Gaza – ska vi bara se på?

Nu har vi alla följt krisen i Mellanöstern under flera veckor. Raketer hit och bomber dit. Är jag förvånad över att detta händer? Nej, inte alls. Är jag förvånad över att båda parterna anklagas för krigsbrott och brott mot mänskligheten. Nej, inte alls.

Å ena sidan så har vi en FN-klassificerad terrororganisation vid namn Hamas. En härlig liten konstellation som så fint kallar sig "Islamiska Motståndsrörelsen". De har under många år pysslat med självmordsbombningar, tortyr, spontana avrättningar och raketattacker mot civila mål. Och så gillar de att se ned på homosexuella och lesbiska och kalla dem för perversa missfoster. Ett jävligt gött gäng helt enkelt.

Å andra sidan har vi krigsmaskinen Israel. Israel som år 1948 förklarade staten Israel självständig. Tyvärr tyckte hela arabvärlden att det var en jävligt dålig idé, så dagen efter självständighetsförklaringen blev det såklart krig. Efter kriget fördrevs nästan en miljon araber och judar började strömma in i Israel eftersom "den tusenåriga drömmen om det egna landet besannats". Israel passade även på att rasera ett stort gäng arabiska byar i samband med den stora flykten. Varför inte liksom.

Fram till idag har Israel angripit Suezkanalen och Tiranasundet, bonkat arbaber under sexdagarskriget, försökt att angripa Kairo, invaderat Libanon, ockuperat Västbanken och Gazaremsan. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Israel har även anklagats för krigsbrott av FN under Gaza-kriget 2008-2009. Israel gillar att kriga vårdslöst helt enkelt. Till deras försvar ska sägas att de ofta får försvara sig mot galna araber, bland annat PLO och Hizbollah.

Vi får nyhetsrapporter om att barn dör. Om att sjukhus och skolor bombas utan urskiljning. Omvärlden verkar tro att nu när det gått så långt så ska väl ändå kombattanterna lägga ned vapnen och sluta fred. Eh, va? Tror folk helt seriöst att en fullständigt galen terrororganisation, Hamas, och ett maktmissbrukande neurotiskt krigsmonster, Israel, bryr sig ett endaste dyft om detta? Svaret är nej. Ett rungande nej. De bryr sig inte ett skit. Så innan ni får för för er att måla plakat och knalla ner på stan eller slänga ihop en plan som innefattar att strypa dasspappersleveranserna till Israel bör ni kanske tänka två gånger. Det kommer inte hjälpa ett piss. Det enda de här två parterna förstår är när det kommer en fet blyskur i deras riktning, det är tyvärr det enda språket de talar.

Vi kan välja att sitta på första parkett och se hur det här kriget tar slut, för det kommer det förr eller senare att göra. Men sett till historien så kommer det blossa upp nya konflikter och fler barn kommer att dö. Militärt ingripande från omvärlden är den enda vägen att gå. FN måste sätta ner foten i nyllet på de här idioterna och skicka ett meddelande som säger "Håller ni på så här då jävlar smäller det". Antingen det eller så får FN förpassa sig till ett mörkt hörn med skämsmössan djupt nerdragen över öronen för jag börjar bli jävligt less på deras inkompetenta handlande.

SMHI omdefinierar vädervarningar

Efter det gångna dygnet har SMHI beslutat sig för att omdefiniera sina vädervarningar. Tills dess att deras hemsida är uppdaterad gäller följande för klass 3 land- och sjövarning:

Vindstyrka: Nada. Zero. Zippo.
Grillfest på toppen av en TV-mast är inga problem. Att vara mer än femton personer på öppet hav i en gammal eka går bra det också. Kasta mat, ficklampor, batterier, portabla radioapparater och värmeljus i närmsta soptunna.

Chilla för fan.

Summering av Simones effekt på Göteborg.

Parasiter

Egentligen borde jag väl känna mig smickrad. Blev kontaktad av trendenser.se. De ville komma och göra ett hemma-hos-reportage. Fint. Fast de ville inte betala någon ersättning för att jag och min sambo skulle dra ner byxorna och flasha lyan på deras hemsida. Nej, nej, några pengar var det inte att tala om. Möjligtvis kunde vi få någon trendig servettring eller liknande som skulle råka bli kvarglömd efter det att stylisten varit hemma och geggat ner vårt hem.

Så om jag förstod det hela rätt så var det bara "cred" som skulle utbetalas. Tror jag hoppar över det. Om jag ska hora vill jag fan ha en fet bunt med deg i näven. Eller en avsugning. Byte av tjänster så att säga.

Skitinlägg

Alltså, jag blir lite ledsen över att så många verkar tycka att bloggaren brunhetens senaste inlägg är en tiopoängare. Ja, det finns definitivt en del poänger i texten, men också saker som gör mig förbannad och trött. Personen i fråga har en tendens att blanda äpplen med päron. Hur kan man till exempel dra en parallell mellan bloggaren Kenzas halvnakna semesterbilder och H&Ms reklam för baddräkter? Hål i huvudet. Och varfifrån har människan fått att män inte lägger ut bilder på sig själva och sina seminakna kroppar?! Jag vet inte hur många manliga sexpacksmagar som florerar som profilbilder på facebook, men det är jävligt många. Och sedan har vi alla träningsnötter vars bloggar stolt visar upp underarmar, biceps, triceps, och allt annat som har med någon form av muskulatur att göra. Observera att jag själv inte har något som helst problem med detta. Låt dem hållas. Låt folk göra vad fan de vill så länge skiten håller sig inom lagens råmärken.

En grej till. Jag kan väl köpa att patriarkatet har med saken att göra när det kommer till porr och halvsnuskiga Slitzbilder, men att även kapitalism skulle vara en bov i dramat är något av det dummaste jag hört i år. Rent ut sagt skrattretande

Sedan det här med bajs. Visst, det var en kul twist, men som jag ser det så kommer det mesta bajset från skithålet som sitter strax under näsan på bloggerskan.

Feminist javissst, men brunhetens flummiga text stjälper mer än den hjälper. Jag drar följande slutsats av det patetiska inlägget: om man är en ful kvinna som rådiggar DDR och är kommunist så är det okej att näcka på fejjan och på sin blogg. Om inte är man ett jävla as som tycker att kvinnor har luft mellan öronen och borde vara fastkedjade vid spisen.

Baby, I´m putting you in a corner.

Inlägget finns att läsa här: http://brunheten.blogg.se/2013/may/lagger-ni-ut-statusuppdateringar-angaende-hur-manga-bajskorvar-ni-bajsat-under-det-senaste-dygnet-ocksa.html

Tommy Nilsson och chokladkuppen

Jaha, det var alltså Marabou Black som skulle få sig en boost genom att ragga tag i Tommy Nilsson och köra ett PR-stunt med den gamle balladräven. Tyvärr har hans fejkade pundarmascara bränt sig fast på näthinnorna och mina stackars ögon kommer aldrig att repa sig. Jag kommer drömma mardrömmar om "nya" Tommy. Cred måste ändå ges till Forsman & Bodenfors som stod bakom det hela för var enda nyhetsblaska i Sverige verkar skriva om chokladkuppen.

Tommy Nilsson byter namn (och image) till Black?!

Oavsett vad, snacka om desperat artist. Pressmeddelandet kunde lika gärna sagt "I morgon klockan 12:00 står Tommy på Sergelstorg och visar kuken. Och förresten, han släpper en ny skiva också." Samma effekt och creddigare än hjärnsläppet Black. Black, va fan? Det är som om Dimmu Borgir skulle sadlat om börjat göra Soul funk. Aldrig att detta slutar väl. Är det bara ett jippo så är det ett jävligt dåligt sådant.Till Tommy Nilsson: Ta de eventuella pengar du tjänat och flytta ut till en stuga på landet. Där kan du sitta och gosa med dina gamla hits och vältra dig i nostalgi tills du ramlar av pinnen.

Kräkmedel deluxe

Det vimlar av patetiska modebloggar. Ofta handlar det om yngre tjejer som vill bli nästa Sofi Fahrman, Blondinbella eller Ebba von Sydow. Inget fel med det kanske, men om jag skulle lägga kraft på att störa mig på all dynga som finns där ute så skulle mitt liv förkortas avsevärt. När det kommer till fallet Mogis måste jag dock göra ett undantag. Vid första anblick är det bara ytterligare en brud som stylar sig själv och tar bilder på sin lunch med sin smartphone, men om man börjar syna bloggen ordentligt så stöter man på texter som får mig att vilja knapra cyanidkapslar alternativt dansa tango på någons skalle. Känn på den här till exempel:

"Jag var bara tvungen att utnyttja alla de vackra löven som har strösslats över hela staden medan vi tog gårdagens bilder! Ni ska bara veta hur kalla löv är att hålla i, tappade all känsel i fingrarna men det var helt klart värt smärtan! Hur som haver, idag är det måndag, min favoritdag i veckan! Nya tag och nya möjligheter, det är ju helt upp till en själv till att göra veckan till en framgång! Det är helt otroligt att det är november om några dagar, det ska dock bli en riktigt rolig månad, åker bland annat till London med syster Jinkadoley! Det är hennes 25 års present från mig, vi ska afternoon tea:a, Christmas shoppa och dricka hot cocoa i kopiösa mängder! Kommer inte bli annat än formidable!"

Det ska väl tilläggas att den äppelkäcka texten ackompanjeras av ett gäng sköna bilder också:

Jag är mållös, men uppenbarligen finns det ett läsvärde här. En hel drös människor tycker att detta är så spännande att de slänger ur sig kommentarer i stil med "Man blev alltid glad av att gå in på din blogg, din energi liksom lös genom inläggen liksom ut ur dataskärmen". Energi? Snarare dödslängtan.

När en butik ska döden dö

Hat och förakt kan födas snabbare än man anar. Var idag på Myrins Textil på Övre Husargatan 16 för att inhandla lite tillbehör till en gardinskena. Min sambo ställde sig vid kassan och inväntade sin tur. Bredvid henne ställde sig någon kommunistbrud som skulle välja rött garn till någon jävla polotröja, bara där lackade man ju ur fett.

Aja, okej, men nu är det väl vår tur? Nä, först ska den efterblivna kassörskan prata i telefon med sin syrra eller nåt i över fem minuter. Hallå, prioriteringar! Sedan bestämmer hon sig för att ta hand om garntjejen som inte ens stod på tur. Va fan?!

Efter långa utläggningar om hur man ska sticka och hej och hå så vänder sig kassörskan till en ny player som dykt upp ur tomma intet. Vad hände med stackars oss? Är vi lika osynliga som ett spöket Laban? Min sambo påpekar snällt att det faktiskt var vi som stod på tur, men nej, den jävla apan till kassörska låtsas att hon inte hör oss, och detta trots att kunden som glidit in på ett bananskal påpekar att det är vår tur! Va fan (igen)?!

Vi vänder på klacken och redan innan vi gått ur butiken planeras hämndaktioner mot detta djävulsnäste. Jag pendlar mellan att plantera hundbajs bland lintygerna och att kila in lite mögliga räkor i nån knappburk. Min sambo vill helst nuka hela bygget. Hon är rasande. Jag förstår henne.

Livet går vidare.

Dags att ignorera Breivik

Senast igår sa jag till min sambo att Breivik fått alldeles för mycket uppmärksamhet i media. Inte en dag har gått sedan vansinnesdådet på Utöja utan att det stått något om denna sinnessjuka människa i tidningarna. Han fick alltså exakt all den uppmärksamhet han ville ha och tyvärr verkar hans vidriga profetia gå i uppfyllelse även vad gäller den biten. Det börjar likna filmen Seven, men den här gången är det på riktigt.

Idag läser jag i Aftonbladet att Breivik kanske kommer att förlora rätten till att ha dator i sin cell. Vad kommer vi få läsa om imorgon? Att han har obegränsad tillgång till dasspapper? Att han får ha på sin TV alldeles för länge på kvällen?

Kvällstidningarna vet att folk vill läsa om precis allt som rör Breivik, click rate registreras såklart på alla deras artiklar, så finns det bara tillräckligt många som ivrigt klickar på eländet så kommer det aldrig sluta skrivas om den norske psykopaten. Att kvalitén på journalistiken är piss spelar mindre roll, historier om terrorism och massmördare ger klirr i kassan.

Nu är det dags för oss alla att visa lite kurage. Dags att låsa fängelsedörren ytterligare en gång genom att sluta läsa om all oväsentlig dynga och låta Breivik ruttna bort även mentalt. Han ska inte ha mer uppmärksamhet nu, han förtjänar inte ens en tusendel av den han redan fått. Vi ska självklart respektera alla offer och deras anhöriga genom att uppmärksamma dådet en gång om året, hålla en minnescermoni och så vidare, men nu när dommen fallit finns det inget mer att tillägga.

Min önskeartikel har följande rubrik – "Sista nyhetsrapporteringen från Norge – nu spänns Breivik fast på en brits och där kommer han ligga tills han dör av ålder. Slut på meddelandet."

Finkorv vs. fulkorv

Appropå en nyligen uttryckt ilska över ett kommande Ekologiskt kafé så måste jag passa på att bygga vidare.

Nyligen såg jag om ett program med David Attenborough som handlade om att överbefolkningen är det största hotet mot mänskligheten. Just nu använder människan så mycket resurser att det skulle behövas cirka ett och ett halvt jordklot för att tillgodose våra behov. Överkonsumtion är bara förnamnet. Världen och den civilisation vi lever i är alltså på väg att gå åt helvete. Alla vet det, men väldigt lite görs för att ändra på saken. Vi vill ha våra bilar, iPads, iPhones, TV-apparater och en fet söndagsstek på bordet. Fan heller att vi ruckar på det. Nästa generation får ta smällen.

Det som gör mig så förbannad är att så många verkar tro att det skulle göra skillnad att välja det ekologiska alternativet i mataffären. Att det skulle spela roll att köpa ekologiskt framtagen korv istället för fulkorv. Om man tänker ett par millimeter längre än näsan räcker så förstår man att det är ren och skär bullshit. Innerst inne vet både du och jag att den där korven inte gör någon som helst skillnad, men vi skiter i det. Med magen full av finkorv klappar vi oss själva på axeln och somnar in med det senaste numret av Faktum under huvudkudden.

Det som gör mig ännu mer förbannad är att det kostar extra att göra det rätta. Varför i helvete är inte ekologiska produkter mer subventionerade? Ska ekologiskt vara en klassfråga? Ska en fattig flerbarnsfamilj behöva ta ett Finaxlån för att vara med och rädda världen? Ska välbärgade kunna köpa sig ett rent samvete genom att alltid välja finkorven i mataffären för att i nästa sekund knalla ner till bryggan och bränna iväg med motorbåten som suger i sig hundra liter diesel i minuten?

Regnskog kommer fortsätta skövlas och utrotningshotade arter kommer fortsätta dö oavsett vilken korv vi köper. Att tro något annat är bara strutsbeteende. Det klart att det vilar ett visst ansvar på gemene man, jag vill inte uppmana folk att börja kasta batterier och engångsgrillar i havet, men det yttersta ansvaret ligger på politikerna. Det är deras tunga och jobbiga beslut som kan göra skillnad, inte vilken jävla korv du och jag väljer i mataffären.

Men lägg ner Saab nu för helvete!

Hur länge har domedagsprofetiorna pumpats ut i etern egentligen? Tillräckligt länge för att vem som helst ska fatta att Saab är skit och inget som man ska satsa fem öre på. Att Spyker, den holländska kitcar-tillverkaren, skulle kunna rädda det sjunkande skeppet var ju inget annat än skrattretande.

På TV uttalade sig någon om Saabs oförmåga att göra reklam för sina produkter och det ligger mycket i det. Jämfört med andra biltillverkare känns det som att Saab satsat i runda slängar tusen spänn på marknadsföring under hela sin existens. Det räcker uppenbarligen inte när man är en liten nischad biltillverkare från Sverige.

Saab var fint, men nu är sagan slut. Game over. Inga fler extraliv tack.

Fjantiga idrottare

Idrottare på elitnivå förtjänar verkligen respekt. Dom lägger ner oerhört mycket tid och kraft för att kapa den där sista hundradelen eller centimetern. Men varför, varför blir alla så jävla charmade av Carolina Klüft och Usain Bolts töntiga gestikulerande och grimaserande? Jag kan förstå att TV-kommentatorerna kissar på sig av förtjusning, dom är ju torrare än fnöske, men resten av världen?

Att få glädjefnatt och balla ur fullständigt efter ett lopp är helt naturligt, men är det verkligen så himla fantastiskt att någon tar ett par sambasteg eller gör något crazy innan dom ska göra sin grej? Jag tycker inte det. Jag tycker bara att det är jävligt töntigt. I fallet Bolt och Klüft känns dessutom galenskaperna inte alls så spontana som alla vill få det till och det gör det bara ännu värre.

Tacka vet jag dom tysta hjältarna som låter resultaten tala. Mika Häkkinen till exempel, han dansade aldrig samba. Han gjorde bara sin grej, men när man är bäst i världen på det man gör så räcker det med "bara". Då behövs det ingen clownnäsa för att bli respekterad. Då behövs det inga charader för att sponsorer och fans ska flåsa en i nacken. Det samma gäller Roger Federer, han lär knappast bli ihågkommen för sina komiska kvalitéer. Fast vem fan kommer bry sig om det när mannen i fråga kunde trolla med tennisbollar?!

Eller så gör man som James Hunt – tar en cigg och en bärs
när man vunnit ett Formel 1-lopp. Respekt!

Dö coverband. Dö.

Du vet vilka jag pratar om. Banden som år ut och år in står på Stena Lines scen (eller liknande) och bränner av den ena Bon Jovi-covern efter den andra. Våldtar folks öron med sina musikaliska dildos. Dom känner sig såklart jävligt progressiva när dom stannar upp mitt i en låt och låter baskaggen pumpa så att pöbeln kan klappa i takt och bröla den där sliskiga refrängen om och om igen, men bortsett från den typen av kreativa utsvävningar är överraskningarna lika sällsynta som isbjörnar i öknen.

Sådan här smörja borde inte klassas som musik. Faktum är att man borde döpa om genren till "barkis med hushållsost-band" – en fullständigt neutral kombination som alla kan tugga i sig utan att behöva tycka varken bu eller bä. Smaklöst, menlöst och fullständigt ointressant. Verkligen inget man blir lycklig av. Snarare hatisk. Jag menar det finns trots allt ett par klassiska låtar som hade varit lyssningsbara om det inte vore för alla dessa äckliga coverband och deras förmåga att kunna spela sönder precis vad som helst.

Nästan gång du utsätts för den här typen av musikalisk tortyr kan du väl göra mig en tjänst och kasta en ölflaska i huvudet på den där äppelkäcka sångaren. Du vet han med lite för mycket vax i håret, uppknäppt skjorta och tunn guldlänk runt halsen, som tror att han ska få brudar bara för att han kan skita ur sig ett par Gyllene tider-dängor. Passa även på att utdela några välplacerade roundkicks på dom där hängivna fansen framme vid scenkanten. Jag hade blivit en lyckligare människa. I promise.

Ikea suger

Det är dags att svära i kyrkan, eller rättare sagt lägga en brakskit på altaret, för så tabubelagt är det att prata skit om svenskarnas älsklingsbutik nummer ett. Med risk för att bli stenad till döds säger jag det här och nu. Jag avskyr Ikea! Okej, okej, allt är inte skit med Ingvar Kamprads kelgris, men nu är det tamejfan dags att agera motpol.

Det kopiatorlikande beteendet:
Jag hatar att Ikea är übersnabba på att plagiera det senaste inom möbeldesign och sedan sälja det för en spottstyver. Det värsta är att så få verkar veta om att det är så dom jobbar. Eller så skiter dom i det. Eller så är det helt enkelt så att det är bekvämare att gå till en affär som har allt än att faktiskt anstränga sig och leta på annat håll. Oavsett vad, jag vill inte köpa bordslampan Lennart, jag sparar hellre ett halvår och köper the real deal eller så får det bli second hand. Eller, hör och häpna, jag kanske hittar något i en annan möbelaffär!

Sugkvallen:
Ikeas dyrare möbelserier håller väl skaplig kvalitet, men allt annat verkar vara gjort av någon slags flis uppblandat med trälim från Taiwan. Skulle man sätta en skruv fel när man väl tagit hem skiten så trasas delarna sönder som om dom vore gjorda av pappimache. Eller så böjs eländet likt en hängmatta när man belastar det med mer än ett hekto. Vad spelar det då för roll att det är knasbilligt?

Kraftdräneringen:
Det räcker att jag har gått några hundra meter inne på Ikea så känns det som att jag har blyskor istället för sneakers. Det ska stannas och det ska tittas till förbannelse. Att man måste gå tio mil innan man kommer till kassan gör inte saken bättre. Den som lyckats utföra sitt ärende på Ikea på mindre än en timme borde banne mig hamna i Guinness Rekordbok!

Den svettiga fyndhysterin:
Jag har aldrig varit på Ullared, men jag får ofta dom vibbarna när jag står i kassakön. Presentpapper, blomsterpinnar, utgånget julpynt, värmeljus, servetter och kantstött skit från fyndhörnan trängs i folks överfulla kundvagnar. Och sedan måste alla hetsäta fem korvar innan dom åker hem. Man får inte glömma korven! Varför inte ta hem ett helt tjog så är även middagen räddad? Det är ju så billigt.

Monteringen som Gud glömde:
Det finns en anledning till varför det är billigt – Ikeas vinnande gör-det-själv-koncept. Och då menar jag inte bara den förhatliga monteringen. Först ska man lista ut var i butiken paketet finns. Sedan gäller det att hitta en truckförare som kan plocka ner det om det visar sig ligga otillgängligt. Nästa steg är att släpa upp 200-kilos paketet på vagnen. Slutligen ska man använda någon av självbetjäningskassorna också. Toppen ...

Min önskan är att jag aldrig mer ska behöva lägga pengar i snål-Ingvars ficka, men om jag känner mig själv rätt så är det tyvärr inte sista gången jag besöker Ikea.

Plötsligt händer det ingenting

Nu har jag torskat igen. Varför, varför, köper jag Trisslotter? Chansen att det ska bli jackpot är ju ungefär lika stor som att bli träffad av blixten när man simmar i inomhusbassäng. Jag är absolut ingen storkonsument, men jag blir ändå förbannad av mitt neanderthalbeteende.

Känslan efter en nitlott är alltid den samma – hur kunde jag vara så dum i huvudet att jag köpte ännu en? Tjugofem spänn är inte mycket pengar, men jag hade ärligt talat fått ut mer av att torka mig i röven med en tjuga efter toabesöket. Då hade jag åtminstone haft något kul att berätta om och dessutom fem spänn över att sätta sprätt på.

Ibland råkar jag se på TV4:s Nyhetsmorgon när det är dags för någon tjomme att vinna "The big one". Jag hade aldrig pallat att sitta där blottad med hela svenska folket som åskådare. Inte en chans. Och varför ser alla så jävla nöjda ut när dom skrapat fram lägsta beloppet? Jag har aldrig sett någon sura till och verkligen visa sin besvikelse över vilket jävla oflyt dom hade. Själv hade jag tagit det där överdimensionerade plektrumet till skrapa och dängt det i bordet samtidigt som jag skrek "Jävla skitlott!". Åtminstone önskar jag att jag hade varit så tuff.

Det här inlägget får tjäna som en påminnelse till mig själv nästa gång speldjävulen knackar på dörren.

Rattfylla

Ända sedan gymnasiet har jag mått extra dåligt när jag läser om någon som blivit ihjälkörd av ett fyllo. Anledningen är att en av mina dåvarande klasskamrater blev nermejad av en alkis som trodde att trottoaren var ett körfält. Hon blev allvarligt hjärnskadad och kom aldrig tillbaka till skolan.

Ett par månader efter olyckan besökte ett av hennes syskon klassen och det var väldigt gripande att höra henne berätta om händelsen. Självklart var hon extremt bitter och ledsen. Det som gjorde det hela ännu värre var att den skyldige var återfallsförbrytare, han hade kört rattfull över tio gånger innan det oundvikliga inträffade.

Det är väldigt frestande att dra till med att straffet för fyllekörning borde vara på medeltidsnivå, typ halshuggning eller liknande, men det är ingen vits med det för då blir man bara avfärdad som idiot.

Eftersom körförbud och andra lama åtgärder uppenbarligen inte hjälper ett smack för att stoppa dem som torskar gång på gång så borde alkolås vara standard på alla nytillverkade bilar. Lagen borde införts för längesedan. Visst kan man be polaren blåsa, men då är det helt plötsligt två personer som är ansvariga.

Att standardisera alkolås innebär så klart problem och extrakostnader för många biltillverkare, men om inte politikerna tar i med hårdhandskarna så är det som om dom skiter i att människor blir ihjälkörda. Ett sådant land vill jag inte bo i.

Milda himmel. Igen.

Alla vet att Milda gjorde bort sig rejält när reklamfilmen med Kocken Kari rullade igång – ni vet han som inte kan intyga hur gott det är. Vad fan menade dom egentligen och varför hade mästerkocken helt plötsligt fått tunghäfta?

Efter att ha sett eländet ett par gånger förstod jag varför. Kocken Kari hade käften full av mat och följaktligen svårt att berätta om vilket höjdarkäk han fixat ihop. Så jävla dålig idé och det hela resulterade i en punch line som ta mig fan är något av det sämsta jag hört.

Nej tack.

Jag minns att jag tänkte att Milda efter detta gigantiska klavertramp borde ha bjudit lite på sig själva. Kanske producerat en ny film där kocken Kari utsattes för fallucka à la James Bond eller blev överkörd av tåget när han var på väg till kock-VM. Det kändes helt enkelt som att det fanns utrymme för att göra något som kunde ge varumärket lite cred. Döm om min förvåning när jag slog på TVn och fick se att Milda tryckt ur sig ytterligare en bajskorv.

Det var samma ruttna upplägg även denna gång – en stum kocken Kari i full färd med att trycka i sig hela middagen på egen hand och det där skeva leendet på läpparna. Självklart trodde jag att alla som arbetat med första filmen förpassats till straffarbete i Sibirien, men dom hade alltså fått förnyat förtroende. Ofattbart.

Det finns så klart viktigare saker att hänga upp sig på, men det ska jävligt mycket till innan jag köper Milda igen.

Nu får det för fan vara nog

Det absolut billigaste sättet för en nättidning att få många träffar och kommentarer på en artikel måste vara att skriva om fallskärmsavtal och överbetalda chefer. Ur journalistisk synvinkel är det ungefär lika ädelt som att vara hora och ta den i tvåan.

Om man är missnöjd med sin arbetsplats så finns det ett väldigt enkel lösning på problemet – byt jobb.

Genomsnittspersonen som hänger upp sig på att chefen har för hög lön ser nog ut ungefär så här:

• Har arbetat på samma arbetsplats i minst 20 år.
• Tänker jobba kvar tills det är dags för pension och guldklocka.
• Förlitar sig helt och hållet på att facket ska lösa alla problem.
• Börjar genast gnälla om priset på automatkaffet i fikarummet höjs med 50 öre.
• Surade i ett halvår när rökning på arbetsplatsen förbjöds.
• Tycker att den intressantaste delen i dags- och kvällstidningar är TV-bilagan.

Fortfarande osäker på om du är en av dessa människor? Här kommer ytterligare en ledtråd: För tionde året i rad står du framför fabrikens portar och på ditt plakat står det samma text som det alltid har gjort – "Stoppa fallskärmsavtalen!".

Vissa människor har ingen som helst möjlighet att byta jobb på grund av olyckliga omständigheter. Till alla andra är mitt budskap följande:

Håll käften.

Jag hade inte fel

Om det ändå vore sant ...

Det är egentligen för enkelt att sparka på någon som redan ligger, men i det här fallet gör jag ett undantag.

För andra gången i mitt liv offrade jag trettio sekunder av min dyrbara tid för att spana in en av Sveriges mest besökta bloggar – blondinbella.se. Har ju dissat den tidigare, men naiv som jag är tänkte jag att den kanske skulle innehålla något av värde den här gången. Det gjorde den inte. Maken till menlöst inlägg får man leta efter:

"Det har skett något fantastiskt! De har börjat göra smoothisen på laktosfri-mjölk här, äntligen. Ska strax kliva på flyget mot Umeå, går alltid in sist så slipper man stå och vänta. Jag ska läsa min kurs-bok på flyget, den är verkligen bra. I skolan i Zurich så har vi fått i uppdrag att spåna på en marknadsstrategi för ett nytt Schweiziskt klockmärke och jag har redan massa idéer."

Holy cow Batman vilken jävla smörja! Är folk verkligen intresserade av att läsa sådan här skit på riktigt? Nu ska hon spåna på en marknadsstrategi för ett Schweiziskt klockmärke också. Hennes pattar på urtavlan kanske kan vara något? Måste ju vara något sådant som genererar trafik till hennes blogg för i övrigt suger innehållet stenhårt.

Mord eller dråp?

Är det bara jag eller är det så att man väljer att döma för dråp istället för mord alldeles för ofta? Vad jag har förstått innebär mord att själva dödandet är planerat. Dråp innebär att det inte är överlagt. Ett hastverk helt enkelt.

Tänker speciellt på tortyrmordet i Hofors som gick till ungefär så här:

• En lärare sägs ha kladdat på en elev.
• Pojkvännen tycker det är fel så han och flickvännen (eleven som det kladdats på) bestämmer sig för att skrämma honom.
• Dom bryter sig in i lärarens bostad.
• Dom hoppar på lärarens ansikte och bröstkorg vid upprepade tillfällen.
• Dom sticker honom med kniv ett flertal gånger.
• Dom filmar hela skiten.
• Pojkvännen yttrar "Bra, nu dog han" när dom är färdiga.

Pojkvännen och hans flickvän erkänner att det var grov misshandel men nekar till mord. Borde inte någon bara gå fram och ge dom och försvarsadvokaten en fet jävla örfil? Inte mord? Wtf? 

Vad behövs egentligen för att något ska rubriceras som mord? Ska man behöva skriva en bok om planering och utförande som det sedan baseras en film på eller vad?

Man ska inte vara för snabb med att dela ut straff åt höger och vänster men slösa fan inte bort våra skattepengar på sådan här skit. Stämmer åtalspunkterna så är det bara att kasta in dom i en mörk jordhåla och låta dom ruttna.