Tävlingen i Laxå - en kamp mot knott och vind

Det såg länge ut som att jag skulle få ta tåget till Laxå station och sedan taxi de sex återstående kilometrarna till Röfors Vandrarhem. De Göteborgare som skjuter Field Target velade in i de sista och jag kunde inte förlita mig på att få samåka med någon av dem. Min gode granne, som även är med i samma skytteklubb som mig, tampades med besvärlig pollenallergi och var mycket nära att kasta in handduken. Men så två dagar innan tävlingen kom regnet till Göteborg vilket rensade bort det värsta frömjölet. Det avgjorde saken, min granne beslutade sig för att köra till Laxå och vips så hade jag någon att samåka med.

Vi stack iväg på lördagen dagen innan tävlingsstart. Efter tre timmar och fyrtiofem minuters bilresa, matstopp och tankning inkluderat, anlände vi till Laxå. Hela nio tävlingsdeltagare hade inkvarterat sig på vandrarhemmet och förutom det obligatoriska grillandet, öldrickandet och skitsnacket blev det en hel del plinking med diverse medhavda luftvapen. Även knotten hade hittat till Laxå och vi fick en liten försmak av hur jobbigt det skulle bli på tävlingsdagen. Vi tände en eld och gjorde vårat bästa för att röka ihjäl kräken efter att vi hade käkat.

Vandrarhemmet är spartanskt men billigt, 225 kronor per natt och person.

Vi stod för tio procent av Laxås köttkonsumtion den kvällen.

Trevligt och anspråkslöst skytte med diverse luftpistoler dagen innan tävlingen. Foto Kent Nilsson.

Knottdödarbrasa anordnas. Foto Kent Nilsson.

Tanken var att gasa bort knotten med rök från torkade kvistar och kottar. Det funkade rätt bra, men jag luktade som en rökdykare dagen efter. Foto Kent Nilsson.

Jag sov skapligt bra och kände mig ganska utvilad på söndagen. Tävlingen bestod av 30 mål med möjlighet att gå två varv. Antingen kunde man vara med i "Dagens dubbel" och köra två varv med samma bössa eller så kunde man passa på att lufta två olika vapen. Jag valde att skjuta första varvet med mitt Air Arms S400 MPR FT (16,3 joule PCP) och andra varvet med min Crosman 1720T (10 joule PCP).

Tävlingen började uruselt för mig. Det var gemensam tävlingsstart och vår grupp började skjuta i stående position på station åtta. Jag missade alla tre mål. Nästa station skulle avverkas i knästående och där bommade jag två av tre mål. Mentalt blev det riktigt tungt och resten av rundan fick jag verkligen stålsätta mig för att koncentrera mig och göra mitt bästa. Gevär och sikte lirade åtminstone riktigt bra hela tävlingen och denna gången kan jag inte skylla ett enda missat skott på utrustningen. Slutresultat - 21 av 30 mål fällda. Vinnaren i klassen landade på 25.

Inskjutningen började 8:30.

Här är jag i färd med att bomma mål två i knästående. Foto Kent Nilsson.

Ännu en bild på mig. Station tio bestod av två långmål och ett mål på blott tio meters avstånd med 15 mm killzone placerat i extrem vinkel nedanför skjutplatsen. Foto Kent Nilsson.

Runda två gick jag med "Tandpetaren" - Crosman 1720T. Jag upplevde banan som riktigt tuff med det vapnet. En hel del långa avstånd samt väldigt luriga vindar på flera av stationerna gjorde det svårt för det lilla vapnet. Jag lyckades fälla 14 av 30 mål, inget att vara jätte stolt över, men på något mirakulöst sätt räckte det till seger i klassen. Min medtävlare Håkan sköt andravarvet med sin modifierade Kina-bössa - SAG AR1000. Geväret var bara hjälpligt inskjutet och bråkade hela varvet. Jag imponerades av att Håkan inte bröt ihop och började gråta som ett litet barn. Vi spekulerade lite kring varför man ger sig in i en Field Target-tävling med en Kines-bössa som älskar att trilskas och en liten billig pistolkarbin som inte alls är lämpad för ändamålet. Vi enades mer eller mindre om att det handlar om att se hur bra man kan få de billiga prylarna att prestera samt att man blir lite av en underdog med material som lämnar en hel del att önska i många lägen.

Min grannes Bobcat ville inte vara med och leka vilket resulterade i att han var tvungen att riva bössan innan inskjutningen. Han lyckades få ihop den och skjuta in den på några avstånd innan det var dags för tävlingsstart. Ballistiktabellen han använde för hold over och hold under baserade sig på en annan utgångshastighet än vad bullpupen presterade denna dag och med alla dessa problem i bagaget var det väldigt imponerande att han lyckades fälla 15 av 30 mål. Dagens hjälte.

Här ger jag mig på målen med Crosman 1720T. Till skillnad från mitt Air Arms, där jag använder knäet som stöd i sittandes, kör jag bössan-över-armen-konceptet med pistolkarbinen. Foto Håkan Sterner.

Håkan med sitt SAG AR1000. Med tanke på hur jobbigt han hade det med Kinesen är jag förvånad över hur han kan se så glad ut på bilden. Jo förresten, det är för att Field Target är så jäkla kul oavsett vad!

Vind, svinmycket knott och långa avstånd till flera av målen gjorde Laxå-tävlingen till en riktig prövning. Tävlingsarrangörerna hade också lyckats duka två mål i rätt så extrem vinkel i förhållande till skjutplatsen, något som jag själv tycker är väldigt kul och utmanande. Lärdomar denna gång är att jag måste öva mer stående och knästående samt att alltid försöka göra mitt bästa oavsett hur tävlingen inleds. En annan lärdom är att mål som står i extrema vinklar nära skjutplasten kan avverkas genom att man siktar strax ovanför underkanten på killzone. Själv fällde jag fyra av fyra möjliga med denna teknik.

Nästa tävling är i Falun den 21 augusti. Tveksamt om jag kommer åka dit då avståndet och restiden avskräcker.

>Tävlingsresultat

Vinnarna i respektive klass. Foto Lasse Laursen.

Field Target-tävling i Laxå 19/6

Har följt väderprognoserna med spänning inför den kommande tävlingen. I och med de problem jag haft, som måste vara temperaturrelaterade, önskar jag hellre lite regn än att tempen kryper ner under 10 grader.

Ur det perspektivet ser det hyggligt bra ut med temperaturer som börjar likna de förhållanden jag haft på banan de gånger jag varit där det senaste. Något kallare verkar det bli och det hade inte skadat om det blev 18 grader istället för 14. Återstår att se hur riggen beter sig ...

Har föranmält mig i två klasser och bokat rum på Röfors Vandrarhem. Totalt nio Field Target-skyttar ska sova där, så det lär bli en trevlig kväll innan tävlingen med grillning och tjöt.

Jag har slutat skjuta på tavlor

Nej, inte helt och hållet, men det blir mindre och mindre. I kulfånget på banan har jag monterat spinners i storlekarna 15, 25 och 40 mm samt att jag har en kråka och en hare att panga på. Jag inbillar mig att det är ett bättre sätt att förbereda sig på inför en Field Target-tävling än att nöta tavlor. I sittande ställning ser jag dessutom nästan alltid var skotten tar ändå i mitt Sightron SIII.

Men, idag blev det en tavla hemma på 14 meter i stående position.

Tidsresa

I mina tidiga tonår fick jag ett El Gamo Cadet av mina föräldrar. Geväret användes flitigt under några härliga somrar och matades med allt ifrån luftgevärspilar till gud vet vad. Efter några år såldes det till någon lokal prickskytt och efter det skulle det ta lång tid innan luftgevärsskyttet åter tog fart.

Några år efter värnplikten började det rycka i avtryckarfingret igen. Det blev ett El Gamo även denna gång - ett CF-20. Köpte det mest för att det var en full size-bössa och för att annonstexten stoltserade med en utgångshastighet på hela 200 m/s. Mäktigt! Jag tyckte även att det var en snygg bössa. Idag hade jag aldrig valt ett gevär efter de premisserna (snygg är såklart fortfarande en inte helt oviktig punkt).

Fick aldrig bössan att gå speciellt bra även om jag provade en del olika ammunitionssorter. Minns också att den dieslade något alldeles förfärligt (blå rök ur pipan efter skott). Geväret hamnade på vinden och låg där några år utan att användas. Så en sommar flera år senare fick den följa med till landet. Inte helt oväntat gick den inte speciellt bra då heller, men ett sug efter bättre grejor väcktes och jag råkade ramla över den förträffliga entusiast-siten luftvapen.info när jag letade efter information på nätet.

En Crosman 2240 inhandlades och ett vansinnigt moddande tog fart. Till slut hade pistolen blivit en karbin och prislappen alldeles för hög. Det hade såklart varit smartare att köpa något bra från början istället, men till mitt försvar är jag långt ifrån den enda som fastnat i Crosman-träsket och lättat på lädret. Grejorna såldes så småningom av eftersom bössan inte gick tillräckligt bra och jakten på något bättre tog fart.

Efter att ha läst en hel del trådar på luftvapen.info beslutade jag mig för att inhandla ett Feinwerkbau 300S, ett tyskt matchgevär som lovordats över hela världen för sin kvalitet och precision. Ganska snart hittade jag en på Blocket och ett, tu tre så låg paketet på hallmattan.

Modellen var en Universal, den variant där halva delen av främre stocken är stipplad. Redan efter ett par skott insåg jag att detta var något utöver det vanliga, precisionen var enorm! Inga flyers, den käkade vilken ammo som helst och var dessutom rekylfri vilket gjorde den lättskjuten. Vad mer kan begära av ett luftgevär för runt 3000 svenska riksdaler?

I samband med inköpet av det tyska precisionsmonstret började jag bli sugen på att bli medlem i en skytteklubb, den som verkade ligga närmast Göteborg fanns i Lilla Edet och hette Fuxerna. Efter att ha snackat med de ansvariga åkte jag och en polare dit för att kolla läget. Platsen var en riktig idyll och medlemmarna trevliga.

Resten är historia ...

Field Target-tävlingen i Vittsjö - frågetecken och glädjeämnen

Då var jag hemma igen och ännu en gång är det dags för reflektion.

Mitt Air Arms S400 MPR FT hade gått som en klocka veckorna innan tävlingen, inga problem eller bekymmer med något sedan jag bytt rail och fästen. Det kändes för en gång skull tryggt och nu skulle inskjutningen gå som en dans.

Inte.

Satte mig ner och redan efter första skottet insåg jag att något var väldigt fel. På 30 meters avstånd låg jag 15 mm för lågt. Vad fan. Testade 50 meter och låg mer än 30 mm lågt. Fan igen. Ville liksom inte tro att det var sant utan fortsatte och trycka av kula efter kulla med samma dåliga resultat. Jaha, skulle detta bli ännu en tävling där prylarna skulle bli en begränsning?

I ren desperation klickade jag mig fram så att bössan tog rätt på 30 meter, sju klick fel i höjdled jämfört med originalinställningarna! Drog sedan några skott på 30 och 40 meter. Det verkade funka. Sedan var det dags att packa ihop eftersom tävlingen skulle dra igång. Mitt Crosman 1720T hade jag inte ens tid att skjuta in ...

Hängde lite läpp under säkerhetsgenomgången och tänkte att det här kommer ju gå sådär. Well, well, bara att försöka slappna av och ta det som det kommer.

Började med en marig station, tre långmål över en sjö och en del vind att tampas med. Fällde bara ett av dem, men var tillräckligt lugn för att kunna analysera skotten och se var träffarna tog. Skotten låg rätt i höjd. Gott!

Sedan rullade det på riktigt bra. Förutom ovan nämnda missar bommade jag en 25 mm-killzone och två relativt enkla 40 mm-mål i stående (avstånd cirka 20 meter). Jag måste ändå vara nöjd med resultatet - 25 av 30 mål fällda. Missarna kan jag inte skylla på materialet.

Fastnade på bild (foto Kent "börne" Nilsson):

Runda två var det dag för "tandpetaren" att bekänna färg - Crosman 1720T. Egenprecisionen i det lilla geväret är det verkligen inget fel på, men den är lite ranglig på grund av låg vikt och att den är så kort. Jag gick tillsammans med en debutant som lånade geväret för att kunna gå ett extravarv.

Trots utebliven inskjutning gick bössan bra och rundan slutade med 20 av 30 fällda mål, det räckte till guld i klassen. Jag hade skitkul och var riktigt avslappnad under hela varvet. Faktum är att det blev en påminnelse om hur kul Field Target faktiskt är, det är lätt att bli lite väl sammanbiten i 16J-klassen och bara fokusera på resultat.

Äntligen en tävling jag kan se tillbaka på och vara nöjd med. Nu väntar Laxå den 19 juni. I Vittsjö var det bara 8 grader till skillnad mot Göteborg där bössan gått som en klocka då det varit mellan 18 och 24 grader. Kanske är felet temperaturrelaterat?

Felsökningen kan börja.

Resultatlistan: http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/Snapphanesmallen3_maj2016resultatB.pdf

Field Target-tävling i Vittsjö 15/5

Eureka! Fyra pers ska ta sig från Göteborg till Vittsjö och jag är en av dem som ska med. Såg länge ut att bli ännu en tävling där jag inte kunde delta, men nu skiner istället solen på himlen (trots att väderprognoserna på yr.no och klart.se säger att det ska bli regn hela söndagen).

Jag tar med två bössor till den här tävlingen eftersom en runda består av endast 30 mål och därmed finns det tid och möjlighet att gå två varv:

Air Arms S400 MPR FT med Sightron SIII 10-50x60 (16J pcp-klassen)
Crosman 1720T med Hawke Sidewinder 30 8-32x56 (10J pcp-klassen)

Crosman 1720T är inte ett optimalt Field Target-vapen på något sätt, även om egenprecisionen faktiskt är riktigt bra. Bössan har dålig balans och väger så lite att den lätt börjar fladdra, speciellt i stående position. Jag har åtminstone fått på en hamster och ett förhöjt kindstöd på geväret (som egentligen är en pistol med av- och påtagbar plaststock). Har inte haft med den på banan vid mer än tre tillfällen, men det ska ändå bli jätte kul att gå ett varv med den och se vad den här lilla krabaten kan åstadkomma. Kulvalet blir JSB RS för flackare kulbana plus att bössan går bra med den ammon.

Delarna jag fått på är av acetalplast som slipats och putsat. Blev riktigt bra faktiskt och det adderade lite behövlig extravikt. Har även fått på en justerbar bakkappa som inte är med på de här bilderna. Sticker inte under stol med att den ser lätt bisarr ut med det stora kikarsiktet monterat.

Länk till tävlingen: http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/Snapphanesmallen2016_3.pdf 

Jag ber en stilla bön till vädergudarna och hoppas att vi får okej väder på tävlingen. Om inte åker regnstället på, ingen idé att sura över lite vatten.

Antiklimax

Suck. Sonen blev sjukare än sjuk natten innan tävlingen. Resultat - jag sov nada och sambon vågade inte vara hemma själv under dagen.

Här har man gått och laddat och så händer detta. Har mest gått och gnisslat tänder hela dagen i frustration. Fan. Faaaaaaan!

Onsala here I come!

Pillat. Skjutit. Pillat. Bytt från JSB Premium tillbaka till hederliga JSB Exact 4,52 (de gick bättre).

Nu finns det inte mycket mer att göra än att luta sig tillbaka med ett glas rödvin i näven och njuta av Megadeths Rust In Piece. I morgon är det dags för tävlingen i Onsala, förhoppningsvis presterar jag bättre än i Mörrum. Vädret ser ut att bli optimalt för Field Target-skytte med sol och snälla vindar.

To be continued ...