tisdag 5 augusti 2014
Gaza – ska vi bara se på?
Nu har vi alla följt krisen i Mellanöstern under flera veckor. Raketer hit och bomber dit. Är jag förvånad över att detta händer? Nej, inte alls. Är jag förvånad över att båda parterna anklagas för krigsbrott och brott mot mänskligheten. Nej, inte alls.
Å ena sidan så har vi en FN-klassificerad terrororganisation vid namn Hamas. En härlig liten konstellation som så fint kallar sig "Islamiska Motståndsrörelsen". De har under många år pysslat med självmordsbombningar, tortyr, spontana avrättningar och raketattacker mot civila mål. Och så gillar de att se ned på homosexuella och lesbiska och kalla dem för perversa missfoster. Ett jävligt gött gäng helt enkelt.
Å andra sidan har vi krigsmaskinen Israel. Israel som år 1948 förklarade staten Israel självständig. Tyvärr tyckte hela arabvärlden att det var en jävligt dålig idé, så dagen efter självständighetsförklaringen blev det såklart krig. Efter kriget fördrevs nästan en miljon araber och judar började strömma in i Israel eftersom "den tusenåriga drömmen om det egna landet besannats". Israel passade även på att rasera ett stort gäng arabiska byar i samband med den stora flykten. Varför inte liksom.
Fram till idag har Israel angripit Suezkanalen och Tiranasundet, bonkat arbaber under sexdagarskriget, försökt att angripa Kairo, invaderat Libanon, ockuperat Västbanken och Gazaremsan. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Israel har även anklagats för krigsbrott av FN under Gaza-kriget 2008-2009. Israel gillar att kriga vårdslöst helt enkelt. Till deras försvar ska sägas att de ofta får försvara sig mot galna araber, bland annat PLO och Hizbollah.
Vi får nyhetsrapporter om att barn dör. Om att sjukhus och skolor bombas utan urskiljning. Omvärlden verkar tro att nu när det gått så långt så ska väl ändå kombattanterna lägga ned vapnen och sluta fred. Eh, va? Tror folk helt seriöst att en fullständigt galen terrororganisation, Hamas, och ett maktmissbrukande neurotiskt krigsmonster, Israel, bryr sig ett endaste dyft om detta? Svaret är nej. Ett rungande nej. De bryr sig inte ett skit. Så innan ni får för för er att måla plakat och knalla ner på stan eller slänga ihop en plan som innefattar att strypa dasspappersleveranserna till Israel bör ni kanske tänka två gånger. Det kommer inte hjälpa ett piss. Det enda de här två parterna förstår är när det kommer en fet blyskur i deras riktning, det är tyvärr det enda språket de talar.
Vi kan välja att sitta på första parkett och se hur det här kriget tar slut, för det kommer det förr eller senare att göra. Men sett till historien så kommer det blossa upp nya konflikter och fler barn kommer att dö. Militärt ingripande från omvärlden är den enda vägen att gå. FN måste sätta ner foten i nyllet på de här idioterna och skicka ett meddelande som säger "Håller ni på så här då jävlar smäller det". Antingen det eller så får FN förpassa sig till ett mörkt hörn med skämsmössan djupt nerdragen över öronen för jag börjar bli jävligt less på deras inkompetenta handlande.
söndag 13 juli 2014
I ambitionens tecken
Fick ett ryck och lade upp ett urval av mina foton på en portfoliositen format.com. Blev riktigt nöjd faktiskt!
> daniel-hultberg.format.com
> daniel-hultberg.format.com
torsdag 3 juli 2014
onsdag 25 juni 2014
tisdag 24 juni 2014
tisdag 10 juni 2014
Tredjeplats i Laxå Field Target
Som sagt blev det pallplats i Laxå Field Target-tävling i klassen 10 joule fjäder. Inte så himla mycket att vara stolt över kanske med tanke på att det var så få tävlande i klassen. Men jag är skapligt nöjd med insatsen och jag sköt bättre än i Onsala. Och det är det viktigaste just nu, att jag känner att jag gör framsteg och blir bättre.
En sak som var lite lustig, eller olustig beroende på hur man ser på saken, var att en funktionär räknade fel på mitt scorecard. Träffarna stod med, men när det skulle summeras så blev resultatet noll på två stationer där jag sköt fullt.
Av en ren händelse tog jag en bild på bössa och scorecard med iPhonen innan resultatet lämnades in till tävlingsledningen. Tur det, för annars hade jag missat felet.
Det blev lite snöpligt det hela, för det blev en särskjutning då vi var tre personer som hamnade på 19 poäng vardera. Jag sköt värdelöst och bommade på första skottet och det slutade med att en kille som är med både i Onsalas och Fuxernas skytteklubb knep tredjeplatsen. Trodde han, för det visade ju sig som sagt i efterhand att det var jag som skulle ha pallplatsen med mina 23 av 30 registrerade träffar. Särskjutningen hade alltså inte behövt äga rum.
Slutet gott allting gott. Tävlingsledningen ändrade resultatet strax efter det att jag skickat in min bild och de själva verifierat poängen. Så nu står pokalen där den hör hemma, närmare bestämt hos mig.
Jag är skitsugen på att sticka på nästa tävling som äger rum i Falun i slutet av juni. Tyvärr ligger det lite väl långt bort för att det ska vara praktiskt möjligt. Men man vet ju aldrig ...
En sak som var lite lustig, eller olustig beroende på hur man ser på saken, var att en funktionär räknade fel på mitt scorecard. Träffarna stod med, men när det skulle summeras så blev resultatet noll på två stationer där jag sköt fullt.
Av en ren händelse tog jag en bild på bössa och scorecard med iPhonen innan resultatet lämnades in till tävlingsledningen. Tur det, för annars hade jag missat felet.
Slutet gott allting gott. Tävlingsledningen ändrade resultatet strax efter det att jag skickat in min bild och de själva verifierat poängen. Så nu står pokalen där den hör hemma, närmare bestämt hos mig.
Jag är skitsugen på att sticka på nästa tävling som äger rum i Falun i slutet av juni. Tyvärr ligger det lite väl långt bort för att det ska vara praktiskt möjligt. Men man vet ju aldrig ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




















