Började med att skruva bort mig med Feinwerkbauen. Efter det gick det bara utför och jag vet inte om det var bössan, mig eller en kombination av de båda som gjorde att jag sköt fullständigt uruselt. Redan innan jag skjutit hälften av målen hade jag i princip gett upp och mina tankar var någon helt annanstans än på banan. Inte bra alls.
Men, nästa runda var det tänkt att det skulle lossna.
Fram med PCPn och snabba steg ut i terrängen för att panga loss. Men vad nu, jag träffar ingenting. Första sex stationerna, bom, bom, bom och åter bom. Nu började min mentala styrka likna en sprängd och begraven luftballong. Var fullständigt håglös och förstod i princip ingenting. Var det kikaren, fästena eller möjligtvis pipbandet som spökade? Efter ett tag förstod jag att jag låg helt åt helvete fel i sida. Säkert en 5, 6 centimeter åt höger på mål som stod relativt nära skjutplasten. Skruvade som en idiot på sidoratten och hamnade väl skapligt nära centrum till slut, men då var tävlande för längesedan över för min del.
Jag måste medge att jag nästan var äcklad över hur fruktansvärt dåligt det gick. Spontant kändes det som att nu är det ta mig fan dags att ta upp knyppling som hobby istället för den här skiten. Deppellideppelidepp. Och ännu mera depp!
Väl hemma kunde jag konstatera att pipbandet flyttat sig och dragit med sig pipan åt höger. Har nu införskaffat Loctite och dragit åt allt. Om det funkar återstår att se.
Nu är det inte många dagar kvar till tävlingen i Vittsjö och jag har en massa arbete framför mig med att ställa in allt ännu en gång. Faktiskt tveksamt om jag hinner med det.
På något helt oförklarligt sätt blev det en tredjeplacering i fjäder 10J, men att det bara var fem som tävlade i den klassen hjälpte såklart till. Den medaljen är jag definitivt inte stolt över för jag har aldrig skjutit så dåligt någonsin. Och aldrig haft så mycket materialbekymmer med två gevär på en och samma tävling heller för den delen.
Nu blir det nya tag och vem vet, kanske kommer jag iväg till Vittsjö trots allt. Med stukat självförtroende i så fall, det vill jag lova.
> Resultat
Foto Lasse Laursen.
 |
| Sammanbiten, konfunderad och deprimerad på en och samma gång. Foto Kent "börne" Nilsson. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar