Onsala Field Target-tävling 16/9

Min Steyr rasade en vecka innan tävlingen. Trasig regulator. Deppade ihop ganska ordentligt och var redo att kasta in handduken. Men så kom jag på att det ändå fanns en liten, liten chans att kunna vara med i 16j-klassen. Mitt Air Arms S400 MPR FT har levt ett liv som Bullpup efter det att jag konverterade den för ett knappt år sedan. Tidsmässigt fanns det en lucka att konvertera tillbaka den och skjuta in den innan tävlingen. En dag var allt jag hade till mitt förfogande för operationen och det var precis så att jag hann med. Gott så, men jag kände mig inte helt bekväm med bössan. Ska man jämföra med något skulle man kunna säga att det var som att byta cykelmodell dagen innan Tour de France. Men, men, bara att bita ihop och gilla läget.

Ett par dagar innan tävlingen kom nästa tråkiga besked, jag hade dragit på mig värsta förkylningen. Feber, hosta och snuva. Bestämde mig för att bita ihop och åka oavsett om himlen rasade ner. Det blev Ipren och Alvedon för att palla med skiten.

På söndag morgon samåkte jag och två Örgryte-medlemmar till Stefan ”gubbe” Olssons bana i Vårgårda. Det var där Onsala hade bestämt sig för att hålla tävlingen denna gång. Fritt från kor och en helt annan ban-layout, såklart, än vad det brukar vara i Onsala. Killarna hade lagt ner ett otroligt jobb på bana, inskjutningsbana och den ack så viktiga fikadelen. Det fanns absolut ingenting att klaga på. Tvärtom, de här killarna vet verkligen hur man dukar en Field Target-bana.

Jag gick första varvet med mitt Air Arms. Det kändes som att jag gjorde ganska dåligt ifrån mig och slutresultatet blev 25 av 30 möjliga fällningar. Jag är ändå ganska nöjd med det med tanke på allt strul som varit. 25 fällningar räckte till en femte plats i 16j-klassen denna gång. Varv två åkte Crosman-karbinen fram, dags för 10j pcp. Skrapade ihop 15 av 30 möjliga fällningar vilket jag var halvnöjd med. Resultatet innebar en andraplats.

Senaste nytt från Staffans Vapen är att min Steyr är lagad och på väg tillbaka till Göteborg. Det ser ut som att jag kommer hinna skjuta in den och vara med på SM om knappt två veckor.

Tar mig an en stående station med min Crosman.

In action med mitt Air Arms.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Resultatlistan.

Forshagaträffen 2018

Åka, inte åka, åka, inte åka. Så höll det på dagarna innan tävlingen för min del. Gav i princip upp, men så fick jag i sista stund klartecken och kunde rafsa ihop grejorna och dra iväg med andan i halsen. Samåkte med min granne som även han skjuter Field Target, om än inte lika mycket som jag själv. Efter drygt tre timmars bilåkande var vi på plats i Värmland.

Forshaga har en grymt fin anläggning, det märks att det är en välmående klubb med välfylld kassa. Vi var flera som sov över i den lyxiga klubbstugan som hade fullutrustat kök, fräscha toaletter och till och med dusch. I anslutning till klubbstugan fanns en fin uteplats under tak. Där huserade en fet gasolgrill som vi grillade käk på under kvällen.

Efter att ha fått en hyfsat god natts sömn i klubbstugan var det dags för tävling. Jag hade ingen bra känsla i kroppen på morgonen. Nervös, trött och ofokuserad. Kanske hade velandet och pressen dagarna innan satt sina spår? Well, well. Efter inskjutningen var det samling för den sedvanliga genomgången och sedan drog pangandet igång.

Under hela dagen var det svinvarmt och folk svettades som grisar. För att göra det hela ännu roligare bestämde sig myggen för att besöka banan och angripa oskyddade kroppsdelar. Det var ganska jobbiga förhållanden bortsett från att det blåste väldigt lite under förmiddagen.

Varv ett gick jag med Steyern och skrapade ihop 24 av 30 fällningar. Med tanke på hur jag kände mig under förmiddagen kan jag absolut inte vara missnöjd med det resultatet. Ingen genomklappning, men långt ifrån lysande. 16,3J PCP är numera en riktigt tuff klass. Hade jag lyckats fälla två mål till hade jag varit med på särskjutning om andraplatsen, nu blev det istället en delad niondeplats. Tomaz Holmström dominerade med 29 fällningar. Som så många andra gånger var han helt ohotad.

>Film från särskjutningen

På eftermiddagen gick jag med min Crosman. Det gick ... åt helvete. Aldrig skjutit så dåligt med den. Det var som att det var första gången jag höll i vapnet. Få tävlanden i 10J-klassen och mediokra resultat från övriga skyttar resulterade överraskande i en andraplats.

För att summera var detta en mycket välordnad och trevlig tävling. Nu är det sommaruppehåll, först den 16 september är det dags för Onsala och 29 september håller Mörrum sin "Höstlaxen". Jag hoppas kunna vara med på båda tävlingarna.

Lite mobilbilder från tävlingen. Foto Daniel Hultberg och Fredrik Wessman.

Inskjutning.

Mera inskjutning.

Två lite mariga mål i knästående.

Ännu en knästående station.

Tre sittande stationer på raken.

Hyfsad variation på målen som satt både högt och lågt.

En skytt som föredrog t-shirt framför varm skyttejacka.

Liggande ställning är tillåtet på "sittande station" förutsatt att man håller sig till reglerna för detta. En ovanlig ställning man sällan ser numera.

Tre skyttar gör sig redo för särskjutning om andra, tredje och fjärdeplatsen.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Lyckad instats i Onsalas Field Target-tävling

Första tävlingen i år efter ett långt uppehåll. Jag har inte haft möjlighet att tränat alls lika mycket som tidigare, kanske har det gjort att jag fokuserat mer på att varje skott ska vara ett bra skott snarare än att dra iväg flera hundra bulor vid ett och samma träningstillfälle. Att det gick bra den här tävlingen berodde nog mest på att det mentala fungerade otroligt bra, jag var lugn som en filbunke båda varven.

Första varvet gick jag med Steyern i 16,3J PCP-klassen. Fällde 27 av 30 mål och har inget att klaga på utom ett skott i knästående, en reducerad rackare på 13 meters håll om jag inte minns fel. Det sved rätt ordentligt att jag missade den, det var ett enkelt mål.

27 fällningar innebar särskjutning om andra- och tredjeplatsen. Målet en 40 mm killzone på 30 meter som i vanlig ordning skulle skjutas i stående ställning. Jag ställdes mot Fredrik Wessman, en otroligt duktig skytt. Hade inget att förlora då jag redan var skitnöjd med mitt resultat, kanske gjorde det att jag var relativt avslappnad och fällde målet medans Fredrik bommade. Saken var klar, andraplatsen tillföll mig. Vann gjorde Tomaz Holmström med 29 fällningar.

Varv två gick jag med "tandpetaren" - min Crosman 1720T. Det flöt på fint och slutresultatet blev 22 av 30 möjliga fällningar. Jag förvånade mig själv genom att fälla lika många mål i stå och knä som med Steyern. 22 fällningar innebar förstaplasten den här gången.

Väl hemma konstaterade jag att prylarna fungerat som de skulle utom ett skott med 1720T - ett långmål där skottet tog cirka 12 cm lågt. Kraftig motvind? Dålig kula? Vad vet jag ... Balansen och ergonomin i den lilla karbinen är helt okej nu. UIT-railen jag monterat under förstocken fungerade klockrent då jag kunde flytta över hamstern från Steyern när jag tog mig an andra varvet.

Efter tävlingen fixade jag till kolfiberröret som håller kindstödet på plats på Steyern. Av lathet hade jag bara skruvat fast det med originalskruven och så att säga klämt den på plats. Det satt okej men men inte helt hundra. Borrade helt sonika igenom röret så att skruven gick in och satte sig ordentligt. Bakkappan fungerade bra på tävlingen. Jag hade ledsnat på kroken som flyttade på sig trots att jag dragit åt svinhårt och använt Loctite. En rejäl skruv rakt igenom hela härligheten gjorde att den nu sitter som berget.

Den här tävlingen är jag såklart otroligt nöjd med. Det hade varit kul att vara med på flera i år, men jag får lämna det öppet med tanke på läget på hemmafronten.

Lite bilder från dagen. Foto Tomaz Holmström, Fredrik Wessman, Lasse Laursen och Kent Nilsson.

Inskjutning.

Steyern gjorde som den blev tillsagd den här dagen.

Särskjutning om andra- och tredjeplatsen 16,3J PCP.

Smålurig station pga bergets utformning vid skjutplatsen.

Medaljtagarna i samtliga klasser.

Stor skruv håller kroken på plats. Inte så snyggt kanske, men funktionellt.

Även kindstödet sitter nu ordentligt.

Bättre anläggning än med originalet.

Den lilla UIT-railen som gör det möjligt att flytta över finhamstern från Steyern.

Inomhusskytte med Steyern

Blev tre tavlor idag. Från vänster - sitt, knä och stå. Tio skott per tavla. Avstånd 14 meter.

Nästan exakt en månads uppehåll

Steyern har fått vila länge sedan senaste banbesöket. Idag plockade jag fram den för lite inomhusskytte.

Steyr LG110 HP Hunting
Sightron SIII @ 32x
JSB Exakt .177
Stående utan stöd och sittande FT-ställning.
Avstånd 14 meter
10skott per tavla

Stående till vänster och sittande till höger.

Ammobyte!

Senaste tiden har jag känt att vanliga JSB Exact inte levererat 100% på längre avstånd. Hade egentligen tänkt ge mig på att sortera kulorna efter vikt, men frågan är om det hade gjort någon större skillnad med tanke på hur grupperna såg ut? Efter att ha läst en tråd på Facebook blev jag sporrad att ge JSB Premium en ny chans. Sist jag provade upplevde jag inte tillräckligt stor skillnad för att byta, men den här gången gick kulorna väldigt bra. Faktum är att bössan aldrig gått så bra som nu!

Blixtsnabb leverans från Hurricane - 20 askar JSB Premium.

Steg ett var att dra rent pipan ordentligt, steg två att montera Steyers avancerade Airstripper som jag av olika anledningar levt utan ett tag. Jag började sedan med att skjuta i bänk för att eliminera den mänskliga faktorn.

Här är dagens bästa tioskottsgrupp på 50 meter. Den visade sig ha ett cc (center to center) på 16 mm, i mina ögon ett mycket bra resultat.

Sedan satte jag mig på kudden och sköt tio skott i sittande Field Target-ställning och även den gruppen blev lyckad.

Följande dag blåste det lite mer, men förhållandena var fortfarande ganska bra. Sköt ett gäng tavlor. Först en på 50 meter i sittande Field Target-ställning. Nio bra skott.

Sedan pangade jag på 25 meters avstånd. Tio skott på varje tavla i sittande, knästående och stående. I stående höll jag inte ihop skotten så bra, två stycken stack iväg lite väl mycket för att jag skulle känna mig helt nöjd.

Sittande.

Knästående.

Stående.

Bössan är nu inskjuten med JSB Premium. Jag hade tänkt att snåla lite och skjuta med JSB Exact på kortare avstånd (max 40 meter). Det blir billigare i längden och är det inte tävling känner jag inte att jag måste klämma ut den sista precisionen i till exempel stående och knästående.

Enda lilla frågetecknet som kvarstår är hur JSB Premium uppför sig när det blåser ordentligt. Skulle den vara mer vindkänslig än JSB Exact så får jag helt enkelt leva med det och lära mig hur den beter sig.

Utmaningen - tre bössor, tre tavlor

Utmanade mig själv genom att skjuta tre olika bössor i stående ställning från 14 meters avstånd. Blev lite förvånad över att det gick helt okej med 1720T. Steyern är tyngst av de tre vilket kan vara en fördel, men det var klart kännbart eftersom alla tavlorna sköts utan paus och jag avslutade med den.

Crosman 1720T.

Bästa serien jag skjutit med Crosman 1720T i stående ställning.

Air Arms S400 MPR FT.

Eftersom Air Arms-bössan inte används ofta är jag klart nöjd med tavlan.

Steyr LG 110 HP Hunting.

Bästa serien sköts med Steyern. Hade nästan blivit lite orolig annars ...

Banbesök

Var ett bra tag sedan jag var på banan men idag blev det ett långpass. Krigade mot en del vind och körde mest sittande Field Target-ställning.

Denna vind som man aldrig blir riktigt klok på ...

50 meter sittande FT-ställning.

50 meter sittande FT-ställning.

25 meter sittande FT-ställning.

25 meter knästående.

Egentillverkat kindstöd till Steyern

För ett tag sedan införskaffade jag ett billigt kindstöd i form av en Magpul-klon från Kina. Anledningen till köpet var att jag aldrig varit helt nöjd med originalkindstödet som sitter på Steyern. Till att börja med monterades det på Steyerns befintliga höj- och sänkbara mekanik, men det det blev varken snyggt eller bra då det lätt började glappa.

Efter lite tankeverksamhet parade jag ihop den nya delen med en bit kolfiberrör som blivit över från ett annat projekt. Använde även delar från en hård musmatta som låg och samlade damm. För monteringen användes lite brickor och bult samt ett superlim från Casco.

Operationen blev lyckad och kindstödet går att justera upp och ner precis som på originalet. Det som kvarstår är att köpa en bit rundstav som ska att stärka upp kolfiberröret inifrån.