarhem. De Göteborgare som skjuter Field Target velade in i de sista och jag kunde inte förlita mig på att få samåka med någon av dem. Min gode granne, som även är med i samma skytteklubb som mig, tampades med besvärlig pollenallergi och var mycket nära att kasta in handduken. Men så två dagar innan tävlingen kom regnet till Göteborg vilket rensade bort det värsta frömjölet. Det avgjorde saken, min granne beslutade sig för att köra till Laxå och vips så hade jag någon att samåka med.

Vi stack iväg på lördagen dagen innan tävlingsstart. Efter tre timmar och fyrtiofem minuters bilresa, matstopp och tankning inkluderat, anlände vi till Laxå. Hela nio tävlingsdeltagare hade inkvarterat sig på vandrarhemmet och förutom det obligatoriska grillandet, öldrickandet och skitsnacket blev det en hel del plinking med diverse medhavda luftvapen. Även knotten hade hittat till Laxå och vi fick en liten försmak av hur jobbigt det skulle bli på tävlingsdagen. Vi tände en eld och gjorde vårat bästa för att röka ihjäl kräken efter att vi hade käkat.

Vandrarhemmet är spartanskt men billigt, 225 kronor per natt och person.

Vi stod för tio procent av Laxås köttkonsumtion den kvällen.

Trevligt och anspråkslöst skytte med diverse luftpistoler dagen innan tävlingen. Foto Kent Nilsson.

Knottdödarbrasa anordnas. Foto Kent Nilsson.

Tanken var att gasa bort knotten med rök från torkade kvistar och kottar. Det funkade rätt bra, men jag luktade som en rökdykare dagen efter. Foto Kent Nilsson.

Jag sov skapligt bra och kände mig ganska utvilad på söndagen. Tävlingen bestod av 30 mål med möjlighet att gå två varv. Antingen kunde man vara med i "Dagens dubbel" och köra två varv med samma bössa eller så kunde man passa på att lufta två olika vapen. Jag valde att skjuta första varvet med mitt Air Arms S400 MPR FT (16,3 joule PCP) och andra varvet med min Crosman 1720T (10 joule PCP).

Tävlingen började uruselt för mig. Det var gemensam tävlingsstart och vår grupp började skjuta i stående position på station åtta. Jag missade alla tre mål. Nästa station skulle avverkas i knästående och där bommade jag två av tre mål. Mentalt blev det riktigt tungt och resten av rundan fick jag verkligen stålsätta mig för att koncentrera mig och göra mitt bästa. Gevär och sikte lirade åtminstone riktigt bra hela tävlingen och denna gången kan jag inte skylla ett enda missat skott på utrustningen. Slutresultat - 21 av 30 mål fällda. Vinnaren i klassen landade på 25.

Inskjutningen började 8:30.

Här är jag i färd med att bomma mål två i knästående. Foto Kent Nilsson.

Ännu en bild på mig. Station tio bestod av två långmål och ett mål på blott tio meters avstånd med 15 mm killzone placerat i extrem vinkel nedanför skjutplatsen. Foto Kent Nilsson.

Runda två gick jag med "Tandpetaren" - Crosman 1720T. Jag upplevde banan som riktigt tuff med det vapnet. En hel del långa avstånd samt väldigt luriga vindar på flera av stationerna gjorde det svårt för det lilla vapnet. Jag lyckades fälla 14 av 30 mål, inget att vara jätte stolt över, men på något mirakulöst sätt räckte det till seger i klassen. Min medtävlare Håkan sköt andravarvet med sin modifierade Kina-bössa - SAG AR1000. Geväret var bara hjälpligt inskjutet och bråkade hela varvet. Jag imponerades av att Håkan inte bröt ihop och började gråta som ett litet barn. Vi spekulerade lite kring varför man ger sig in i en Field Target-tävling med en Kines-bössa som älskar att trilskas och en liten billig pistolkarbin som inte alls är lämpad för ändamålet. Vi enades mer eller mindre om att det handlar om att se hur bra man kan få de billiga prylarna att prestera samt att man blir lite av en underdog med material som lämnar en hel del att önska i många lägen.

Min grannes Bobcat ville inte vara med och leka vilket resulterade i att han var tvungen att riva bössan innan inskjutningen. Han lyckades få ihop den och skjuta in den på några avstånd innan det var dags för tävlingsstart. Ballistiktabellen han använde för hold over och hold under baserade sig på en annan utgångshastighet än vad bullpupen presterade denna dag och med alla dessa problem i bagaget var det väldigt imponerande att han lyckades fälla 15 av 30 mål. Dagens hjälte.

Här ger jag mig på målen med Crosman 1720T. Till skillnad från mitt Air Arms, där jag använder knäet som stöd i sittandes, kör jag bössan-över-armen-konceptet med pistolkarbinen. Foto Håkan Sterner.

Håkan med sitt SAG AR1000. Med tanke på hur jobbigt han hade det med Kinesen är jag förvånad över hur han kan se så glad ut på bilden. Jo förresten, det är för att Field Target är så jäkla kul oavsett vad!

Vind, svinmycket knott och långa avstånd till flera av målen gjorde Laxå-tävlingen till en riktig prövning. Tävlingsarrangörerna hade också lyckats duka två mål i rätt så extrem vinkel i förhållande till skjutplatsen, något som jag själv tycker är väldigt kul och utmanande. Lärdomar denna gång är att jag måste öva mer stående och knästående samt att alltid försöka göra mitt bästa oavsett hur tävlingen inleds. En annan lärdom är att mål som står i extrema vinklar nära skjutplasten kan avverkas genom att man siktar strax ovanför underkanten på killzone. Själv fällde jag fyra av fyra möjliga med denna teknik.

Nästa tävling är i Falun den 21 augusti. Tveksamt om jag kommer åka dit då avståndet och restiden avskräcker.

>Tävlingsresultat

Vinnarna i respektive klass. Foto Lasse Laursen.

Jag har slutat skjuta på tavlor

Nej, inte helt och hållet, men det blir mindre och mindre. I kulfånget på banan har jag monterat spinners i storlekarna 15, 25 och 40 mm samt att jag har en kråka och en hare att panga på. Jag inbillar mig att det är ett bättre sätt att förbereda sig på inför en Field Target-tävling än att nöta tavlor. I sittande ställning ser jag dessutom nästan alltid var skotten tar ändå i mitt Sightron SIII.

Men, idag blev det en tavla hemma på 14 meter i stående position.

Field Target-tävlingen i Vittsjö - frågetecken och glädjeämnen

Då var jag hemma igen och ännu en gång är det dags för reflektion.

Mitt Air Arms S400 MPR FT hade gått som en klocka veckorna innan tävlingen, inga problem eller bekymmer med något sedan jag bytt rail och fästen. Det kändes för en gång skull tryggt och nu skulle inskjutningen gå som en dans.

Inte.

Satte mig ner och redan efter första skottet insåg jag att något var väldigt fel. På 30 meters avstånd låg jag 15 mm för lågt. Vad fan. Testade 50 meter och låg mer än 30 mm lågt. Fan igen. Ville liksom inte tro att det var sant utan fortsatte och trycka av kula efter kulla med samma dåliga resultat. Jaha, skulle detta bli ännu en tävling där prylarna skulle bli en begränsning?

I ren desperation klickade jag mig fram så att bössan tog rätt på 30 meter, sju klick fel i höjdled jämfört med originalinställningarna! Drog sedan några skott på 30 och 40 meter. Det verkade funka. Sedan var det dags att packa ihop eftersom tävlingen skulle dra igång. Mitt Crosman 1720T hade jag inte ens tid att skjuta in ...

Hängde lite läpp under säkerhetsgenomgången och tänkte att det här kommer ju gå sådär. Well, well, bara att försöka slappna av och ta det som det kommer.

Började med en marig station, tre långmål över en sjö och en del vind att tampas med. Fällde bara ett av dem, men var tillräckligt lugn för att kunna analysera skotten och se var träffarna tog. Skotten låg rätt i höjd. Gott!

Sedan rullade det på riktigt bra. Förutom ovan nämnda missar bommade jag en 25 mm-killzone och två relativt enkla 40 mm-mål i stående (avstånd cirka 20 meter). Jag måste ändå vara nöjd med resultatet - 25 av 30 mål fällda. Missarna kan jag inte skylla på materialet.

Fastnade på bild (foto Kent "börne" Nilsson):

Runda två var det dag för "tandpetaren" att bekänna färg - Crosman 1720T. Egenprecisionen i det lilla geväret är det verkligen inget fel på, men den är lite ranglig på grund av låg vikt och att den är så kort. Jag gick tillsammans med en debutant som lånade geväret för att kunna gå ett extravarv.

Trots utebliven inskjutning gick bössan bra och rundan slutade med 20 av 30 fällda mål, det räckte till guld i klassen. Jag hade skitkul och var riktigt avslappnad under hela varvet. Faktum är att det blev en påminnelse om hur kul Field Target faktiskt är, det är lätt att bli lite väl sammanbiten i 16J-klassen och bara fokusera på resultat.

Äntligen en tävling jag kan se tillbaka på och vara nöjd med. Nu väntar Laxå den 19 juni. I Vittsjö var det bara 8 grader till skillnad mot Göteborg där bössan gått som en klocka då det varit mellan 18 och 24 grader. Kanske är felet temperaturrelaterat?

Felsökningen kan börja.

Resultatlistan: http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/Snapphanesmallen3_maj2016resultatB.pdf

Field Target-tävling i Vittsjö 15/5

Eureka! Fyra pers ska ta sig från Göteborg till Vittsjö och jag är en av dem som ska med. Såg länge ut att bli ännu en tävling där jag inte kunde delta, men nu skiner istället solen på himlen (trots att väderprognoserna på yr.no och klart.se säger att det ska bli regn hela söndagen).

Jag tar med två bössor till den här tävlingen eftersom en runda består av endast 30 mål och därmed finns det tid och möjlighet att gå två varv:

Air Arms S400 MPR FT med Sightron SIII 10-50x60 (16J pcp-klassen)
Crosman 1720T med Hawke Sidewinder 30 8-32x56 (10J pcp-klassen)

Crosman 1720T är inte ett optimalt Field Target-vapen på något sätt, även om egenprecisionen faktiskt är riktigt bra. Bössan har dålig balans och väger så lite att den lätt börjar fladdra, speciellt i stående position. Jag har åtminstone fått på en hamster och ett förhöjt kindstöd på geväret (som egentligen är en pistol med av- och påtagbar plaststock). Har inte haft med den på banan vid mer än tre tillfällen, men det ska ändå bli jätte kul att gå ett varv med den och se vad den här lilla krabaten kan åstadkomma. Kulvalet blir JSB RS för flackare kulbana plus att bössan går bra med den ammon.

Delarna jag fått på är av acetalplast som slipats och putsat. Blev riktigt bra faktiskt och det adderade lite behövlig extravikt. Har även fått på en justerbar bakkappa som inte är med på de här bilderna. Sticker inte under stol med att den ser lätt bisarr ut med det stora kikarsiktet monterat.

Länk till tävlingen: http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/Snapphanesmallen2016_3.pdf 

Jag ber en stilla bön till vädergudarna och hoppas att vi får okej väder på tävlingen. Om inte åker regnstället på, ingen idé att sura över lite vatten.