Tack Mörrum!

Höstlaxen blev en underbar tillställning med många deltagare. Det var fint väder med snälla vindar första hälften av rundan jag gick MPRen, men sedan blåste det upp lite. Andra rundan som jag gick med Feinwerkbauen var det lite värre med vinden. Det plus att jag knappt rört den bössan sedan i våras straffade sig och resultatet blev endast 20 av 40 fällningar. Fast det gjorde mig inte speciellt mycket eftersom jag fokuserat helt och hållet på PCP 10 joule i år.

Det gick kanonbra med PCPn, jag fällde 32 av 40 mål vilket jag är supernöjd med. Båda stående målen föll och jag missade bara ett av fyra skott i knästående om jag minns rätt. Allt flöt verkligen på jätte bra för mig. Hade jag varit lite mera avslappnad inledningsvis så hade nog några fler fällningar inte varit omöjligt, men å andra sidan så är det ju alltid så - man missar några mål som man vanligtvis alltid fäller, så är det för mig i alla fall. Det gäller att vara stabil och skjuta konsekvent bra tävling efter tävling, ha en hög lägstanivå.

Det blev en lång dag eftersom banan bestod av 40 mål och många gick två varv för att tävla i två klasser. Startskottet gick vid niotiden på morgonen och tävlingen avslutades först vid femtiden. Jag kände mig rätt så mör efter två rundor ska erkännas. Som tur var hade Mörrum fixat ihop en Tacobuffé som smakade jäkligt fint efter den första rundan, ett riktigt bra initiativ av dem!

Säsongen är alltså avslutad och nu blir det till att vänta till slutet av april eller början av maj, någonstans där brukar Field Target-karusellen dra igång igen.

>Länk till resultatlistan

Nedan lite bilder från tävlingen (foto jag själv, Martin Lindfors och Lasse Laursen):

I klubbstugan kvällen innan.

Det grillades såklart!

Jag fastnande på bild när jag gick mitt varv med MPRen.

Mitt scorecard.

Pallen 10 joule PCP.

Pristagarna i samtliga klasser.

Sista Field Target-tävlingen för i år

Ja jisses vad det här året rasslade på. Nu är det alltså bara en enda tävling kvar, höstlaxen i Mörrum. Jag och grannen sticker iväg runt 16:30 och jag är i full gång med att packa.

I år har det hänt en hel del. Jag har bytt klubb, gått med i den nystartade FT-sektionen i Örgryte och hela året har det blivit 10J pcp istället för 10J fjäder som jag debuterade med. Nu finns det inte mycket att orda om, går bössan bra i 16J så blir det till att slänga iväg en licensansökan fortare än kvickt efter det att Mörrum-tävlingen är avklarad.

I kväll ser jag fram emot korvgrillning, öldrickande och en trevlig stund med de skyttar som ska övernatta i klubbstugan.

I morgon börjar det roliga allvaret.

To be continued ...

Resultatet från Field Target-undersökningen

Nu ska man komma ihåg att detta inte är sanningen och att jag tog fram frågorna ganska snabbt. Gjorde tyvärr en dundertabbe på en av de viktigare frågorna. På fråga 13 "Skulle en en helt fri klass göra att du kom på en tävling?" skulle självklart alternativet "Nej" varit med bland svaren. Som frågan utformades blev resultatet helt missvisande ... De med skyttekort, tävlingslicens och klubbmedlemskap svarade såklart "nej" och de som inte har det svarade såklart "ja". Korkat av mig.

Att de flesta vill slå samman 10J pcp med 10J fjäder och 45J pcp med 45J fjäder ser jag som mycket positivt. Trist att stå själv på pallen, inte sant?

Att många tycker det är ok att betala 200 kr för att få tävla var överraskande och något som får diskuteras framöver. Klubbarna hade vunnit mycket på att få mer i kassorna. Kanske att debutanter och juniorer fortsättningsvis betalar 100 kr, det ska ju vara enkelt och billigt att börja med sporten.

>Länk till resultatet

Nedan följer fritextsvaren på frågan "Vad ska förändras för att du ska delta i en tävling?". Själv har jag mycket svårt att se att just reglerna kommer ändras (mot något som liknar HFT eller liknande). För mig känns det självklart att försöka efterlikna de internationella reglerna så mycket som det bara går.

Svaren:

Brist på egen tid!

Mindre krångel, dvs skyttekort och tävlingslicens.

Mer regler emot alla hjälpmedel. Jackor kuddar mm

En folkraceattityd och inte F1.

Störe mål

Den dagen det dyker upp en FT tävling som liknar de som var förr,då åker jag igen..så är bara...

Deltar så mkt jag kan,vill och har tid till

Slopa krav på skyttekort för 10J

Kortare max avstånd för 10j klassen.

Kortare resor, bor Sthlm o landet, mkt på sommaren, i Hälsingland

Närheten till tävling och tränings banor (anläggningar, luftskytte klubb)

Förklaring Tidtagning endst rank tävl/200 per klass vid 50 måls bana.

Skapa Permanent fri licensfri klass. HFT-tävlingar. Silhouetteskytte.

Att man får va med utan kort

Helt fri klass utan papper och krångel. Gärna 10j

Tillgänglighet för rullstolsbundna

Inget hos "er", mest att kunna få tid över:(

Skipa byråkratin

Mindre bråk i media

Deltar

Deltar redan. Svarade ja på samanslagning av fjäder/PCP enbart pga dålig underlag i dessa klasser

Inget, jag deltar redan.

Fler tävlingar längre norrut.

Att man kan tävla utan tävlingslicens

Olika förstoringar vid Field Target-skytte

Är lite nyfiken på vad folk kör med för förstoring på sina sikten och gjorde därför ett litet frågeformulär.

Bilder från Onsalas hösttävling i Field Target

Kungsbacka-Posten var på plats under söndagstävlingen och tog lite bilder. Foto Charlotte Gad.

Tyck till om Field Target

Nedan följer ett frågeformulär som riktar sig både till Field Target-skyttar och till de som ännu inte varit med på en tävling men funderar på att delta. Försök att svara så ärligt som möjligt på frågorna, det är till hjälp för mig som är med i representantgruppen för Field Target.

Tack på förhand!

Rapport från Onsalas Field Target-tävling 13/9 2015

Så var då årets sista rankinggrundande Field Target-tävling avklarad. Flera skyttar i 16,3-joulsklassen hade möjlighet att förbättra sig och klättra i rankinglistan med tanke på hur tajt det var innan tävlingen.

Dagarna innan hade jag kollat på yr.no hur många gånger som helst och bett till högre makter för att slippa regn. Vind, fästingar, koskit, mygg och stekande värme är vi Field Target-skyttar vana vid och kan acceptera, men regn är så jäkla trist och gör ingen glad. Som tur var slapp vi regnet. Någon droppe här och där kom det, men mer än så var det inte.

En del av skyttarna som bor långt upp i landet hade valt att åka till Onsala kvällen innan tävlingen. Vissa sov i tält, andra i sina bilar och de som ville ha lite extra komfort tog in på vandrarhem. De fick en trevlig kväll tillsammans med sedvanlig korvgrillning och bira.

Innan tävlingen hade jag satt upp ett mål för mig själv, jag ville fälla mer än trettio mål. En ganska tuff uppgift eftersom jag aldrig skjutit speciellt bra i Onsala. Jag vet inte riktigt vad det beror på att jag inte fått till det tidigare, kanske för att det ofta blåser mycket där eller så är det något annat.

Jag fick en ganska dålig start på tävlingen. Visst blåste det en hel del, det pendlade mellan sex och tolv sekundmeter enligt grenledaren, men några av de målen jag missade sätter jag tio gånger av tio när jag sitter och skjuter hemma på banan. Att det gick knackigt berodde helt klart på en kombination av nervositet och klurig vind. Inte bra, men jag bet ihop och lyckades ta mig samman någorlunda. På två stationer som låg på ett öppet fält fegade jag på tok för mycket och höll inte ut ordentligt för att vindkompensera. Svårt det där med vind. När jag tränar vill jag gärna ha snälla vindar för att veta att jag kan träffa där jag siktar, å andra sidan borde jag helt klart träna mer när det blåser ordentligt för att veta hur kulorna beter sig.

Inför sista stationen som skulle skjutas i knästående ställning hade jag samlat ihop 28 fällningar. Rafflande, inte sant? Jag har tränat en del på knästående senaste tiden, så självförtroendet var det inget fel på. Tyvärr blev det en bom där så jag slutade på 30 poäng av 45 möjliga. Jag får väl ändå vara skapligt nöjd med tanke på de luriga vindarna. Vind är tufft för alla men lite extra jobbigt för oss som skjuter 10 joule. Troyervärdet för tävlingen landade på relativt höga 32,31 trm efter att vindfaktor adderats på flera av stationerna.

Mitt Scorecard:

Ett par saker tar jag med mig hem från Onsala. 1: Jag lyckades fälla alla tre mål på en av de stående stationerna, något jag aldrig lyckats tidigare med på någon tävling. Det kändes riktigt bra! 2: Jag måste bli bättre på att läsa och kompensera för vind. Mera träning och att vara med på alla tävlingar som erbjuds är nyckeln till framgång.

Jag snackade med flera av skyttarna efter tävlingen. En av de tävlande i 10J pcp-klassen hade tappat bössan i backen på första stationen och fick bryta. En annan hade haft en riktig skitdag vilket resulterade i kuddkastning och ett antal svordomar. Tekniska bekymmer och att bli övergiven av skyttegudarna är något vi alla har upplevt. Mindre roligt, men man får bita ihop och tänka att det kommer fler tillfällen. Debutanterna fick kämpa som tusan och jag tror det kanske kom som en liten chock för vissa hur tufft det kan vara att skjuta bra när väder och vind ställer till det lite extra. Jag tror det är viktigt att försöka se sin första Field Target-tävling som en kul grej där man får träffa folk man bara pratat med på luftvapen.info samt känna på hur det hela fungerar. Resultatet får komma i andra hand.

Helt galet vad det här året har gått fort, det känns som att första vårtävlingen var för bara ett par månader sedan! Nu är det bara en tävling kvar i år, Scandinavian Open i Mörrum den 26 september. Hoppas att det blir ett stort deltagarantal och det dyker upp många debutanter.

Avslutningsvis så vill jag tacka Onsala och alla som hjälpte till att bygga banan, det var en riktigt kul och utmanande tävling! Om jag får önska något inför nästa år så är det några mål som står i extrema vinklar. Det kanske är svårt att få till med tanke på säkerhetsavstånd och hur terrängen ser ut, men det hade varit skojigt.

> Länk till tävlingsresultatet

Här lite bilder från tävlingen. Fototack till Kent Nilsson, Tomaz Holmström, Paal Andersson, Robert Bohlin, Martin Lindfors och Patrik Signal.

Gör om gör rätt

Efter att varit på banan några gånger insåg jag att det var något som inte riktigt stämde. På avstånd över 40 meter var jag alltid tvungen att hålla ut något till höger för att träffa målet. Till slut insåg jag att det var något annat än konstant sidvind som gjorde att kulorna driftade. Kikarsiktet låg lite, lite tiltat i fästena. Skit också ...

Inte mycket att göra, bara att lossa på skruvarna och försöka få det så rakt som möjligt. Det jobbiga med det var att hela inskjutningsproceduren behövde göras om. Lite korkat att göra detta så pass nära inpå en tävling, men jag kunde inte leva med felet när jag väl kommit på det.

Sagt och gjort, ner till banan och börja skjuta in. Resultat till höjdratten på mitt Falcon T50 blev såhär:

Nu stämmer allt och det känns riktigt skönt inför Onsala-tävlingen. Jag fick även lite tid över att skjuta i de olika ställningarna. En tavla på 30 meter stående utan stöd blev det också och enligt mina mått blev den riktigt fin.