söndag 3 juli 2016

Psykologi

Bommade ju alla mål i stående nu senast i Laxå. Båda varven. Inte bra. Att jag missade med min Crosman 1720T är i och för sig inget jag förlorar sömn över, jag tränar typ inget med den.

Var på banan igår (första gången jag sköt sedan Laxå). Dukade i vanlig ordning upp målen på 25, 35 och 50 meter. På 25 meter brukar jag ställa kulfånget med spinners i. Ett lagom avstånd för att träna stående och de små rackarna brukar jag köra knästående på. Jag tror jag sköt 30 skott på 25 meter varav endast två missade på 25 meters avstånd i stående position. Slutsats - hjärnan är min största fiende på en tävling. Jag vet att jag kan skjuta mycket bättre än vad jag gjorde i Laxå och det är såklart irriterande. Detta är såklart inget unikt, de allra flesta skjuter bättre på hemmaplan utan stress. Jag har för mig att jag har hört att själva skyttet är 50% och den mentala biten 50% när det kommer till skyttetävling. Ligger mycket i det.

Det blåste ordentligt i Örgryte i går, vinden bytte riktning och jävlades ordentligt med mig. Jag missade vartannat skott på 50 meter trots noggranna studier av alla vindvimplar. En påminnelse om hur svårt det kan vara med Field Target oavsett hur mycket man skjuter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar