Dox: Gasland

Inte för att jag är den som slaviskt följer Dox, men om jag råkar ratta in det så brukar jag alltid fastna. Dom är ena rackare på att snappa upp bra dokumentärer.

Idag visades "Gasland" – dokumentären om USA:s hänsynslösa jakt på naturgas. Jag har aldrig blivit skjuten i magen med hagelbössa, men jag gissar att det känns ungefär så som jag känner mig nu.

Lika bra att smida medan järnet är varmt.

Naturgasutvinningen i USA har växt i ett rasande tempo under dom senaste åren och regissören Josh Fox reser land och rike för att ta reda på hur det egentligen står till. Det han upptäcker är inget annat än fasansfullt. Ödelagda vattendrag. Förgiftade djur och människor. Kort sagt en värld så kontaminerad att det svartnar för ögonen.

Naturgasbolagen och dess representanter ljuger och mutar. Exploaterar områden snabbare än man hinner blinka för att sedan dra vidare till nästa ställe och upprepa proceduren. Samma visa på flera hundra tusen platser runt om i USA. Efter sig lämnar dom ett spår av gifter vars lista är så lång att den inte får plats på den här bloggen. Gifter som gör att människor får cancer och hjärnskador.

Hoppet om mänskligheten fick sig verkligen en törn här. Eller förresten, "en törn" är verkligen ett understatement, rövknullad är ett mer passande ord. Jag och min sambo satt helt tysta under dokumentären. Vi sade inte ett pip. Det var längesedan vi blev så klubbade av ett TV-program.

Gasland var verkligen svinbra, men jag vet att jag kommer att må dåligt från och till i minst en vecka, kanske ännu längre. Så se den på egen risk.

Senna – dokumentären

Äntligen har jag sett dokumentären om Ayrton Senna. Den uppfyllde alla mina förväntningar. Nästan. Men mer om det lite senare.

Jag vet inte riktigt vad det var med denna gudabenådade förare, men han lyckades beröra dom flesta på ett eller annat sätt – från inbitna F1-fans som mig själv till folk som nästan aldrig tittade på motorsport. Förmodligen var det kombinationen av hans begåvning, passion för sporten och sättet som han uttryckte sig på som gjorde honom så speciell. Sedan ska man väl inte sticka under stol med att allt det där förstärktes väldigt mycket av att han körde ihjäl sig. För även om han var superstar när han levde så blev han ju i princip helgonförklarad i Brasilien efter dödskraschen.

På sätt och vis kan jag tycka att det är lite underligt att han så ofta klassas som den absolut bäste F1-föraren genom tiderna. Missförstå mig inte nu, han var verkligen helt fantastisk. Hans sätt att hantera gaspedalen i kurvor var övermänskligt och han körde åttor runt dom andra när det regnade, men om man som jag älskar att ögna statistik så märker man snabbt att det finns förare som vunnit fler VM-titlar än den gode Ayrton. Alain Prost till exempel, som var hans absolut värsta konkurrent, är ju fyrfaldig världsmästare jämfört med Senna som "bara" körde hem tre titlar. Av någon anledning så hamnar "Professorn" ändå alltid i skymundan och det kan jag tycka är lite orättvist. Men skit samma, Senna var unik och det är honom det handlar om.

Filmen inleds med Sennas tidiga gokart-år och sedan rullar det på av bara farten. Regissören har hittat ett par gamla rävar, bland annat en journalist som följde F1-cirkusen under en herrans massa år, som uttalar sig om Senna vilket gör det hela väldigt starkt och levande. Jag tror också att det är första gången som Alain Prost på allvar berättar om dom kontroversiella krascher som han och Senna var inblandade i och bara det i sig fångade mitt intresse.

Den där tragiska söndagen 1994 grät jag som ett litet barn och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna den här gången heller. Japp, så var det. Notera att det inte är bordtennis jag snackar om här. Det här är en sport där folk körde ihjäl sig åt höger och vänster ända fram till mitten av nittiotalet. Killarna som satt bakom ratten under den här tidsperioden riskerade sina liv och var inget annat än moderna gladiatorer.

Så vad var det då som saknades i filmen? Jag tycker gott att dom kunde slängt in lite fler klipp som visade Sennas fantastiska skills. Även lite fler förare som uttalade sig hade inte varit fel. Jag tycker också att dom kunde tagit upp händelsen när Senna riskerade livet och hoppade ur bilen för att rädda sin medtävlare Eric Comas. Det visades i och för sig en liten snutt när eftertexterna rullade, men en plats i själva filmen hade varit berättigat.

Det klart att det underlättar om man är intresserad av motorsport, men jag tror som sagt att alla berörs av Sennas livsöde och det gör att filmen borde gå hem hos dom flesta. Mitt betyg blir fyra av fem stjärnor.



Sennas heroiska insats: