Onsala Field Target-tävling 16/9

Min Steyr rasade en vecka innan tävlingen. Trasig regulator. Deppade ihop ganska ordentligt och var redo att kasta in handduken. Men så kom jag på att det ändå fanns en liten, liten chans att kunna vara med i 16j-klassen. Mitt Air Arms S400 MPR FT har levt ett liv som Bullpup efter det att jag konverterade den för ett knappt år sedan. Tidsmässigt fanns det en lucka att konvertera tillbaka den och skjuta in den innan tävlingen. En dag var allt jag hade till mitt förfogande för operationen och det var precis så att jag hann med. Gott så, men jag kände mig inte helt bekväm med bössan. Ska man jämföra med något skulle man kunna säga att det var som att byta cykelmodell dagen innan Tour de France. Men, men, bara att bita ihop och gilla läget.

Ett par dagar innan tävlingen kom nästa tråkiga besked, jag hade dragit på mig värsta förkylningen. Feber, hosta och snuva. Bestämde mig för att bita ihop och åka oavsett om himlen rasade ner. Det blev Ipren och Alvedon för att palla med skiten.

På söndag morgon samåkte jag och två Örgryte-medlemmar till Stefan ”gubbe” Olssons bana i Vårgårda. Det var där Onsala hade bestämt sig för att hålla tävlingen denna gång. Fritt från kor och en helt annan ban-layout, såklart, än vad det brukar vara i Onsala. Killarna hade lagt ner ett otroligt jobb på bana, inskjutningsbana och den ack så viktiga fikadelen. Det fanns absolut ingenting att klaga på. Tvärtom, de här killarna vet verkligen hur man dukar en Field Target-bana.

Jag gick första varvet med mitt Air Arms. Det kändes som att jag gjorde ganska dåligt ifrån mig och slutresultatet blev 25 av 30 möjliga fällningar. Jag är ändå ganska nöjd med det med tanke på allt strul som varit. 25 fällningar räckte till en femte plats i 16j-klassen denna gång. Varv två åkte Crosman-karbinen fram, dags för 10j pcp. Skrapade ihop 15 av 30 möjliga fällningar vilket jag var halvnöjd med. Resultatet innebar en andraplats.

Senaste nytt från Staffans Vapen är att min Steyr är lagad och på väg tillbaka till Göteborg. Det ser ut som att jag kommer hinna skjuta in den och vara med på SM om knappt två veckor.

Tar mig an en stående station med min Crosman.

In action med mitt Air Arms.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Resultatlistan.

Forshagaträffen 2018

Åka, inte åka, åka, inte åka. Så höll det på dagarna innan tävlingen för min del. Gav i princip upp, men så fick jag i sista stund klartecken och kunde rafsa ihop grejorna och dra iväg med andan i halsen. Samåkte med min granne som även han skjuter Field Target, om än inte lika mycket som jag själv. Efter drygt tre timmars bilåkande var vi på plats i Värmland.

Forshaga har en grymt fin anläggning, det märks att det är en välmående klubb med välfylld kassa. Vi var flera som sov över i den lyxiga klubbstugan som hade fullutrustat kök, fräscha toaletter och till och med dusch. I anslutning till klubbstugan fanns en fin uteplats under tak. Där huserade en fet gasolgrill som vi grillade käk på under kvällen.

Efter att ha fått en hyfsat god natts sömn i klubbstugan var det dags för tävling. Jag hade ingen bra känsla i kroppen på morgonen. Nervös, trött och ofokuserad. Kanske hade velandet och pressen dagarna innan satt sina spår? Well, well. Efter inskjutningen var det samling för den sedvanliga genomgången och sedan drog pangandet igång.

Under hela dagen var det svinvarmt och folk svettades som grisar. För att göra det hela ännu roligare bestämde sig myggen för att besöka banan och angripa oskyddade kroppsdelar. Det var ganska jobbiga förhållanden bortsett från att det blåste väldigt lite under förmiddagen.

Varv ett gick jag med Steyern och skrapade ihop 24 av 30 fällningar. Med tanke på hur jag kände mig under förmiddagen kan jag absolut inte vara missnöjd med det resultatet. Ingen genomklappning, men långt ifrån lysande. 16,3J PCP är numera en riktigt tuff klass. Hade jag lyckats fälla två mål till hade jag varit med på särskjutning om andraplatsen, nu blev det istället en delad niondeplats. Tomaz Holmström dominerade med 29 fällningar. Som så många andra gånger var han helt ohotad.

>Film från särskjutningen

På eftermiddagen gick jag med min Crosman. Det gick ... åt helvete. Aldrig skjutit så dåligt med den. Det var som att det var första gången jag höll i vapnet. Få tävlanden i 10J-klassen och mediokra resultat från övriga skyttar resulterade överraskande i en andraplats.

För att summera var detta en mycket välordnad och trevlig tävling. Nu är det sommaruppehåll, först den 16 september är det dags för Onsala och 29 september håller Mörrum sin "Höstlaxen". Jag hoppas kunna vara med på båda tävlingarna.

Lite mobilbilder från tävlingen. Foto Daniel Hultberg och Fredrik Wessman.

Inskjutning.

Mera inskjutning.

Två lite mariga mål i knästående.

Ännu en knästående station.

Tre sittande stationer på raken.

Hyfsad variation på målen som satt både högt och lågt.

En skytt som föredrog t-shirt framför varm skyttejacka.

Liggande ställning är tillåtet på "sittande station" förutsatt att man håller sig till reglerna för detta. En ovanlig ställning man sällan ser numera.

Tre skyttar gör sig redo för särskjutning om andra, tredje och fjärdeplatsen.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Lyckad instats i Onsalas Field Target-tävling

Första tävlingen i år efter ett långt uppehåll. Jag har inte haft möjlighet att tränat alls lika mycket som tidigare, kanske har det gjort att jag fokuserat mer på att varje skott ska vara ett bra skott snarare än att dra iväg flera hundra bulor vid ett och samma träningstillfälle. Att det gick bra den här tävlingen berodde nog mest på att det mentala fungerade otroligt bra, jag var lugn som en filbunke båda varven.

Första varvet gick jag med Steyern i 16,3J PCP-klassen. Fällde 27 av 30 mål och har inget att klaga på utom ett skott i knästående, en reducerad rackare på 13 meters håll om jag inte minns fel. Det sved rätt ordentligt att jag missade den, det var ett enkelt mål.

27 fällningar innebar särskjutning om andra- och tredjeplatsen. Målet en 40 mm killzone på 30 meter som i vanlig ordning skulle skjutas i stående ställning. Jag ställdes mot Fredrik Wessman, en otroligt duktig skytt. Hade inget att förlora då jag redan var skitnöjd med mitt resultat, kanske gjorde det att jag var relativt avslappnad och fällde målet medans Fredrik bommade. Saken var klar, andraplatsen tillföll mig. Vann gjorde Tomaz Holmström med 29 fällningar.

Varv två gick jag med "tandpetaren" - min Crosman 1720T. Det flöt på fint och slutresultatet blev 22 av 30 möjliga fällningar. Jag förvånade mig själv genom att fälla lika många mål i stå och knä som med Steyern. 22 fällningar innebar förstaplasten den här gången.

Väl hemma konstaterade jag att prylarna fungerat som de skulle utom ett skott med 1720T - ett långmål där skottet tog cirka 12 cm lågt. Kraftig motvind? Dålig kula? Vad vet jag ... Balansen och ergonomin i den lilla karbinen är helt okej nu. UIT-railen jag monterat under förstocken fungerade klockrent då jag kunde flytta över hamstern från Steyern när jag tog mig an andra varvet.

Efter tävlingen fixade jag till kolfiberröret som håller kindstödet på plats på Steyern. Av lathet hade jag bara skruvat fast det med originalskruven och så att säga klämt den på plats. Det satt okej men men inte helt hundra. Borrade helt sonika igenom röret så att skruven gick in och satte sig ordentligt. Bakkappan fungerade bra på tävlingen. Jag hade ledsnat på kroken som flyttade på sig trots att jag dragit åt svinhårt och använt Loctite. En rejäl skruv rakt igenom hela härligheten gjorde att den nu sitter som berget.

Den här tävlingen är jag såklart otroligt nöjd med. Det hade varit kul att vara med på flera i år, men jag får lämna det öppet med tanke på läget på hemmafronten.

Lite bilder från dagen. Foto Tomaz Holmström, Fredrik Wessman, Lasse Laursen och Kent Nilsson.

Inskjutning.

Steyern gjorde som den blev tillsagd den här dagen.

Särskjutning om andra- och tredjeplatsen 16,3J PCP.

Smålurig station pga bergets utformning vid skjutplatsen.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Stor skruv håller kroken på plats. Inte så snyggt kanske, men funktionellt.

Även kindstödet sitter nu ordentligt.

Bättre anläggning än med originalet.

Den lilla UIT-railen som gör det möjligt att flytta över finhamstern från Steyern.

Leker med filmfunktionen på en Nikon D800

Utmaningen - tre bössor, tre tavlor

Utmanade mig själv genom att skjuta tre olika bössor i stående ställning från 14 meters avstånd. Blev lite förvånad över att det gick helt okej med 1720T. Steyern är tyngst av de tre vilket kan vara en fördel, men det var klart kännbart eftersom alla tavlorna sköts utan paus och jag avslutade med den.

Crosman 1720T.

Bästa serien jag skjutit med Crosman 1720T i stående ställning.

Air Arms S400 MPR FT.

Eftersom Air Arms-bössan inte används ofta är jag klart nöjd med tavlan.

Steyr LG 110 HP Hunting.

Bästa serien sköts med Steyern. Hade nästan blivit lite orolig annars ...

Inskjutning och inspektion av skogsbanan i Örgryte

Idag tog jag en snabbis till Örgryte för att kolla kikarinställningarna på min Crosman 1720T. Eftersom geväret väger så lite och är delbart fungerar det utmärkt att trycka ner hela kalaset i en ryggsäck och hoppa på cykeln, något jag inte skulle göra med min Steyer som är en stor och tung åra i jämförelse. Inställningarna var i sin ordning förutom att riggen låg några klick för högt på 50 meter.

Efter inskjutningen tog jag mig till skogsbanan för att kolla så att allt stod rätt till. Det finns ju en del djur runt Delsjön som kan trampa sönder saker, men framför allt så kan folk som vandrar i området få för sig att göra något dumt. Allt verkade intakt, men det hade växt något alldeles vansinnigt i skogen så det kommer behöva röjas en del för att det ska bli bra igen.

Jag passade på att latja lite med min Crosman och dra ett gäng skott på skogsbanan. Svårt att låta bli liksom.

Vårens tävlingar i Field Target

Mörrum rankingtävling 29/4:

Som sagt kommer jag inte kunna vara med på så många tävlingar i år. De som ligger någorlunda lokalt är de jag har chans anmäla mig till på på grund av omständigheterna hemma. Mörrum gick med andra ord bort för min del. Riktigt synd, för förutom att tävlingarna där brukar vara välordnade och kul så sover jag alltid över i klubbstugan vilket innebär grillning, öldrickande och snack med likasinnade.

Onsala rankingtävling 14/5:

Denna var jag med på och i vanlig ordning sköt jag inte speciellt bra. Landade på en delad nioendeplats av totalt 17 tävlande i 16,3J-klassen. Av någon anledning skjuter jag alltid halvdåligt i Onsala, så jag är ändå inte jätte missnöjd.

En mycket välordnad tävling där arrangörerna i vanlig ordning hade stenkoll. Hatten av.

Skepplandas tävling 28/5:

Tävlingen annonserades först en vecka innan startdatumet, så deltagarantalet blev inte speciellt bra. Flest startande blev det i 16,3J-klassen.

Jag fällde 24 av 30 mål vilket fyra (!) andra också gjorde. En av dessa var tvungen att sticka hem tidigare och en annan lämnade walk over på grund av ryggproblem. Resultat - jag och en till fick göra upp om tredjeplatsen med hjälp av särskjutning. Särskjutning innebar i det här fallet att fälla ett mål i stående ställning på cirka 30 meters avstånd. Båda missade första skottet och sedan lyckads jag sätta två på raken. Tredjeplatsen var därmed min.

Ett annat glädjeämne för dagen var att jag lyckades fälla ett långmål - avstånd 47 meter i stående ställning (vilket egentligen är för långt om man synar regelverket). Total glädje infann sig såklart.

I 10J pcp-klassen var det bara tre deltagare (tror jag). Jag körde med min Crosman 1720T - första försöket med nya konfigurationen och dessutom hade jag skjutit väldigt lite med den de senaste månaderna. Upplevde det som att det gick halvknackigt men fällde åtminstone ett mål i stående vilket inte är lätt med den lilla karbinen. 18 av 30 möjliga fällningar räckte ändå till förstaplatsen, så två pokaler fick följa med hem.

Jag hade en riktigt jobbig natt innan tävlingen. En son i ständigt behov av hjälp som aldrig somnade och jag var mycket nära att kasta in handduken och skita i allt. Nu blev det inte så och det känns enormt skönt att ta med sig något bra hem inför det långa sommaruppehållet.

Bortsett från stationerna med knästående och stående ställning var detta en lätt tävling. Lik förbannat missade jag två lätta mål ...

Det behövs fler klubbar som anordnar FT-tävlingar, så jag tänker inte börja klaga på de småfel som Skepplanda-arrangörerna stod för. Ingen som var med på tävlingen hade några större klagomål och allt flöt på relativt bra. Skepplanda har inte sysslat med FT så länge och dessutom har flera av de som tidigare varit med och anordnat tävlingar lämnat klubben.

Tredjepriset är felmärkt, det ska stå Int. PCP 16,3 J.

Foto Lasse Laursen.

Foto Lasse Laursen.

Foto Lasse Laursen.

Foto Lasse Laursen.

Custom-stock till Crosman 1720T - dags för take down

Fick beställt en stock från TKO Airguns som enkelt skruvas av och på min Crosman 1720T. Förutom att den är praktisk, då den lilla karbinen blir enklare att transportera, så kan man använda pistolgreppen som följde med vapnet. Mycket trevligare än den något taffliga Crosman-stocken som verkligen andas låg budget. Återstår att se om jag kommer modda den med en liten kolvkam eller inte.

Bilderna är snodda från ett forum, väntar med spänning på att den ska dimpa ner i brevlådan!

Tävlingen i Laxå - en kamp mot knott och vind

Det såg länge ut som att jag skulle få ta tåget till Laxå station och sedan taxi de sex återstående kilometrarna till Röfors Vandrarhem. De Göteborgare som skjuter Field Target velade in i de sista och jag kunde inte förlita mig på att få samåka med någon av dem. Min gode granne, som även är med i samma skytteklubb som mig, tampades med besvärlig pollenallergi och var mycket nära att kasta in handduken. Men så två dagar innan tävlingen kom regnet till Göteborg vilket rensade bort det värsta frömjölet. Det avgjorde saken, min granne beslutade sig för att köra till Laxå och vips så hade jag någon att samåka med.

Vi stack iväg på lördagen dagen innan tävlingsstart. Efter tre timmar och fyrtiofem minuters bilresa, matstopp och tankning inkluderat, anlände vi till Laxå. Hela nio tävlingsdeltagare hade inkvarterat sig på vandrarhemmet och förutom det obligatoriska grillandet, öldrickandet och skitsnacket blev det en hel del plinking med diverse medhavda luftvapen. Även knotten hade hittat till Laxå och vi fick en liten försmak av hur jobbigt det skulle bli på tävlingsdagen. Vi tände en eld och gjorde vårat bästa för att röka ihjäl kräken efter att vi hade käkat.

Vandrarhemmet är spartanskt men billigt, 225 kronor per natt och person.

Vi stod för tio procent av Laxås köttkonsumtion den kvällen.

Trevligt och anspråkslöst skytte med diverse luftpistoler dagen innan tävlingen. Foto Kent Nilsson.

Knottdödarbrasa anordnas. Foto Kent Nilsson.

Tanken var att gasa bort knotten med rök från torkade kvistar och kottar. Det funkade rätt bra, men jag luktade som en rökdykare dagen efter. Foto Kent Nilsson.

Jag sov skapligt bra och kände mig ganska utvilad på söndagen. Tävlingen bestod av 30 mål med möjlighet att gå två varv. Antingen kunde man vara med i "Dagens dubbel" och köra två varv med samma bössa eller så kunde man passa på att lufta två olika vapen. Jag valde att skjuta första varvet med mitt Air Arms S400 MPR FT (16,3 joule PCP) och andra varvet med min Crosman 1720T (10 joule PCP).

Tävlingen började uruselt för mig. Det var gemensam tävlingsstart och vår grupp började skjuta i stående position på station åtta. Jag missade alla tre mål. Nästa station skulle avverkas i knästående och där bommade jag två av tre mål. Mentalt blev det riktigt tungt och resten av rundan fick jag verkligen stålsätta mig för att koncentrera mig och göra mitt bästa. Gevär och sikte lirade åtminstone riktigt bra hela tävlingen och denna gången kan jag inte skylla ett enda missat skott på utrustningen. Slutresultat - 21 av 30 mål fällda. Vinnaren i klassen landade på 25.

Inskjutningen började 8:30.

Här är jag i färd med att bomma mål två i knästående. Foto Kent Nilsson.

Ännu en bild på mig. Station tio bestod av två långmål och ett mål på blott tio meters avstånd med 15 mm killzone placerat i extrem vinkel nedanför skjutplatsen. Foto Kent Nilsson.

Runda två gick jag med "Tandpetaren" - Crosman 1720T. Jag upplevde banan som riktigt tuff med det vapnet. En hel del långa avstånd samt väldigt luriga vindar på flera av stationerna gjorde det svårt för det lilla vapnet. Jag lyckades fälla 14 av 30 mål, inget att vara jätte stolt över, men på något mirakulöst sätt räckte det till seger i klassen. Min medtävlare Håkan sköt andravarvet med sin modifierade Kina-bössa - SAG AR1000. Geväret var bara hjälpligt inskjutet och bråkade hela varvet. Jag imponerades av att Håkan inte bröt ihop och började gråta som ett litet barn. Vi spekulerade lite kring varför man ger sig in i en Field Target-tävling med en Kines-bössa som älskar att trilskas och en liten billig pistolkarbin som inte alls är lämpad för ändamålet. Vi enades mer eller mindre om att det handlar om att se hur bra man kan få de billiga prylarna att prestera samt att man blir lite av en underdog med material som lämnar en hel del att önska i många lägen.

Min grannes Bobcat ville inte vara med och leka vilket resulterade i att han var tvungen att riva bössan innan inskjutningen. Han lyckades få ihop den och skjuta in den på några avstånd innan det var dags för tävlingsstart. Ballistiktabellen han använde för hold over och hold under baserade sig på en annan utgångshastighet än vad bullpupen presterade denna dag och med alla dessa problem i bagaget var det väldigt imponerande att han lyckades fälla 15 av 30 mål. Dagens hjälte.

Här ger jag mig på målen med Crosman 1720T. Till skillnad från mitt Air Arms, där jag använder knäet som stöd i sittandes, kör jag bössan-över-armen-konceptet med pistolkarbinen. Foto Håkan Sterner.

Håkan med sitt SAG AR1000. Med tanke på hur jobbigt han hade det med Kinesen är jag förvånad över hur han kan se så glad ut på bilden. Jo förresten, det är för att Field Target är så jäkla kul oavsett vad!

Vind, svinmycket knott och långa avstånd till flera av målen gjorde Laxå-tävlingen till en riktig prövning. Tävlingsarrangörerna hade också lyckats duka två mål i rätt så extrem vinkel i förhållande till skjutplatsen, något som jag själv tycker är väldigt kul och utmanande. Lärdomar denna gång är att jag måste öva mer stående och knästående samt att alltid försöka göra mitt bästa oavsett hur tävlingen inleds. En annan lärdom är att mål som står i extrema vinklar nära skjutplasten kan avverkas genom att man siktar strax ovanför underkanten på killzone. Själv fällde jag fyra av fyra möjliga med denna teknik.

Nästa tävling är i Falun den 21 augusti. Tveksamt om jag kommer åka dit då avståndet och restiden avskräcker.

>Tävlingsresultat

Vinnarna i respektive klass. Foto Lasse Laursen.