Eldstorms världsåskådning

Här älskar vi att generalisera. Håll till godo:

VHS-minnen

Året var 1982. Commodore 64 hade ännu inte börjat tillverkas och kärnvapenhotet låg som ett tjockt täcke över världen. När som helst kunde Sverige förvandlas till en askhög. Detta var också i en tid då svensk filmcensur kunde radera en halvtimma av en långfilm utan att ens rycka på axlarna.

Den lilla händelse jag ska berätta om utspelades hemma hos min finske barndomskamrat Jari. Han hade på något sätt lyckas få tag på en extremt sunkig VHS-kopia av Rambo First Blood. Oklippt såklart. Detta kanske inte låter så fantastiskt, men för oss var det ett fynd utan dess like. Ungefär lika mäktigt som att hitta en attachéväska i skogen fylld med stålar och porrtidningar.

Det spelade ingen roll att bilden var skrattretande dålig och att det brusade och hade sig (förmodligen var det något i stil med åttonde kopian av kopian). Det var Rambo och det var så tufft det bara kunde bli. Vi satt stumma och hänförda genom hela filmen. Aldrig förr hade vi sett någon spöa snutar och använda pilbåge och kniv på det sättet som Stallone gjorde. För oss var han Gud.

3D-brillor och THX-certifierade biostolar är ingen garant för en stark filmupplevelse. Ibland räcker det med en kass piratkopia av en film som man inte hört ett smack om. Addera Stallone i sitt esse och det blir något oförglömligt för en blodtörstande elvaåring.

Reinfeldt vs. Juholt

Ända sedan Juholt blev sossarnas fanbärare har hans mustasch fullständigt krossat Reinfeldt. Det är dags för Fredrik att börja se över ansiktsbehåringen annars kan han glömma valseger redan nu. Frågan är bara vilken stil han ska välja? Eldstorm har tagit fram sex stycken förslag:

Skönt när hjärnan autoprioriterar

Nyhetsvärde = noll.

Tyckte jag såg en rubbe om Fadde i ögonvrån när jag besökte Pressbyrån. I ungefär samma ögonblick såg jag en dammråtta ligga på golvet och snabbt som ögat omdirigerade min hjärna uppmärksamheten till det nya och intressantare objektet.

Favoritfilm i ny utgåva

Det här inlägget är inget annat än en hyllning till den bästa ubåtsfilmen som någonsin gjorts. Ja kanske till och med den bästa krigsfilm som någonsin sett biosalongens mörker. Jag talar såklart om Wolfgang Petersens mästerverk Das Boot från 1981 – rullen som alla efterföljande ubåtsfilmer hämtat inspiration ifrån.

Så här i nedladdningstider kanske det inte är många som höjer på ögonbrynen när nu äntligen filmen släpps i Bluray-version, men jag vet att runt om i världen är detta en mycket efterlängtad release. Det återstår att se hur bra den nya versionen står sig mot det gamla DVD-släppet. Ljudet borde åtminstone vara mycket bättre och bara det i sig gör utgåvan högintressant.

Das Boot är en rulle som åldrats med värdighet. Mognat likt ett årgångsvin. Att göra om scener med dagens CGI-teknik hade kunnat dra ner på den äkthetskänsla som genomsyrar hela filmen. Nu vet jag inte exakt vad det pillats med i denna utgåva men jag hoppas att dom har hållit fingrarna i styr och bara finpolerat originalet ruta för ruta.

Det som skiljer agnarna från vetet när det gäller krigsfilm är såklart storyn. Big surprise. Vad jag menar är att om filmen signalerar grym rulle snarare än att den befinner sig i krigsfacket (läs konstant kulsprutesmatter som bara hardcorefansen uppskattar) så har den lyckats med något som alla har behållning av. Das Boot är en sådan film. Alla fängslas av den.

Jag tänker inte skriva löpmeter om filmens handling, det är bara att kolla imdb om man är intresserad. Värt att nämna är Jürgen Prochnow som gör sitt livs roll som ubåtskapten, den klaustrofobiska känsla som får vilken tuffing som helst att börja kallsvettas, ett persongalleri som inte är av denna värld samt det faktum att man sitter och håller tummarna för tyskarna så att knogarna vitnar.

Till sist måste jag också nämna filmens slut, utan tvivel ett av filmhistoriens bästa. Ett slut som gör att man lämnar salongen med ett stort hål i magen och en lätt känsla av illamående. Ett slut som på ett helt fantastisk sätt visar på det meningslösa och orättvisa med krig.

Om du inte sett Das Boot så ska du göra det nu. Jag lovar att du inte kommer bli besviken.

Jag hade inte fel

Om det ändå vore sant ...

Det är egentligen för enkelt att sparka på någon som redan ligger, men i det här fallet gör jag ett undantag.

För andra gången i mitt liv offrade jag trettio sekunder av min dyrbara tid för att spana in en av Sveriges mest besökta bloggar – blondinbella.se. Har ju dissat den tidigare, men naiv som jag är tänkte jag att den kanske skulle innehålla något av värde den här gången. Det gjorde den inte. Maken till menlöst inlägg får man leta efter:

"Det har skett något fantastiskt! De har börjat göra smoothisen på laktosfri-mjölk här, äntligen. Ska strax kliva på flyget mot Umeå, går alltid in sist så slipper man stå och vänta. Jag ska läsa min kurs-bok på flyget, den är verkligen bra. I skolan i Zurich så har vi fått i uppdrag att spåna på en marknadsstrategi för ett nytt Schweiziskt klockmärke och jag har redan massa idéer."

Holy cow Batman vilken jävla smörja! Är folk verkligen intresserade av att läsa sådan här skit på riktigt? Nu ska hon spåna på en marknadsstrategi för ett Schweiziskt klockmärke också. Hennes pattar på urtavlan kanske kan vara något? Måste ju vara något sådant som genererar trafik till hennes blogg för i övrigt suger innehållet stenhårt.

Mord eller dråp?

Är det bara jag eller är det så att man väljer att döma för dråp istället för mord alldeles för ofta? Vad jag har förstått innebär mord att själva dödandet är planerat. Dråp innebär att det inte är överlagt. Ett hastverk helt enkelt.

Tänker speciellt på tortyrmordet i Hofors som gick till ungefär så här:

• En lärare sägs ha kladdat på en elev.
• Pojkvännen tycker det är fel så han och flickvännen (eleven som det kladdats på) bestämmer sig för att skrämma honom.
• Dom bryter sig in i lärarens bostad.
• Dom hoppar på lärarens ansikte och bröstkorg vid upprepade tillfällen.
• Dom sticker honom med kniv ett flertal gånger.
• Dom filmar hela skiten.
• Pojkvännen yttrar "Bra, nu dog han" när dom är färdiga.

Pojkvännen och hans flickvän erkänner att det var grov misshandel men nekar till mord. Borde inte någon bara gå fram och ge dom och försvarsadvokaten en fet jävla örfil? Inte mord? Wtf? 

Vad behövs egentligen för att något ska rubriceras som mord? Ska man behöva skriva en bok om planering och utförande som det sedan baseras en film på eller vad?

Man ska inte vara för snabb med att dela ut straff åt höger och vänster men slösa fan inte bort våra skattepengar på sådan här skit. Stämmer åtalspunkterna så är det bara att kasta in dom i en mörk jordhåla och låta dom ruttna.

Äntligen?

Nu snackas det om att Göteborg ska få en stadsarkitekt. Det har i och för sig varit på tapeten ett bra tag men nu kanske det äntligen blir verklighet. Bara det inte blir Gert Wingårdh, hans glas- och träkombinationer är lika vanliga som duvskit på Brunnsparken. Rita nya byggnader ingår så klart inte i stadsarkitektens uppdrag, men ändå, det räcker så.

Jag hoppas också att vi slipper nya byggnader i stil med Göteborgsoperan. Vilken jävla miss det var. När Operan kommer på tal brukar vissa pliktskyldigt säga att "den är ju fin från andra sidan". Vem fan bryr sig när den ser ut som en kommunal rishög från framsidan?! Visst, insidan är det inget fel på, men det är inte den man ser på vykorten. Göteborg hade verkligen chansen att lyfta hela hamnområdet, göra en Sidney så att säga. Istället blev det en byggnad som fick varenda Göteborgare att stå som fågelholkar och undra vad fan det var som hände.

Sen undrar jag hur dom tänkte när dom smällde upp pariserhjulet nere vid nya tunneln? Var det något som Göran Johanssons kläckte ur sig innan han lämnade över stafettpinnen? Kul att välkomnas av ett stort anus när man närmar sig innerstaden liksom. Tunneln blev fin i alla fall ...

Grävs i vägar görs det också. Ibland har jag sett hur man gräver upp och fyller igen samma vägparti tre gånger inne i Göteborg. Måste vägnissarna komma upp i en viss summa pengar för att få samma budget nästa år och därmed gör menlösa uppdrag innan året tar slut eller vad? Trött jag blir.

Nä nu får man hoppas att det blir lite ordning och reda på skeppet.

Senaste nytt från Libyen

"Nato says Libya uses mosques as shields".

Bara att köra på med andra ord. En sketen moskée har väl aldrig stoppat jänkarna i deras jakt på olja / införande av demokratiskt styre / kalla det va fan ni vill?!

Om jag inte minns fel så precisionsbombade de ett par skolor i deras förra kampanj. Av misstag såklart ...

Menlöst miljöexperiment

DN skriver:
Klimatfamiljen missade hårt mål.
Testfamiljen fick hjälp av stora företag och ny teknik för att kunna leva riktigt klimatsmart. Men trots att de minskade sina utsläpp med 80 procent nådde de inte ända fram till koldioxidmålet.

>Länk till artikeln

Jag blir så trött att jag tar mig friheten och fräckheten att helt enkelt citera mig själv (från facebook):

Hur mycket utsläpp genererade den nya teknik som familjen försågs med (tillverkning och distribution mm)? Först när hela kedjan redovisats blir det relevant. Det luktar propaganda och luftslott lång väg. Sen tycker jag det är sjukt fel att gemene man ska axla klimatansvaret (det verkar vara poängen med experimentet). Att några mille svennar börjar köpa lågenergilampor och käka ekobröd påverkar inte klimatet ett skit. Politikerna måste vara hårdare och visa vägen med hela handen om det ska göra skillnad.

Så var det dags igen

Läste i en Ding-Ding värld (Metro) att Kleerup åtalas för skadegörelse. Han gjorde det som alla rockers med självaktning måste göra – trasha ett hotellrum. Men hur coolt är det egentligen? Det har ju gjorts tusen gånger. Minst.

Dessutom hade han bara haft sönder tre lampor och en garderob. Jävligt fjantigt. Känns lite som att han och hans manager hade ett litet snack. Det kanske skrevs för lite om Kleerup just då och dom kom på den briljanta idén att fucka upp ett hotellrum. Fast bara lite lätt. Det fick inte bli dyrt.

Jag tycker det är dags för alla rockers att börja improvisera lite. Varför inte spontansänka ett skepp? Jävlar vilka rubbar dom hade fått. "Kleerup sänker Stena Line". Han hade blivit min hjälte på momangen. Nu är han bara en i raden som slår på saker i ett rum. Tönt ...

RunKeeper skickar påminnelse

Använder RunKeeper i min iPhone när jag löptränar. Tydligen tycker dom inte att jag har skött min träning och skickade därför ut en liten påminnelse. Fick mig ett riktigt gott skratt när jag läste det.

Pressbyrån ger kalla handen

Stack ner till Pressbyrån för att fylla på snusförrådet. Väl där ögnade jag igenom tidningsstället och hittade senaste numret av HemmaBio. Fin bonus.

Gick fram till kassan för att avsluta affären och sa det sedvanliga "En General Portion tack". Men så ångrade jag mig och tänkte att lika bra att köpa två så slipper man springa runt efter snus stup i kvarten. Skojade till det lite och sa "Nej om man skulle ta och festa till det lite. Det är ju ändå torsdag. Jag tar två General Portion!"

Det lilla skämtet, om man nu får kalla det så, gick verkligen inte hem hos kassörskan. Hon tittade inte ens på mig. Hennes min förändrades inte det minsta. Hon vände sig bara om och tog ytterligare en dosa. Sedan tittade hon kallt på mig och sa "Något annat?". "Nej tack" sa jag.

Okej, mitt "skämt" sög balle, men hon kunde väl i alla fall ha rört mungipan en millimeter eller två kan man tycka? Visat prov på lite medmänsklighet eller vad man nu ska kalla det.

Gick därifrån med svansen mellan benen. Så mycket fick man för lite spontanitet ...

Ibracadabra

Zlatan.

Jag älskar honom. Jag älskar hans grodor. Hans mål. Hans kaxighet. Han nonchalans. Hans sätt att ibland bara gå och drälla på planen som om det vore rökpaus på Arbetsförmedlingen. Men framför allt älskar jag hans sjuka driv och teknik. Jävlar vilken bra fotbollspelare han är när allt stämmer för honom.

Om man lägger ihop alla pusselbitarna så får man något väldigt osvenskt. Det är nog det jag älskar mest. Han skiter fullständigt i vad folk tycker om honom och det krävs ballar av stål för att ha den attityden.

Jag blir upphetsad som ett litet barn varje gång han gjort mål. Jag formligen kastar mig över de värsta kvällsblaskorna som jag normalt sett aldrig skulle köpa. Läser alla IQ-befriade kommentarer på aftonbladet.se. Vältrar mig i den ena efter den andra artikeln som beskriver hur jävla snyggt han nätade.

I min bok är han definitivt det roligaste som någonsin hänt svensk fotboll.

Noll

Ibland finns det inget att säga. Det säger en del.