Överrumplad av undersköterska

Egentligen har jag lovat mig själv att inte skriva om det som jag och min familj genomgår, men i det här fallet gör jag ett undantag. Jag bara måste.

Utan att bli för långrandig så kan jag berätta att vi har varit på sjukhus i några veckor, först på intensiven och sedan förflyttade till familjerum när läget stabiliserade sig något. På familjerummen sköter man sig själv, har en säng för övernattning och så vidare, men det finns hela tiden sjukvårdspersonal och läkare tillhands som hjälper till med dom rent medicinska grejorna.

Vad gäller personalen på sjukhuset så har jag egentligen bara lovord. Alla är otroligt snälla och duktiga, dessutom är jobbet dom gör så otroligt värdefullt. Man får en annan syn på saker och ting efter att ha spenderat mycket tid bland sådana människor.

Varje dag utses en sjuksköterska och en undersköterska som ska ta hand om varje patient. Ibland får man samma par som dagen innan, ibland inte. Den här kvällen fick vi en undersköterska vi aldrig tidigare träffat.

Både jag och min sambo satt och halvsov när hon dundrade in.

Betto.

Manhaftigare kvinna har jag nog aldrig träffat i hela mitt liv. Hon tuggade tuggummi så att det smackade och stod härliga till. En kraftig doft av parfym sköljde över oss och spred sig snabbt i rummet (vilket på sjukhus betyder att personen i fråga är kedjerökare och försöker dölja det genom att använda alldeles för mycket). Hon hade ljust hår, men sidorna var nästan helt slätrakade och i nacken hängde en sådan där tofs som var poppis på 80-talet. Det kombinerat med hennes stabbiga kroppshydda förde tankarna till wrestling och Hulk Hogan.

Jag satt som förstummad och tänkte att nu tänker min sambo samma sak – vi är på väg att få uppleva något unikt.

Hon slaskade på sig lite handsprit, gick fram till mig och sträckte resolut fram sin karda. "Betto, barnskötare". Betto? Va fan? Jag fattade ingenting. Kan man heta så? Och vad menade hon med barnskötare, det lät som något som fanns i krigstidens Tyskland? Sen tog hon min hand och jag tror ta mig fan att jag hörde ett ben krasa till i min näve när hon tryckte den. Det handslaget hade inte Hulk Hogan skämts för, det kan jag lova.

Egentligen hände det inte så mycket mer än så, men nu hade vi i alla fall något att snacka om resten av kvällen.