Tävlingen i Laxå - en kamp mot knott och vind

Det såg länge ut som att jag skulle få ta tåget till Laxå station och sedan taxi de sex återstående kilometrarna till Röfors Vandrarhem. De Göteborgare som skjuter Field Target velade in i de sista och jag kunde inte förlita mig på att få samåka med någon av dem. Min gode granne, som även är med i samma skytteklubb som mig, tampades med besvärlig pollenallergi och var mycket nära att kasta in handduken. Men så två dagar innan tävlingen kom regnet till Göteborg vilket rensade bort det värsta frömjölet. Det avgjorde saken, min granne beslutade sig för att köra till Laxå och vips så hade jag någon att samåka med.

Vi stack iväg på lördagen dagen innan tävlingsstart. Efter tre timmar och fyrtiofem minuters bilresa, matstopp och tankning inkluderat, anlände vi till Laxå. Hela nio tävlingsdeltagare hade inkvarterat sig på vandrarhemmet och förutom det obligatoriska grillandet, öldrickandet och skitsnacket blev det en hel del plinking med diverse medhavda luftvapen. Även knotten hade hittat till Laxå och vi fick en liten försmak av hur jobbigt det skulle bli på tävlingsdagen. Vi tände en eld och gjorde vårat bästa för att röka ihjäl kräken efter att vi hade käkat.

Vandrarhemmet är spartanskt men billigt, 225 kronor per natt och person.

Vi stod för tio procent av Laxås köttkonsumtion den kvällen.

Trevligt och anspråkslöst skytte med diverse luftpistoler dagen innan tävlingen. Foto Kent Nilsson.

Knottdödarbrasa anordnas. Foto Kent Nilsson.

Tanken var att gasa bort knotten med rök från torkade kvistar och kottar. Det funkade rätt bra, men jag luktade som en rökdykare dagen efter. Foto Kent Nilsson.

Jag sov skapligt bra och kände mig ganska utvilad på söndagen. Tävlingen bestod av 30 mål med möjlighet att gå två varv. Antingen kunde man vara med i "Dagens dubbel" och köra två varv med samma bössa eller så kunde man passa på att lufta två olika vapen. Jag valde att skjuta första varvet med mitt Air Arms S400 MPR FT (16,3 joule PCP) och andra varvet med min Crosman 1720T (10 joule PCP).

Tävlingen började uruselt för mig. Det var gemensam tävlingsstart och vår grupp började skjuta i stående position på station åtta. Jag missade alla tre mål. Nästa station skulle avverkas i knästående och där bommade jag två av tre mål. Mentalt blev det riktigt tungt och resten av rundan fick jag verkligen stålsätta mig för att koncentrera mig och göra mitt bästa. Gevär och sikte lirade åtminstone riktigt bra hela tävlingen och denna gången kan jag inte skylla ett enda missat skott på utrustningen. Slutresultat - 21 av 30 mål fällda. Vinnaren i klassen landade på 25.

Inskjutningen började 8:30.

Här är jag i färd med att bomma mål två i knästående. Foto Kent Nilsson.

Ännu en bild på mig. Station tio bestod av två långmål och ett mål på blott tio meters avstånd med 15 mm killzone placerat i extrem vinkel nedanför skjutplatsen. Foto Kent Nilsson.

Runda två gick jag med "Tandpetaren" - Crosman 1720T. Jag upplevde banan som riktigt tuff med det vapnet. En hel del långa avstånd samt väldigt luriga vindar på flera av stationerna gjorde det svårt för det lilla vapnet. Jag lyckades fälla 14 av 30 mål, inget att vara jätte stolt över, men på något mirakulöst sätt räckte det till seger i klassen. Min medtävlare Håkan sköt andravarvet med sin modifierade Kina-bössa - SAG AR1000. Geväret var bara hjälpligt inskjutet och bråkade hela varvet. Jag imponerades av att Håkan inte bröt ihop och började gråta som ett litet barn. Vi spekulerade lite kring varför man ger sig in i en Field Target-tävling med en Kines-bössa som älskar att trilskas och en liten billig pistolkarbin som inte alls är lämpad för ändamålet. Vi enades mer eller mindre om att det handlar om att se hur bra man kan få de billiga prylarna att prestera samt att man blir lite av en underdog med material som lämnar en hel del att önska i många lägen.

Min grannes Bobcat ville inte vara med och leka vilket resulterade i att han var tvungen att riva bössan innan inskjutningen. Han lyckades få ihop den och skjuta in den på några avstånd innan det var dags för tävlingsstart. Ballistiktabellen han använde för hold over och hold under baserade sig på en annan utgångshastighet än vad bullpupen presterade denna dag och med alla dessa problem i bagaget var det väldigt imponerande att han lyckades fälla 15 av 30 mål. Dagens hjälte.

Här ger jag mig på målen med Crosman 1720T. Till skillnad från mitt Air Arms, där jag använder knäet som stöd i sittandes, kör jag bössan-över-armen-konceptet med pistolkarbinen. Foto Håkan Sterner.

Håkan med sitt SAG AR1000. Med tanke på hur jobbigt han hade det med Kinesen är jag förvånad över hur han kan se så glad ut på bilden. Jo förresten, det är för att Field Target är så jäkla kul oavsett vad!

Vind, svinmycket knott och långa avstånd till flera av målen gjorde Laxå-tävlingen till en riktig prövning. Tävlingsarrangörerna hade också lyckats duka två mål i rätt så extrem vinkel i förhållande till skjutplatsen, något som jag själv tycker är väldigt kul och utmanande. Lärdomar denna gång är att jag måste öva mer stående och knästående samt att alltid försöka göra mitt bästa oavsett hur tävlingen inleds. En annan lärdom är att mål som står i extrema vinklar nära skjutplasten kan avverkas genom att man siktar strax ovanför underkanten på killzone. Själv fällde jag fyra av fyra möjliga med denna teknik.

Nästa tävling är i Falun den 21 augusti. Tveksamt om jag kommer åka dit då avståndet och restiden avskräcker.

>Tävlingsresultat

Vinnarna i respektive klass. Foto Lasse Laursen.

Tävlingen i Laxå

En knapp vecka har gått sedan tävlingen i Laxå, dags för en liten summering.

Vi var tre gubbar som samåkte från Göteborg dagen innan tävlingen och övernattningen skedde på ett vandrarhem som låg en kvarts bilresa bort från själva banan.

Det blev en fin kväll tillsammans med tre andra skyttar. Grillning, ett par bira och allmänt snack. Det mesta handlade såklart om skytte. Dock gjorde vi alla sex ett stort misstag, varför i hela friden hade vi inte tagit med oss ett par balla Co2-pistoler för? Om det är någon gång man ska leka döda ölburkar-leken så är det väl dagen innan en Field Target-tävling tillsammans med likasinnade!

De garvade åt att jag grillade lövbiff, men smaken var det inget fel på och tillagningen gick blixsnabbt. Foto Kent Nilsson.

Tyvärr sov jag svindåligt natten innan tävlingen. Låg och vred och vände på mig i flera timmar innan jag kunde somna. Men, men, jag kände mig ändå hyfsat utvilad morgonen därpå.

På tävlingsdagen stack vi iväg tidigt för att kunna skjuta in bössorna och värma upp. Laxå hade satt upp tavlor på alla väsentliga avstånd, så inskjutningen gick som en dans. Min bössa verkade också gå som den skulle, inga konstigheter alls.

Inför tävlingen hade jag ställt in siktet så att jag skulle kunna klicka mig fram ända till 50 meter. Det innebar dubbelvarv på höjdratten vilket gjorde det enklare än någonsin att skruva bort sig. Som tur var kom jag ihåg att vrida tillbaka efter alla mål som låg över 40 meter bort. Pust!

Fina förhållanden för inskjutning, vackert väder och snäll vind. Foto Tomaz Holmström.

Det fanns luft på plats vilket uppskattades enormt av alla tävlande. Så grymt skönt att slippa konka med en massa tuber. De hade även fixat en vätskestation med gott bubbelvatten vilket även det var en toppengrej.

Foto Stefan Olsson.

Så hur var då själva tävlingen?

Banan bestod av 50 mål. Det var varmt så in i bänken och fullt av knott inne i skogen. Lite påfrestande faktiskt, men man kan inte klaga när det är pangväder och strålande solsken.

Jag tycker jag gjorde hyfsat skapligt ifrån mig förutom på de två stationerna med stående skjutställning. Att bara fälla 1 av 6 mål i stående är för dåligt, jag måste träna mer på det helt klart. En del av målen som låg mellan 45 och 50 meter bort från skjutplasten var mycket utmanande i 10J, så att det blev en del bommar där är inget jag fäller några stora tårar över.

Här leker jag i sandlådan. Foto Urban Priman.

Mitt resultat? Jag fällde 31 av 50 mål. En perfekt dag hade jag nog fällt som mest 35 eller 36 mål skulle jag tippa, så det fanns lite mer att hämta för min del. Å andra sidan, hur ofta har man upplevt en perfekt tävling? Just det, aldrig.

Överlag ett mycket fin och välgenomtänkt bana, jag kommer definitivt att åka till Laxå nästa år igen!

> Resultatlista 

Foto Kent Nilsson.

Tredjeplats i Laxå Field Target

Som sagt blev det pallplats i Laxå Field Target-tävling i klassen 10 joule fjäder. Inte så himla mycket att vara stolt över kanske med tanke på att det var så få tävlande i klassen. Men jag är skapligt nöjd med insatsen och jag sköt bättre än i Onsala. Och det är det viktigaste just nu, att jag känner att jag gör framsteg och blir bättre.

En sak som var lite lustig, eller olustig beroende på hur man ser på saken, var att en funktionär räknade fel på mitt scorecard. Träffarna stod med, men när det skulle summeras så blev resultatet noll på två stationer där jag sköt fullt.

Av en ren händelse tog jag en bild på bössa och scorecard med iPhonen innan resultatet lämnades in till tävlingsledningen. Tur det, för annars hade jag missat felet.

Det blev lite snöpligt det hela, för det blev en särskjutning då vi var tre personer som hamnade på 19 poäng vardera. Jag sköt värdelöst och bommade på första skottet och det slutade med att en kille som är med både i Onsalas och Fuxernas skytteklubb knep tredjeplatsen. Trodde han, för det visade ju sig som sagt i efterhand att det var jag som skulle ha pallplatsen med mina 23 av 30 registrerade träffar. Särskjutningen hade alltså inte behövt äga rum.

Slutet gott allting gott. Tävlingsledningen ändrade resultatet strax efter det att jag skickat in min bild och de själva verifierat poängen. Så nu står pokalen där den hör hemma, närmare bestämt hos mig.

Jag är skitsugen på att sticka på nästa tävling som äger rum i Falun i slutet av juni. Tyvärr ligger det lite väl långt bort för att det ska vara praktiskt möjligt. Men man vet ju aldrig ...