Engelska tjejer

Någonting som slagit mig är hur få snygga engelska tjejer det finns. Självklart existerar dom, men om man jämför med andra länder så ligger britterna sjukt långt efter.

Senast idag påmindes jag om fenomenet när jag råkade zappa in en lagomt sunkig engelsk deckare. Apropå engelska deckare, om det produceras ytterligare en vet jag fan inte vad jag tar mig till. Jag vill inte ha ännu en Miss Marple som hittar lik i blomsterrabatten. Engelsk mysdeckare är lika med sengångartempo och has been-skådisar. Sen kan man ju undra varför dom alltid måste utspela sig på landsbygden? Förklaringen till deras location-torka stavas såklart skitbudget – det är billigt att smälla upp ett kamerateam på en åker. Tyvärr är överraskningseffekten av att det är den småfete lille mysbonden som stuckit kniven i någon lika oväntat som att solen går upp på morgonen.

Hur som helst så fastnade jag vid dumburken och noterade att snyggingen dom castat var lika het som min 70-åriga granne. Jag menar det var helt givet att man skulle tycka att hon var råsnygg, det var hon inte. Ja, skönhet kan komma inifrån, men inte inifrån en TV. Det finns definitivt en charm i att ha naturliga människor med alldagligt utseende i filmer och TV-serier, men så uttänkt är det inte. Aldrig. Britterna är hopplöst handikappade när det kommer till att producera bombnedslag.

Döm mig inte för snabbt nu, jag sysslar varken med raslära eller lägger min röst på Sverigedemokraterna. Kom bara ihåg det jag skrev nästa gång det vankas brittisk television.