tisdag 18 september 2018

Onsala Field Target-tävling 16/9

Min Steyr rasade en vecka innan tävlingen. Trasig regulator. Deppade ihop ganska ordentligt och var redo att kasta in handduken. Men så kom jag på att det ändå fanns en liten, liten chans att kunna vara med i 16j-klassen. Mitt Air Arms S400 MPR FT har levt ett liv som Bullpup efter det att jag konverterade den för ett knappt år sedan. Tidsmässigt fanns det en lucka att konvertera tillbaka den och skjuta in den innan tävlingen. En dag var allt jag hade till mitt förfogande för operationen och det var precis så att jag hann med. Gott så, men jag kände mig inte helt bekväm med bössan. Ska man jämföra med något skulle man kunna säga att det var som att byta cykelmodell dagen innan Tour de France. Men, men, bara att bita ihop och gilla läget.

Ett par dagar innan tävlingen kom nästa tråkiga besked, jag hade dragit på mig värsta förkylningen. Feber, hosta och snuva. Bestämde mig för att bita ihop och åka oavsett om himlen rasade ner. Det blev Ipren och Alvedon för att palla med skiten.

På söndag morgon samåkte jag och två Örgryte-medlemmar till Stefan ”gubbe” Olssons bana i Vårgårda. Det var där Onsala hade bestämt sig för att hålla tävlingen denna gång. Fritt från kor och en helt annan ban-layout, såklart, än vad det brukar vara i Onsala. Killarna hade lagt ner ett otroligt jobb på bana, inskjutningsbana och den ack så viktiga fikadelen. Det fanns absolut ingenting att klaga på. Tvärtom, de här killarna vet verkligen hur man dukar en Field Target-bana.

Jag gick första varvet med mitt Air Arms. Det kändes som att jag gjorde ganska dåligt ifrån mig och slutresultatet blev 25 av 30 möjliga fällningar. Jag är ändå ganska nöjd med det med tanke på allt strul som varit. 25 fällningar räckte till en femte plats i 16j-klassen denna gång. Varv två åkte Crosman-karbinen fram, dags för 10j pcp. Skrapade ihop 15 av 30 möjliga fällningar vilket jag var halvnöjd med. Resultatet innebar en andraplats.

Senaste nytt från Staffans Vapen är att min Steyr är lagad och på väg tillbaka till Göteborg. Det ser ut som att jag kommer hinna skjuta in den och vara med på SM om knappt två veckor.

Tar mig an en stående station med min Crosman.

In action med mitt Air Arms.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Resultatlistan.

fredag 8 juni 2018

Forshagaträffen 2018

Åka, inte åka, åka, inte åka. Så höll det på dagarna innan tävlingen för min del. Gav i princip upp, men så fick jag i sista stund klartecken och kunde rafsa ihop grejorna och dra iväg med andan i halsen. Samåkte med min granne som även han skjuter Field Target, om än inte lika mycket som jag själv. Efter drygt tre timmars bilåkande var vi på plats i Värmland.

Forshaga har en grymt fin anläggning, det märks att det är en välmående klubb med välfylld kassa. Vi var flera som sov över i den lyxiga klubbstugan som hade fullutrustat kök, fräscha toaletter och till och med dusch. I anslutning till klubbstugan fanns en fin uteplats under tak. Där huserade en fet gasolgrill som vi grillade käk på under kvällen.

Efter att ha fått en hyfsat god natts sömn i klubbstugan var det dags för tävling. Jag hade ingen bra känsla i kroppen på morgonen. Nervös, trött och ofokuserad. Kanske hade velandet och pressen dagarna innan satt sina spår? Well, well. Efter inskjutningen var det samling för den sedvanliga genomgången och sedan drog pangandet igång.

Under hela dagen var det svinvarmt och folk svettades som grisar. För att göra det hela ännu roligare bestämde sig myggen för att besöka banan och angripa oskyddade kroppsdelar. Det var ganska jobbiga förhållanden bortsett från att det blåste väldigt lite under förmiddagen.

Varv ett gick jag med Steyern och skrapade ihop 24 av 30 fällningar. Med tanke på hur jag kände mig under förmiddagen kan jag absolut inte vara missnöjd med det resultatet. Ingen genomklappning, men långt ifrån lysande. 16,3J PCP är numera en riktigt tuff klass. Hade jag lyckats fälla två mål till hade jag varit med på särskjutning om andraplatsen, nu blev det istället en delad niondeplats. Tomaz Holmström dominerade med 29 fällningar. Som så många andra gånger var han helt ohotad.

>Film från särskjutningen

På eftermiddagen gick jag med min Crosman. Det gick ... åt helvete. Aldrig skjutit så dåligt med den. Det var som att det var första gången jag höll i vapnet. Få tävlanden i 10J-klassen och mediokra resultat från övriga skyttar resulterade överraskande i en andraplats.

För att summera var detta en mycket välordnad och trevlig tävling. Nu är det sommaruppehåll, först den 16 september är det dags för Onsala och 29 september håller Mörrum sin "Höstlaxen". Jag hoppas kunna vara med på båda tävlingarna.

Lite mobilbilder från tävlingen. Foto Daniel Hultberg och Fredrik Wessman.

Inskjutning.

Mera inskjutning.

Två lite mariga mål i knästående.

Ännu en knästående station.

Tre sittande stationer på raken.

Hyfsad variation på målen som satt både högt och lågt.

En skytt som föredrog t-shirt framför varm skyttejacka.

Liggande ställning är tillåtet på "sittande station" förutsatt att man håller sig till reglerna för detta. En ovanlig ställning man sällan ser numera.

Tre skyttar gör sig redo för särskjutning om andra, tredje och fjärdeplatsen.

Medaljtagarna i samtliga klasser.


måndag 7 maj 2018

Lyckad instats i Onsalas Field Target-tävling

Första tävlingen i år efter ett långt uppehåll. Jag har inte haft möjlighet att tränat alls lika mycket som tidigare, kanske har det gjort att jag fokuserat mer på att varje skott ska vara ett bra skott snarare än att dra iväg flera hundra bulor vid ett och samma träningstillfälle. Att det gick bra den här tävlingen berodde nog mest på att det mentala fungerade otroligt bra, jag var lugn som en filbunke båda varven.

Första varvet gick jag med Steyern i 16,3J PCP-klassen. Fällde 27 av 30 mål och har inget att klaga på utom ett skott i knästående, en reducerad rackare på 13 meters håll om jag inte minns fel. Det sved rätt ordentligt att jag missade den, det var ett enkelt mål.

27 fällningar innebar särskjutning om andra- och tredjeplatsen. Målet en 40 mm killzone på 30 meter som i vanlig ordning skulle skjutas i stående ställning. Jag ställdes mot Fredrik Wessman, en otroligt duktig skytt. Hade inget att förlora då jag redan var skitnöjd med mitt resultat, kanske gjorde det att jag var relativt avslappnad och fällde målet medans Fredrik bommade. Saken var klar, andraplatsen tillföll mig. Vann gjorde Tomaz Holmström med 29 fällningar.

Varv två gick jag med "tandpetaren" - min Crosman 1720T. Det flöt på fint och slutresultatet blev 22 av 30 möjliga fällningar. Jag förvånade mig själv genom att fälla lika många mål i stå och knä som med Steyern. 22 fällningar innebar förstaplasten den här gången.

Väl hemma konstaterade jag att prylarna fungerat som de skulle utom ett skott med 1720T - ett långmål där skottet tog cirka 12 cm lågt. Kraftig motvind? Dålig kula? Vad vet jag ... Balansen och ergonomin i den lilla karbinen är helt okej nu. UIT-railen jag monterat under förstocken fungerade klockrent då jag kunde flytta över hamstern från Steyern när jag tog mig an andra varvet.

Efter tävlingen fixade jag till kolfiberröret som håller kindstödet på plats på Steyern. Av lathet hade jag bara skruvat fast det med originalskruven och så att säga klämt den på plats. Det satt okej men men inte helt hundra. Borrade helt sonika igenom röret så att skruven gick in och satte sig ordentligt. Bakkappan fungerade bra på tävlingen. Jag hade ledsnat på kroken som flyttade på sig trots att jag dragit åt svinhårt och använt Loctite. En rejäl skruv rakt igenom hela härligheten gjorde att den nu sitter som berget.

Den här tävlingen är jag såklart otroligt nöjd med. Det hade varit kul att vara med på flera i år, men jag får lämna det öppet med tanke på läget på hemmafronten.

Lite bilder från dagen. Foto Tomaz Holmström, Fredrik Wessman, Lasse Laursen och Kent Nilsson.


Inskjutning.

Steyern gjorde som den blev tillsagd den här dagen.

Särskjutning om andra- och tredjeplatsen 16,3J PCP.

Smålurig station pga bergets utformning vid skjutplatsen.

Medaljtagarna i samtliga klasser.


Stor skruv håller kroken på plats. Inte så snyggt kanske, men funktionellt.

Även kindstödet sitter nu ordentligt.

Bättre anläggning än med originalet.

Den lilla UIT-railen som gör det möjligt att flytta över finhamstern från Steyern.

onsdag 17 januari 2018

Bullpup-stock till Air Arms S400 MPR FT

Efter att ha kommit över en "ryggsäcksbössa" i form av en begagnad Crosman 1720T började jag mer och mer uppskatta fördelarna med lätta och kompakta luftvapen, så när det visade sig att det var näst intill dödfött att sälja ett licensierat PCP-gevär i mellanprissegmentet började jag söka efter en Bullpup-stock till mitt Air Arms S400 MPR FT. Att behålla MPRen som fullfjättrad Field Target-rigg var inget alternativ då jag ganska nyligen skaffat en Steyr LG 110 för det ändamålet. Att deaktivera den för att få mer plats i vapenskåpet var såklart fullständigt otänkbart.

Googlade runt en del och fastnade slutligen för en Bullpup-stock tillverkad av Rapid-70, hans alias på diverse utländska luftvapenforum. På vinst och förlust drog jag iväg ett mail för att kolla om min MPR var kompatibel med någon av hans stockar. Efter flera veckors väntan plingade det till i inboxen. Javier, som han heter irl, ursäktade det sena svaret med att att han varit iväg på utlandsjobb och förklarade att hans stock passade min MPR då den har samma grundkonstruktion som en klassisk Air Arms S400. Han bifogade även priser på diverse utföranden. Jippi! Jag beslutade mig för att ta syntetmodellen då trästock på en bullpup känns helt fel för mig. Priset landade på 365 euro inklusive frakt. En rätt saftig slant kan tyckas, men för mig i den här specifika situationen kändes det rätt.

Med förskottsbetalningen avklarad följde tre veckors intensiv väntan. Inget paket. Fan. Att söka på kollinumret gav nada, så till slut kontaktade jag det spanska fraktbolaget. De svarade att paketet returnerats till avsändaren då det innehöll vapendelar. Jag började svettas lite eftersom Javier inte berättat att paketet returnerats för flera veckor sedan. Skulle jag bli stocklös och i värsta fall även 365 euro fattigare? Det kändes inte bra alls.

Det dröjde några dagar innan han svarade på mitt smått desperata mail. Min oro lättade något när han skrev att han skulle skicka stocken med ett annat fraktbolag. I nästa mail skickade han kollinummer och den här gången kunde jag följa stockens resa från Spanien till Sverige. Gott! En vecka senare hämtade jag ut paketet.

Javier förklarade att han skulle skicka monteringsanvisningar när jag mottagit stocken, men som med alla hans mail dröjde även det. Jag kunde såklart inte vänta utan skred omedelbart till verket. Det tog en liten stund att fippla ihop alla delar, men slutligen satt allt på plats. Jag passade även på att väderskydda tub och pipa med lite camovinyl.


Förstasteget justeras genom att stålpinnen som är förankrad i avtryckaren roteras med- eller motsols. Pinnen är monterad i en gängad hylsa och fjädern hålls fast av två små insexskruvar i den lilla metalldelen till höger. Jag Loctitade allt när jag var nöjd med justeringarna.


Till vänster den gängade hylsan och till höger delar av länkaget som hålls på plats av en skruv där främre delen av varbygeln normalt skruvas fast.



Här en detalj jag är lite skeptisk till. Sista delen i kedjan är en plastbit som omfamnar avtryckaren. Varför plast? Kanske för att en klassisk S400 har ett avtryckarblad i metall som man inte vill skada? Jag vet inte. Inte för att jag känner mig direkt orolig för att den ska gå sönder, men metall hade känts bättre. O-ringen som sitter på avtryckaren är tänkt att hålla plastbiten på plats, men jag skruvade dit avtryckaren för säkerhets skull. Blev stabilare med bibehållen funktion och allt ryms ändå i stocken så varför inte?


Här är kitet monterat och klart. Siktesmontaget blev en nödlösning då jag inte hade några 25 mm-ringar med Weaver-fattning liggandes. Hade ett styck ilägg för en 30 mm-ring och förbluffande nog fungerade det alldeles utmärkt, åtminstone på fjorton meters avstånd. Jag monterade även dit en rail som låg liggandes så att jag hade något att fästa bipoden på.







Fem skott, JSB Exact, på fjorton meters avstånd skjutet med bipod. Bössan är ställd till 16,3 joule.


Jag hittade en liten kolvkam i plast på http://www.airgunbuyer.com. Mycket trevligare att ha mot kinden än som nu en bit aluminium. Beställningen är lagd och paketet borde dimpa ner den här veckan.


Nu till det tråkiga. MPRen visade sig ha lite andra mått än en standard S400. Jag var tvungen att slipa ner toppen på pip-/tubbandet cirka en millimeter för att railen skulle ligga vågrätt i förhållande till pipan. Även skruven som håller varbygeln på plats (den fäster även i metallplattan på bild två ovan i inlägget) satt lite fel, så jag var tvungen att borra lite i stocken för att få det att lira. Inga kul operationer när man pungat ut en ansenlig mängd Euro för ett färdig-kit kan tyckas. Sedan tycks "syntet" på spanska inte vara det samma som "syntet" på svenska, stocken visade sig nämligen vara en mattlackad trästock. Inte för att jag bryr ihjäl mig, men rätt ska vara rätt.

Såklart har vapnet en helt annan balans nu jämfört med när det var en fullsize-bössa. Nödvändigtvis inte till det sämre, men jag är ovan vid viktfördelningen. Även laddförfarandet är lite tristare. Men totalt sett måste jag ändå säga att jag är nöjd trots att det strulade en del. Bössan går toppen, är extremt kompakt med en längd på endast 66 cm, och är något helt nytt i samlingen. Det ska bli skitkul att vädra den på banan framöver!

Avslutningsvis, Googla "Javier-70 bullpup" om du är intresserad av en liknande lösning till PCP-vapen från Air Arms, Crosman med flera.

lördag 25 november 2017

onsdag 22 november 2017

Mitt Air Arms MPR FT samlar damm

Bössan har stått i vapenskåpet väldigt länge nu. Tyckte lite synd om den, så det fick bli lite knästående inomhusskytte. Pangade tre tavlor, tio skott på varje, på 14 meters avstånd. Sista serien blev jag nöjd med.




lördag 18 november 2017

Backpackern får kärlek

Gjorde några dumma inköp till min Crosman Backpacker. Varför dumma kan man fråga sig? Jo den här lilla karbinen är egentligen inte värd en massa uppdateringar, för det går inte kräma ut speciellt mycket precision vad man än tar sig för och man får inte igen pengarna vid en eventuell försäljning. Å andra sidan, att inte få tillbaka pengar för modifieringar och uppdateringar gäller ju det nästan allt. Men nog om det, det är kul att optimera och utläggen var inte så farliga trots allt.

Kalaset gick på 1510 riksdaler. Då räknar jag inte in frakten för oljan eftersom den hängde med andra grejor jag köpte från Hurricane. Greppen var överlägset dyrast trots att de var obehandlade.

De nya prylarna:

Valnötsgrepp som sitter som en smäck.
Scherell´s Schaftol Gold (gjort sex dragningar med oljan).
Stockadapter.
Vikbar kolv.
Avtryckarsko.
Rostfri pinne plus insexskruv (ersätter den irriterande originaldelen som håller pumparmen på plats).

Förutom ovanstående gav jag mig på originalpipbandet med bågfil och gjorde pipan friflytande. I teorin borde det bli bättre eftersom pipan nu inte påverkas av allt pumpande. Resterna av pipbandet håller fast pumparmen och det ser väl inte helt hundra ut, men det är något jag kanske förfinar i framtiden. Avtryckaren är fortfarande för hård, trots vekare fjäder, så lite fix kommer göra bössan mer lättskjuten. Till exempel kan man polera vissa ytor i avtryckarenheten samt shimsa med brickor för att bli av med det spel som finns.

En stor vinst med den nya kolven är att anläggningen är väldigt mycket bättre än tidigare. Nu har kinden ett ordentligt stöd när man lägger an.

Varför håller man på med ett sådant här projekt kan man fråga sig? Jag har ju två PCP-gevär som skjuter fruktansvärt bra. För mig är svaret att det finns en svårdefinierbar charm med Crosmans enkla luftvapen. Jag gillar även det kompakta formatet, speciellt med den vikbara kolven på plats. Men det gäller att passa sig för uppgraderingsdjävulen, för annars är det vettigare att köpa något bättre från början istället. Jag börjar väl närma mig den gränsen ...

Obehandlade grepp.

Samma grepp efter sex strykningar.

Bra produkt som är enkel att arbeta med.

Lånade grepp från 1720T.

Våldtaget pipband.


Avtrycket är väl i princip så långt ifrån ett matchavtryck man kan komma, en enklare enstegshistoria som är trög och oförutsägbar. Minsta lilla slarv och flyern kommer som ett brev på posten, det gäller verkligen att inte stressa iväg skotten.

Jag upptäckte att det var enklast att få en stabil plattform om jag sköt liggande. Den här tioskottsgruppen på 12 meter tycker jag blev rätt skaplig.

Tio skott med JSB Jumbo RS.


tisdag 31 oktober 2017

Crosman Backpacker inskjutning efter rengöring

Så var det då dags att se om rengöringen av den lilla bössan haft någon effekt. Jag sköt med stöd, 15 skott på 14 meters avstånd. Upplever att bössan går lite bättre nu, det beror nog främst på att pipan gjordes rent riktigt ordentligt. Tar man bort två skott är det en riktigt bra grupp med tanke på vilket billigt vapen det här är.

En annan trevlig effekt av genomgången var att det inte längre knarrar när man pumpar. Jag passade även på att sätta två mjuka, självhäftande kuddar på röret under själva pumphandtaget. Det gör att pumphandtaget inte slår i riktigt lika hårt och det blir lite, lite tystare.

15 skott med Jsb Exact Jumbo RS 5.52.