tisdag 21 juni 2016

Tävlingen i Laxå - en kamp mot knott och vind

Det såg länge ut som att jag skulle få ta tåget till Laxå station och sedan taxi de sex återstående kilometrarna till Röfors Vandrarhem. De Göteborgare som skjuter Field Target velade in i de sista och jag kunde inte förlita mig på att få samåka med någon av dem. Min gode granne, som även är med i samma skytteklubb som mig, tampades med besvärlig pollenallergi och var mycket nära att kasta in handduken. Men så två dagar innan tävlingen kom regnet till Göteborg vilket rensade bort det värsta frömjölet. Det avgjorde saken, min granne beslutade sig för att köra till Laxå och vips så hade jag någon att samåka med.

Vi stack iväg på lördagen dagen innan tävlingsstart. Efter tre timmar och fyrtiofem minuters bilresa, matstopp och tankning inkluderat, anlände vi till Laxå. Hela nio tävlingsdeltagare hade inkvarterat sig på vandrarhemmet och förutom det obligatoriska grillandet, öldrickandet och skitsnacket blev det en hel del plinking med diverse medhavda luftvapen. Även knotten hade hittat till Laxå och vi fick en liten försmak av hur jobbigt det skulle bli på tävlingsdagen. Vi tände en eld och gjorde vårat bästa för att röka ihjäl kräken efter att vi hade käkat.

Vandrarhemmet är spartanskt men billigt, 225 kronor per natt och person.

Vi stod för tio procent av Laxås köttkonsumtion den kvällen.

Trevligt och anspråkslöst skytte med diverse luftpistoler dagen innan tävlingen. Foto Kent Nilsson.

Knottdödarbrasa anordnas. Foto Kent Nilsson.

Tanken var att gasa bort knotten med rök från torkade kvistar och kottar. Det funkade rätt bra, men jag luktade som en rökdykare dagen efter. Foto Kent Nilsson.


Jag sov skapligt bra och kände mig ganska utvilad på söndagen. Tävlingen bestod av 30 mål med möjlighet att gå två varv. Antingen kunde man vara med i "Dagens dubbel" och köra två varv med samma bössa eller så kunde man passa på att lufta två olika vapen. Jag valde att skjuta första varvet med mitt Air Arms S400 MPR FT (16,3 joule PCP) och andra varvet med min Crosman 1720T (10 joule PCP).

Tävlingen började uruselt för mig. Det var gemensam tävlingsstart och vår grupp började skjuta i stående position på station åtta. Jag missade alla tre mål. Nästa station skulle avverkas i knästående och där bommade jag två av tre mål. Mentalt blev det riktigt tungt och resten av rundan fick jag verkligen stålsätta mig för att koncentrera mig och göra mitt bästa. Gevär och sikte lirade åtminstone riktigt bra hela tävlingen och denna gången kan jag inte skylla ett enda missat skott på utrustningen. Slutresultat - 21 av 30 mål fällda. Vinnaren i klassen landade på 25.

Inskjutningen började 8:30.

Här är jag i färd med att bomma mål två i knästående. Foto Kent Nilsson.

Ännu en bild på mig. Station tio bestod av två långmål och ett mål på blott tio meters avstånd med 15 mm killzone placerat i extrem vinkel nedanför skjutplatsen. Foto Kent Nilsson.



Runda två gick jag med "Tandpetaren" - Crosman 1720T. Jag upplevde banan som riktigt tuff med det vapnet. En hel del långa avstånd samt väldigt luriga vindar på flera av stationerna gjorde det svårt för det lilla vapnet. Jag lyckades fälla 14 av 30 mål, inget att vara jätte stolt över, men på något mirakulöst sätt räckte det till seger i klassen. Min medtävlare Håkan sköt andravarvet med sin modifierade Kina-bössa - SAG AR1000. Geväret var bara hjälpligt inskjutet och bråkade hela varvet. Jag imponerades av att Håkan inte bröt ihop och började gråta som ett litet barn. Vi spekulerade lite kring varför man ger sig in i en Field Target-tävling med en Kines-bössa som älskar att trilskas och en liten billig pistolkarbin som inte alls är lämpad för ändamålet. Vi enades mer eller mindre om att det handlar om att se hur bra man kan få de billiga prylarna att prestera samt att man blir lite av en underdog med material som lämnar en hel del att önska i många lägen.

Min grannes Bobcat ville inte vara med och leka vilket resulterade i att han var tvungen att riva bössan innan inskjutningen. Han lyckades få ihop den och skjuta in den på några avstånd innan det var dags för tävlingsstart. Ballistiktabellen han använde för hold over och hold under baserade sig på en annan utgångshastighet än vad bullpupen presterade denna dag och med alla dessa problem i bagaget var det väldigt imponerande att han lyckades fälla 15 av 30 mål. Dagens hjälte.

Här ger jag mig på målen med Crosman 1720T. Till skillnad från mitt Air Arms, där jag använder knäet som stöd i sittandes, kör jag bössan-över-armen-konceptet med pistolkarbinen. Foto Håkan Sterner.


Håkan med sitt SAG AR1000. Med tanke på hur jobbigt han hade det med Kinesen är jag förvånad över hur han kan se så glad ut på bilden. Jo förresten, det är för att Field Target är så jäkla kul oavsett vad!


Vind, svinmycket knott och långa avstånd till flera av målen gjorde Laxå-tävlingen till en riktig prövning. Tävlingsarrangörerna hade också lyckats duka två mål i rätt så extrem vinkel i förhållande till skjutplatsen, något som jag själv tycker är väldigt kul och utmanande. Lärdomar denna gång är att jag måste öva mer stående och knästående samt att alltid försöka göra mitt bästa oavsett hur tävlingen inleds. En annan lärdom är att mål som står i extrema vinklar nära skjutplasten kan avverkas genom att man siktar strax ovanför underkanten på killzone. Själv fällde jag fyra av fyra möjliga med denna teknik.

Nästa tävling är i Falun den 21 augusti. Tveksamt om jag kommer åka dit då avståndet och restiden avskräcker.

>Tävlingsresultat


Vinnarna i respektive klass. Foto Lasse Laursen.

4 kommentarer:

  1. Härlig tävling, snyggt presenterat och precis som du säger så kan det gå litet sådär med resultatet ibland men det spelar ingen roll för humöret! För jäkla roligt är det och bara nyttigt om man får kämpa litet i motgång då och då. Grattis till guldet med den lille karbinen, bra skjutet!

    SvaraRadera
  2. Tack pinball! Tyvärr måste jag ändå erkänna att ju mer man tränar desto svårare är det att ta en motgång. Men att gå en runda med ett vapen man vanligtvis inte så skjuter så mycket med gör det hela mindre allvarligt och på sätt och vis också lite mer njutbart.

    SvaraRadera
  3. Det kan gå litet si och så även med vapen man tränat extremt mycket med... att man får uppleva missar man absolut inte väntar sig och därmed halkar ner betänkligt i resultatlistan. Totala överraskningar är intressanta.

    För egen del var det nog det bästa som hänt på länge. Att få reda på att man missuppfattat något skitviktigt som råkade visa sig just här på denna tävling tack vare några hyfsat extrema situationer man aldrig stöter på annars. I detta fall kraftiga skjutvinklar.

    På rundan med kinabössan lärde jag mig dessutom att vara vaksam på andra saker tex att ha stenkoll på att skjuta på rätt mål i rätt ordning så man inte förlorar en massa onödiga poäng på det. Målet är såklart att aldrig någonsin göra sådana misstag men man måste uppleva dem för att lärdomarna ska ha chans att sjunka in ordentligt. Jag var inte ensam om att göra just den typen av miss vet jag, en liten klen tröst kanske.

    Nyttiga motgångar och bra psykisk träning fick man på kuppen!

    Jag tror man kan spåra litet av allt detta i min förnöjsamma min så där mot slutet av tävlingsdagen... riktigt lärorikt var det förutom det härliga att vara på en så välarrangerad FT-tävling i så trevligt sällskap osv.

    Det är jag som är Håkan förresten :)

    SvaraRadera
  4. @pinball/Håkan Du ser väldigt positivt på det hela (misstagen), något som jag helt klart måste lära mig bli bättre på. ;)

    Du har såklart rätt, och ju mer tävlingar man är med på desto mer lär man sig och förhoppningsvis gör man bättre ifrån sig i framtiden.

    SvaraRadera