Premiär

Labbat lite med ergonomin på bössan idag. Satte på en till rail för att höja kikaren, kändes bra. 9,3 cm mellan pipa och centrum på optiken med det upplägget. 12 klick mellan 45 och 50 meter enligt Chairgun.

Blev en tavla också. 14 meter stående utan stöd. 10 skott.

Mättnadskänsla och hunger på samma gång

Har varit väldigt lite skytte det senaste. Kände mig mätt efter årets tävlingar och ska inte inte sticka under stol med att det även saknades lite glädje i det hela. Därför kändes det helt rätt att under vintersäsongen lägga allt på hyllan ett tag och skita i skytte, klubb mm.

Min Steyer LG 110 HP Hunting fick jag licens på för ett bra tag sedan, dessvärre stötte jag på patrull direkt efter att licensen ramlat in (läckage) och bössan blev liggandes obrukbar. Efter samtal med några förståsigpåare visade sig felet vara löjligt enkelt - o-ringen som sitter vid transferportens "utblås" hade ramlat av. Förmodligen i samband med att jag drog rent pipan eftersom jag hade satt en bit eltejp över just transferporten för att förhindra att det hamnade någon smuts där. Nog för att transferporten hölls ren, men när jag rev bort eltejpen slet den antagligen med sig o-ringen.

Hur får man tillbaka skjutglädjen? Man skaffar en ny bössa såklart! Jag förväntar mig att Steyern kommer gå snorbra när jag får tillfälle att testa den ordentligt. Idag sköt jag en skjutsträng i krongrafen, från cirka 200 till 60 bar diffar inte utgångshastigheten mer än 3 meter per sekund! Det får man tacka bland annat regulatorn för.

Tog genast prylarna från MPRen, hamstern och bakkappan, och slängde på dem. Dock får kikarsiktet, Sightron SIII, sitta kvar på MPRen ett tag till eftersom jag ogärna vill stå utan en fungerande bössa som inte är inskjuten på de sedvanliga avstånden.

Så här ser Steyern ut nu, plåtad med iPaden i skenet från en bygglampa:

Scandinavian Open i Norge och Onsalas hösttävling

Två tävlingar avverkade - Scandinavian Open i Norge och Onsalas hösttävling. Bara två tävlingar kvar i år - Mörrum nu till helgen och Skepplanda i oktober.

Onsalatävlingen gick dåligt för mig. 18 av 30 fällda i 16,3J-klassen och ynkliga 10 fällningar i 10J fjäder. Fjäderbössan hade jag skjutit in dagen innan och det kändes både ovant och som att något inte riktigt stämde när jag gick rundan. En tävling att glömma.

Scandinavian Open gick bättre. Vädret var underbart och det blåste väldigt lite. Jag valde att bara ta med ett gevär och tävla i den internationella 16,3J pcp-klassen eftersom det gick så illa med fjäderbössan i Onsala. 31 av 40 möjliga fällningar blev det och det var jag relativt nöjd med.

Norrmännen är helt otroliga. Det finns inte så många aktiva skyttar i Norge, men de som skjuter är desto mer galna. De flesta äger en egen uppsättning fallmål så att de själva kan bygga en komplett bana med 50 mål! Egil Toft som höll i den här tävlingen dukade banan helt själv. Trots att han lade ner så mycket arbete sköt han jätte bra på tävlingen och slutade på en tredjeplats efter särskjutning med veteranen Andy Kays.

16,3J-klassen är tuff nuförtiden. Många har tävlat i VM och i princip alla som skjuter tränar mycket och har bra grejor. Apropå prylar så har jag införskaffat en ny bakkappa från Competition Shooter i England. Kunde såklart inte hålla mig utan monterade den härom dagen. Jag hoppas kunna skjuta med riggen innan det är dags för SM i Mörrum.

Knästående station som var rätt så marig.

Thorbjörn väntar på sin tur.

Reducerad killzone på ett av målen. 25 mm.

Norge bjöd på fin terräng och strålande väder.

Egil och Stefan tar sig an några mål i en sluttning.

Bröderna Camo-keps - Daniel och Daniel.

Veteranen Andy Kays.

Här skjuter jag lite stående inför Norge-tävlingen. Foto Tomaz Holmström.

Mitt resultat i Scandinavian Open.

Jag fick möjligheten att testa Tom Egil Overlands Whiscombe i Norge. En legendarisk bössa.

Resultat Scandinavian Open (pcp) senior 2016:
1. Tomaz Holmström 37
2. Andy Kays 36 (omskyting)
3. Egil Toft 36 (omskyting)
4. Fredrik Wessman 35
5. Stefan Olsson 32
5. John Wold Jahnsen 32
7. Ulf Mauritzon 31
7. Daniel Hultberg 31
9. Lasse Laursen 29
10. Maciej Pawlikowski 27
11. Tom Egil Øverland 25
12. Daniel Ryberg 24
13. Dean Kerr 16
14. Jan Arleij 14

Scandinavnian Open (pcp) senior damer 2016:
1. Eli Enerstvedt 33
2. Ellen Wessman 26
3. Jorunn H. Bakken Toft 25

Scandinavnian Open (pcp) junior 2016:
1. Natan Pawlikowski 16
2. Ludvig 15
3. Sindre Ø. 14
4. Aedan 13
5. Simon 10
6. Josefine 9
7. Kewin 8

Scandinavnian Springer senior 2016:
1. Thorbjörn Gustavsson 29 (omskyting)
2. Andy Kays 29 (omskyting)
3. Stefan Olsson 27 (omskyting)
4. Eli Enerstvedt 27 (omskyting)
5. Tom Egil Øverland 22
6. Fredrik Wessman 21
7. Dean Kerr 20
8. John Wold Jahnsen 18
8. Egil Toft 18
10. Ulf Mauritzon 7
11. Daniel Ryberg 5

Scandinavnian Springer junior 2016:
1. Lucas W. 15
2. Ludde 9

Field Target-VM i Portugal dag 3

Äntligen har resultaten från sista tävlingsdagen ramlat in - Fredrik Wessman drar längsta strået av de svenska PCP-skyttarna och han delar sin placering med tio andra skyttar (!). Jack Harris från England plockar ner ryske Sergey Zubenko från tronen och vinner VM med 136 av 150 fällda mål.

I lagtävlingen placerar sig Sverige på en blygsam tolfteplats.

PCP 16 joule:

(1) Jack Harris 136/150

(49) Fredrik Wessman115/150
(58) David Malmberg 114/150
(66) Tomaz Holmström 113/150
(86) Leif Augutsson 108/150
(108) Stefan Pyk 105/150
(108) Håkan Sterner 105/150
(108) Stefan Olsson 105/150
(212) Lasse Laursen 60/150

I fjäder 16 joule vinner Aleksas Jaunius från Litauen med 118 av 150 fällningar:

(1) Aleksas Jaunius 118/150

(23) Thorbjörn Gustavsson 88/150

Field Target-VM i Portugal - dag 2

Fortsatt hetta och kastbyar ställer till det för de svenska skyttarna. Tyvärr har jag också fått höra att ett förkylningsvirus valt att angripa några i landslaget. Tomaz Holmström hänger kvar som bäste svensk i PCP-klassen och innehar plats 48 när det återstår en dag av VM.

Totala resultatet efter två dagars skytte:

PCP 16 joule:

(1) Sergey Zubenko 93/100

(48) Tomaz Holmström 80/100
(54) Fredrik Wessman 78/100
(84) Leif Augutsson 74/100
(99) David Malmberg 72/100
(103) Stefan Pyk 71/100
(120) Håkan Sterner 69/100
(120) Stefan Olsson 69/100
(212) Lasse Laursen 42/100

I fjäderklassen har Torbjörn Gustavsson placerat sig på en nittondeplats:

Fjäder 16 joule:

(1) Matthew Bracket 80/100

(19) Thorbjörn Gustavsson 64/100

De svenska skyttarna (foto Lasse Laursen):

David Malmberg

Fredrik Wessman

Håkan Sterner

Lasse Laursen

Leif Augustsson

Stefan Olsson

Stefan Pyk

Thorbjörn Gustavsson

Tomaz Holmström

Field Target-VM i Portugal - dag 1

Första rundan avklarad. Enligt rapporter från de svenska lägret var det kluriga vindar och riktigt varmt. Tittar man på resultatlistan var det långt ifrån att någon sköt fullt, så nog var det svårt alltid.

Tre av toppskyttarna i PCP 16 joule ligger på samma poäng  - 45 av 50 möjliga fällningar:

45 Stefan Kawni, Tyskland
45 Ferenc Sas, Ungern
45 Vincenzo Maccarone, Italien

Tittar vi på den svenska sidan ser resultaten ut såhär:

38 Tomaz Holmström
37 David Malmberg
36 Fredrik Wessman
36 Leif Augustsson
35 Stefan Pyk
32 Håkan Sterner
31 Stefan Olsson
21 Lasse Laursen

P.S. Jag har ännu inte lyckats ta reda på hur det gick för Thorbjörn Gustavsson som skjuter i fjäderklassen 16 joule. D.S.

Nu återstår två dagar av VM. Det är tajt mellan många skyttar, så beroende på hur de presterar kan det bli stora svängningar i de slutliga resultatet då bara ett par extra fällningar kan resultera i en framskjuten placering. Det gäller att hålla huvudet kallt och bara fokusera på sitt eget skytte, något som kan vara jätte svårt om man hamnar i en grupp med toppskyttar.

Jag håller såklart tummarna för våra svenska förmågor!

Vad rekommenderar man egentligen för sikte till en nybörjare?

Efter gårdagens banbesök började jag fundera. Vad ska man egentligen rekommendera för gevär och framför allt sikte till en nybörjare? Ofta kommer frågan från folk som haft något enklare gevär i sin barndom och nu vill plocka upp hobbyn igen.

Vilket gevär man bör köpa är ju ganska lätt att svara på om personen i fråga inte vill smälla iväg 30 skott under 10 sekunder - FX Typhoon, HW 97, HW30S eller ett begagnat Feinwerkbau 300S. Ja, det finns fler bössor men detta är välbeprövade doningar som levererar. Samtliga vapen kan prestera hur bra som helst i 10 joule och kostar inte skjortan.

Sikte då? Mitt standardsvar brukar vara Hawke Optics Sidewinder 8-32x56. Det kostar en slant, cirka 5000 kronor, men är beprövat och man kan växa i det i och med att det går att avståndsbedöma med det ut till 45-50 meter.

För att summera - lägger man 7-10.000 kronor får man en komplett rigg som håller länge. 

Nu till saken. Jag köpte ju nyss ett begagnat "Sniper 4-16x50" för 500 spänn som uppenbarligen fungerar om man håller sig till att skjuta med dots. Optiskt är det såklart dåligt, men en solig dag har jag inga problem att skjuta med det och se var träffarna tar på tavla ut till 60 meter. Om man lägger till en enkel avståndsmätare från Kjell & Company för 1000 kronor så kan man utöva roligt skytte mellan 10 och 60 meter utan att lätta speciellt mycket på lädret. Visst, något snabbskytte blir det ju inte fråga om när man ska byta avstånd och mäta sig fram till målet, men det blir det ju sällan ändå om man ska justera in parallaxen på ett finare sikte.

Jag tycker absolut att kombon billigt men ändå fungerande kina-sikte plus avståndsmätare är en mycket bra konkurrent till Hawke som jag nämnde tidigare. Inte för att tävla, men för att komma igång och plinka och skjuta med precision på varierande avstånd när man känner för det. Och det värsta som kan hända om man nu vill byta upp sig till finare optik är att man förlorar 500-750 kronor på siktet. Å andra sidan har man kvar en avståndsmätare som man kan ha användning för.

När man som jag håller på med Field Target är det lätt att snöa in på fina prylar och glömma av hur de flesta ute i landet nyttjar sina luftgevär. Bevisligen går det att ha roligt utan att ruinera sig.

Nedan den kombo jag kommer använda mig av på min lekbössa Feinwerkbau 300S "Juniversal". Totalt pris inklusive avståndsmätare landade på 3350 kronor.

Hur långt kan man skjuta med blott 9 joul?

Svaret lyder som följer: upp till 100 meter är faktiskt ingen omöjlighet om det är absolut vindstilla och materialet håller hög kvalitet.

Jag gav mig iväg till banan tidigt idag, var på plats när solen nyss gått upp och daggen fortfarande tyngde ner det överbevuxna skjutfältet. Flaggan, som alltid ska hissas vid skjutning, slokade och såg riktigt vissen ut. Med andra ord helt perfekta förutsättningar för att skjuta in riggen.

Tanken med det här geväret är inte att ha det som ett tävlingsvapen. Nej, det ska vara en enkel back to basics-bössa att plocka fram när man ledsnat lite på Field Target och bara vill panga och plinka för skojs skull utan själva tävlingsmomentet. Dessutom är den ju faktiskt licensfri vilket möjliggör utflykter till landet och lite skojskytte med polarna. Total kostnad för hela kalaset ligger på cirka 2500 kr. Alltså bössa, sikte, bipod och tillhörande fäste. Otroligt rimliga pengar i sammanhanget om man ser till vad utrustningen kan prestera.

Trots den ringa utgångshastigheten, cirka 195 meter per sekund med JSB RS, är tanken att oftast skjuta med den här bössan på över 50 meters avstånd. Visst, det krävs att vädergudarna är på ens sida, och även en del tur för att lyckas träffa objekt som inte är större än en 33 centiliters-burk när man börjar prata 80-100 meter. Men möjligt är det, och belöningen är stor när man lyckas och får i alla fall mig att flina som ett litet barn på julafton.

Efter att ha skjutit in "Juniversalen" på 10-70 meter bestämde jag mig för att prova lyckan på lite längre håll. Sagt och gjort, trampade ut i terrängen och ställde upp två burkar 85 meter från skjutplasten, allt enligt avståndsmätaren från Kjell & Company. Efter att ha nollat kikaren på 50 meter med 16 gångers förstoring visade det sig att jag var tvungen att dra ner till 8 gånger för att få den sista dotten i siktet att leverera kulorna dit jag ville ha dem. Efter det fick jag faktiskt in några träffar på raken! Slängde upp mobilen och filmade ett par skott. Blev ju inga spektakulära filmer direkt, men lite kul att få det dokumenterat ändå.

Om man tittar riktigt noga i fullskärmsläge kan man faktiskt se hur burken vinglar till av träffen.

Den här filmen innehåller bara själva promenaden från skjutplatsen fram till målet. Egentligen ville jag bara att man skulle få lite känsla för avståndet - 85 meter.

Inskjutningen med det snorbilliga lågbudgetsiktet "Sniper 4-16x50" resulterade i denna Reticle View:

Alla med lite koll vet att Feinwerkbau 300S-platfromen är grym, men ändå kan man ibland förvånas av hur otroligt bra de här vapnen kan prestera på längre håll trots den blygsamma effekten.

Field Target-VM i Portugal 2016

17 augusti drar VM i Field Target igång, denna gång i det varma Portugal. Sverige, som är ett litet land i sammanhanget, har satt ihop ett landslag bestående av följande skyttar:

Klass PCP
Lasse Laursen, Västra Frölunda, Onsala Luftgevärsklubb
Stefan Olsson, Nossebro, Onsala Luftgevärsklubb
David Malmberg, Halmstad, I16/Lv6
Leif Augustsson, Karlshamn, Mörrums Skyttegille
Tomaz Holmström, Karlstad, Laxå Skytteförening
Fredrik Wessman, Forshaga, Forshaga Jakt & Sportskytteklubb

Klass Fjäder
Thorbjörn Gustavsson, Ljung, Onsala Luftgevärsklubb

Förutom landslaget kommer även ett par svenska skyttar åka ner på eget initiativ och skjuta individuellt - Håkan Sterner och Stefan Pyk.

Det ska bli intressant att se hur de går för killarna i det varma vädret. Temperaturen kan ställa till det ordentligt, så kallad temp shift, och få riggarna att prestera annorlunda. Den med kyligast sinne och bäst koll på utrustningen kommer dra det längsta strået. Precis som vanligt med andra ord, men ännu mer komplicerat eftersom temperaturen kan variera något alldeles enormt under de tre dagar som tävlingen pågår.

Resultat kommer efterhand att presenteras här:
http://www.wftc2016.com/OfficialSite/

Kolvrenovering steg fyra - helomvändning!

Just som jag hade tagit det sista penseltaget med Herdins bets insåg jag det tråkiga i att ha ännu ett Feinwerkbau 300S med samma utförande på kolven som den jag redan hade. Ett beslut togs att hitta på något annat kul och det landade i att låta greppytorna vara mattsvarta och resten av stocken i svart, högblank finish.

Sagt och gjort, efter att de stipplade delarna sprayats med mattsvart färg och sedan stått och torkat ordentligt över natten började maskeringsjobbet ta fart. Nu ska det appliceras högblank färg och sedan avslutas med några lager högblank lack.

Att våldföra sig så här på ett gammalt matchgevär kan tyckas vara vansinne, men då ska man komma ihåg att detta är en bastard - delarna från en junior som gift sig med en Universalstock, så det är inte direkt som att ett stycke tysk konsthistoria går i graven. Dessutom har jag knappt tagit ett enda sliptag på kolven eftersom färgborttagaren gjorde ett så himla bra jobb, så att återställa kolven vid eventuell ågren kommer alltså inte ställa till några större problem.

Fortsättning följer!

Kolvrenovering steg tre

Var på banan en sväng idag. Underbart väder och skyttet flöt på riktigt bra. Väl hemma tog jag tag i renoveringen av Feinwerkbau-kolven.

Cyklade iväg och inhandlade bets, Herdins "Mörk valnöt", sedan var det bara att sätta igång. Pipvikten i aluminium fick lite svart färg på sig också.

Just nu ser inte stocken så kul ut, men den kommer få en djupare färg och mer framträdande ådring när lacken väl kommer på. På bilderna har betsen precis applicerats och vissa partier är fortfarande inte torra. De stipplade delarna tar jag sist och de kommer såklart att bli svarta som originalutförandet.

Kolvrenovering steg två

Körde Biltemas färgborttagning på stock och kolvkam. Två vändor behövdes för att lösa upp lacken och jag använde ett plastkort för att skrapa av resterna.

Det finns små, små lackrester kvar lite här och var, men det slipar jag bort med ett fint sandpapper innan det är dags att börja betsa. Jag tror jag kommer använda Herdins "Mörk Valnöt".

Åh nej, inte igen ...

En "Juniversal" (smeknamnet på en Feinwerkbau 300S Universal-stock som gift sig med mekaniken från en 300S Junior) låg till salu på luftvapen.info och jag kunde såklart inte hålla fingrarna i styr. Priset var rätt och det blev affär.

Första jag gjorde när bössan kom hem var att montera ner allt och förbereda kolvrenoveringen. På bilderna ser stocken rätt fin ut, men i verkligheten finns det en massa småmärken och all svart färg på de stipplade ytorna har blekts och slitits.

I dagarna som kommer drar jag till Biltema och fixar färgborttagning. Precis som min andra Universal kommer denna få en mörk bets och sedan flera lager lack, det blev ju lyckat förra gången.

Eldsjälar i luftvapensverige

Runt om i Sverige hålls då och då skyttefester som arrangeras av fullblodsentusiaster. För att åstadkomma den här typen av arrangemang krävs planering, hårt arbete och och ett brinnande intresse för luftvapenskytte. De renodlade Field Target-tävlingarna under ett år brukar bara vara mellan sju och åtta stycken (om man inte räknar in juniortävlingar), så den här typen av aktiviteter är såklart otroligt välkommet.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att delta på någon av festerna, men vill ändå berömma de som lägger ner veckor av arbete för att folk från hela Sverige ska kunna träffas och skjuta luftgevär under lite mer avslappnade former. Tveka inte en sekund på att åka om du själv har tid och möjlighet!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men nöjer mig med att hänvisa till luftvapen.info där det finns hur som mycket som helst att läsa (glöm inte att du måste registrera dig för att kunna läsa trådar som rör de här ämnena).

Hatten av för två av luftvapensveriges eldsjälar - Johanna och Andreas:

Psykologi

Bommade ju alla mål i stående nu senast i Laxå. Båda varven. Inte bra. Att jag missade med min Crosman 1720T är i och för sig inget jag förlorar sömn över, jag tränar typ inget med den.

Var på banan igår (första gången jag sköt sedan Laxå). Dukade i vanlig ordning upp målen på 25, 35 och 50 meter. På 25 meter brukar jag ställa kulfånget med spinners i. Ett lagom avstånd för att träna stående och de små rackarna brukar jag köra knästående på. Jag tror jag sköt 30 skott på 25 meter varav endast två missade på 25 meters avstånd i stående position. Slutsats - hjärnan är min största fiende på en tävling. Jag vet att jag kan skjuta mycket bättre än vad jag gjorde i Laxå och det är såklart irriterande. Detta är såklart inget unikt, de allra flesta skjuter bättre på hemmaplan utan stress. Jag har för mig att jag har hört att själva skyttet är 50% och den mentala biten 50% när det kommer till skyttetävling. Ligger mycket i det.

Det blåste ordentligt i Örgryte i går, vinden bytte riktning och jävlades ordentligt med mig. Jag missade vartannat skott på 50 meter trots noggranna studier av alla vindvimplar. En påminnelse om hur svårt det kan vara med Field Target oavsett hur mycket man skjuter.

Tävlingen i Laxå - en kamp mot knott och vind

Det såg länge ut som att jag skulle få ta tåget till Laxå station och sedan taxi de sex återstående kilometrarna till Röfors Vandrarhem. De Göteborgare som skjuter Field Target velade in i de sista och jag kunde inte förlita mig på att få samåka med någon av dem. Min gode granne, som även är med i samma skytteklubb som mig, tampades med besvärlig pollenallergi och var mycket nära att kasta in handduken. Men så två dagar innan tävlingen kom regnet till Göteborg vilket rensade bort det värsta frömjölet. Det avgjorde saken, min granne beslutade sig för att köra till Laxå och vips så hade jag någon att samåka med.

Vi stack iväg på lördagen dagen innan tävlingsstart. Efter tre timmar och fyrtiofem minuters bilresa, matstopp och tankning inkluderat, anlände vi till Laxå. Hela nio tävlingsdeltagare hade inkvarterat sig på vandrarhemmet och förutom det obligatoriska grillandet, öldrickandet och skitsnacket blev det en hel del plinking med diverse medhavda luftvapen. Även knotten hade hittat till Laxå och vi fick en liten försmak av hur jobbigt det skulle bli på tävlingsdagen. Vi tände en eld och gjorde vårat bästa för att röka ihjäl kräken efter att vi hade käkat.

Vandrarhemmet är spartanskt men billigt, 225 kronor per natt och person.

Vi stod för tio procent av Laxås köttkonsumtion den kvällen.

Trevligt och anspråkslöst skytte med diverse luftpistoler dagen innan tävlingen. Foto Kent Nilsson.

Knottdödarbrasa anordnas. Foto Kent Nilsson.

Tanken var att gasa bort knotten med rök från torkade kvistar och kottar. Det funkade rätt bra, men jag luktade som en rökdykare dagen efter. Foto Kent Nilsson.

Jag sov skapligt bra och kände mig ganska utvilad på söndagen. Tävlingen bestod av 30 mål med möjlighet att gå två varv. Antingen kunde man vara med i "Dagens dubbel" och köra två varv med samma bössa eller så kunde man passa på att lufta två olika vapen. Jag valde att skjuta första varvet med mitt Air Arms S400 MPR FT (16,3 joule PCP) och andra varvet med min Crosman 1720T (10 joule PCP).

Tävlingen började uruselt för mig. Det var gemensam tävlingsstart och vår grupp började skjuta i stående position på station åtta. Jag missade alla tre mål. Nästa station skulle avverkas i knästående och där bommade jag två av tre mål. Mentalt blev det riktigt tungt och resten av rundan fick jag verkligen stålsätta mig för att koncentrera mig och göra mitt bästa. Gevär och sikte lirade åtminstone riktigt bra hela tävlingen och denna gången kan jag inte skylla ett enda missat skott på utrustningen. Slutresultat - 21 av 30 mål fällda. Vinnaren i klassen landade på 25.

Inskjutningen började 8:30.

Här är jag i färd med att bomma mål två i knästående. Foto Kent Nilsson.

Ännu en bild på mig. Station tio bestod av två långmål och ett mål på blott tio meters avstånd med 15 mm killzone placerat i extrem vinkel nedanför skjutplatsen. Foto Kent Nilsson.

Runda två gick jag med "Tandpetaren" - Crosman 1720T. Jag upplevde banan som riktigt tuff med det vapnet. En hel del långa avstånd samt väldigt luriga vindar på flera av stationerna gjorde det svårt för det lilla vapnet. Jag lyckades fälla 14 av 30 mål, inget att vara jätte stolt över, men på något mirakulöst sätt räckte det till seger i klassen. Min medtävlare Håkan sköt andravarvet med sin modifierade Kina-bössa - SAG AR1000. Geväret var bara hjälpligt inskjutet och bråkade hela varvet. Jag imponerades av att Håkan inte bröt ihop och började gråta som ett litet barn. Vi spekulerade lite kring varför man ger sig in i en Field Target-tävling med en Kines-bössa som älskar att trilskas och en liten billig pistolkarbin som inte alls är lämpad för ändamålet. Vi enades mer eller mindre om att det handlar om att se hur bra man kan få de billiga prylarna att prestera samt att man blir lite av en underdog med material som lämnar en hel del att önska i många lägen.

Min grannes Bobcat ville inte vara med och leka vilket resulterade i att han var tvungen att riva bössan innan inskjutningen. Han lyckades få ihop den och skjuta in den på några avstånd innan det var dags för tävlingsstart. Ballistiktabellen han använde för hold over och hold under baserade sig på en annan utgångshastighet än vad bullpupen presterade denna dag och med alla dessa problem i bagaget var det väldigt imponerande att han lyckades fälla 15 av 30 mål. Dagens hjälte.

Här ger jag mig på målen med Crosman 1720T. Till skillnad från mitt Air Arms, där jag använder knäet som stöd i sittandes, kör jag bössan-över-armen-konceptet med pistolkarbinen. Foto Håkan Sterner.

Håkan med sitt SAG AR1000. Med tanke på hur jobbigt han hade det med Kinesen är jag förvånad över hur han kan se så glad ut på bilden. Jo förresten, det är för att Field Target är så jäkla kul oavsett vad!

Vind, svinmycket knott och långa avstånd till flera av målen gjorde Laxå-tävlingen till en riktig prövning. Tävlingsarrangörerna hade också lyckats duka två mål i rätt så extrem vinkel i förhållande till skjutplatsen, något som jag själv tycker är väldigt kul och utmanande. Lärdomar denna gång är att jag måste öva mer stående och knästående samt att alltid försöka göra mitt bästa oavsett hur tävlingen inleds. En annan lärdom är att mål som står i extrema vinklar nära skjutplasten kan avverkas genom att man siktar strax ovanför underkanten på killzone. Själv fällde jag fyra av fyra möjliga med denna teknik.

Nästa tävling är i Falun den 21 augusti. Tveksamt om jag kommer åka dit då avståndet och restiden avskräcker.

>Tävlingsresultat

Vinnarna i respektive klass. Foto Lasse Laursen.

Field Target-tävling i Laxå 19/6

Har följt väderprognoserna med spänning inför den kommande tävlingen. I och med de problem jag haft, som måste vara temperaturrelaterade, önskar jag hellre lite regn än att tempen kryper ner under 10 grader.

Ur det perspektivet ser det hyggligt bra ut med temperaturer som börjar likna de förhållanden jag haft på banan de gånger jag varit där det senaste. Något kallare verkar det bli och det hade inte skadat om det blev 18 grader istället för 14. Återstår att se hur riggen beter sig ...

Har föranmält mig i två klasser och bokat rum på Röfors Vandrarhem. Totalt nio Field Target-skyttar ska sova där, så det lär bli en trevlig kväll innan tävlingen med grillning och tjöt.

Jag har slutat skjuta på tavlor

Nej, inte helt och hållet, men det blir mindre och mindre. I kulfånget på banan har jag monterat spinners i storlekarna 15, 25 och 40 mm samt att jag har en kråka och en hare att panga på. Jag inbillar mig att det är ett bättre sätt att förbereda sig på inför en Field Target-tävling än att nöta tavlor. I sittande ställning ser jag dessutom nästan alltid var skotten tar ändå i mitt Sightron SIII.

Men, idag blev det en tavla hemma på 14 meter i stående position.

Tidsresa

I mina tidiga tonår fick jag ett El Gamo Cadet av mina föräldrar. Geväret användes flitigt under några härliga somrar och matades med allt ifrån luftgevärspilar till gud vet vad. Efter några år såldes det till någon lokal prickskytt och efter det skulle det ta lång tid innan luftgevärsskyttet åter tog fart.

Några år efter värnplikten började det rycka i avtryckarfingret igen. Det blev ett El Gamo även denna gång - ett CF-20. Köpte det mest för att det var en full size-bössa och för att annonstexten stoltserade med en utgångshastighet på hela 200 m/s. Mäktigt! Jag tyckte även att det var en snygg bössa. Idag hade jag aldrig valt ett gevär efter de premisserna (snygg är såklart fortfarande en inte helt oviktig punkt).

Fick aldrig bössan att gå speciellt bra även om jag provade en del olika ammunitionssorter. Minns också att den dieslade något alldeles förfärligt (blå rök ur pipan efter skott). Geväret hamnade på vinden och låg där några år utan att användas. Så en sommar flera år senare fick den följa med till landet. Inte helt oväntat gick den inte speciellt bra då heller, men ett sug efter bättre grejor väcktes och jag råkade ramla över den förträffliga entusiast-siten luftvapen.info när jag letade efter information på nätet.

En Crosman 2240 inhandlades och ett vansinnigt moddande tog fart. Till slut hade pistolen blivit en karbin och prislappen alldeles för hög. Det hade såklart varit smartare att köpa något bra från början istället, men till mitt försvar är jag långt ifrån den enda som fastnat i Crosman-träsket och lättat på lädret. Grejorna såldes så småningom av eftersom bössan inte gick tillräckligt bra och jakten på något bättre tog fart.

Efter att ha läst en hel del trådar på luftvapen.info beslutade jag mig för att inhandla ett Feinwerkbau 300S, ett tyskt matchgevär som lovordats över hela världen för sin kvalitet och precision. Ganska snart hittade jag en på Blocket och ett, tu tre så låg paketet på hallmattan.

Modellen var en Universal, den variant där halva delen av främre stocken är stipplad. Redan efter ett par skott insåg jag att detta var något utöver det vanliga, precisionen var enorm! Inga flyers, den käkade vilken ammo som helst och var dessutom rekylfri vilket gjorde den lättskjuten. Vad mer kan begära av ett luftgevär för runt 3000 svenska riksdaler?

I samband med inköpet av det tyska precisionsmonstret började jag bli sugen på att bli medlem i en skytteklubb, den som verkade ligga närmast Göteborg fanns i Lilla Edet och hette Fuxerna. Efter att ha snackat med de ansvariga åkte jag och en polare dit för att kolla läget. Platsen var en riktig idyll och medlemmarna trevliga.

Resten är historia ...